En svensk muslimsk kultur | A.H. Kielan

I. Islam når Sverige

Det tog ettusentrehundra år för islam att nå Sverige, räknat från Hidjra, Profetens (SAWS) utvandring från Mekka till Medina, startpunkten för islams tideräkning, fram till de första svenska muslimerna.

Kristendomen tog bara åttahundra år på sig att i sin utbredning genom Europa komma upp till Norden. Sedan pågick ofta blodiga ansträngningar i fyrahundra år innan Sverige kunde betraktas som ett någorlunda kristnat land.

Först i mitten av förra århundradet kom islam till Sverige. Det var tatarer på flykt undan kommunismens terror och massakrer som kom till Norden och försiktigt etablerade islamiska församlingar i Helsingfors och Stockholm. Senare strömmade jugoslaver och turkar in under arbetskraftsinvandringens dagar. Plötsligt fanns det flera tusen tvättäkta muslimer i Sverige. De höll en låg profil men bönelokaler uppstod i de större städerna från början av 1970-talet. Genom stora flyktingvågor hade antalet muslimer i Sverige vid sekelskiftet stigit till omkring 350 000.

I slutet av förra seklet byggdes till och med några ”riktiga” moskéer. Dessutom inköptes större fastigheter i Stockholm och Malmö och byggdes om till moskéer, ett exempel är den lyckade ombyggnaden av Södermalms elverk till moské, baserad på Bobergs ursprungliga byggnad med starka drag av morisk arkitektur. Under första decenniet av 2000-talet planeras flera stora moskéer bl.a i Göteborg, Skövde och Stockholm.

II. Kulturella spår

Men dem som strävar och kämpar för Vår sak skall vi sannerligen leda på de vägar som för till Oss. Gud är alltid med dem som gör det goda och det rätta.
(Koranen Sura 29.69)

Sveriges kontakter med islam under vikingatiden lämnade få spår efter sig. Kontakter med orienten under 17- och 1800-talen påverkade inte det religiösa Sverige alls, även om kåldolmar införlivades med vår gastronomiska fauna.

Crusenstolpes översättning av Koranen (1843), Tornbergs (1874) och Zetterstens (1917) förde in islams heligaste urkund i det svenska språket, dock utan att göra några större intryck på allmänheten.

Ivan Agueli, numera erkänd som en av Sveriges mest betydande konstnärer, var kanske den förste svenske ”vanlige” muslim, alltså en person, som förmellt antog islam och praktiserade sin tro. Agueli var till och med verksam i muslimska rörelser. Han erkändes inte som muslim av sina närmaste och hans livsgärning, präglad av islam, togs på föga allvar av hans omgivning i Sverige. Han avled den 1 oktober 1917 och begravdes under kristna former i Barcelona.

Tor Andræ påvisade för dcn läsande allmänheten existensen av en islamisk andlig högkultur med I myrtenträdgården (1947), som utgör studier i islams tidigaste fromhetsliv, med berättelser om tidiga muslimska förgrundsgestalter.

Baron Eric Hermelin bekände sig aldrig öppet till islam men överförde viktiga delar av islams kulturella arv till svenska. Hans översättning av Attars biografier över tidiga islamiska lärda, Tazkiratu-l-Awliya (del I 1931), är den enda kompletta översättningen till något europeiskt språk. Han har översatt Rumis Masnavi, samt ett stort antal andra ovärderliga verk. Han bekostade själv de flesta utgivningarna i små upplagor och det är mycket svårt att komma över hans arbeten i handeln. Hans kulturgärning är än i dag inte erkänd i det svenska etablissemanget.

Bo Werne utkom år 2000 med Tro och Gärning i Islam, där han låter det religiösa budskapet i Hermelins översättningar belysa olika aspekter av islam. Man kan hoppas att Wernes förnämliga arbete ska öppna tidigare slumrande ögon för dessa outnyttjade rikedomar.

Mohammed Knut Bernströms monumentala tolkning av Koranens budskap, den första traditionellt muslimska korantolkningen till svenska, med kommentarer och registerdel, inledde det nya milleniet i Sverige. Detta verk kommer av allt att döma bli normgivande och är ett historiskt dokument över islams ankomst till Sverige.

III. En problematisk miljö

Vi ska helt visst låta er utstå prövningar genom fruktan, hungersnöd, förlust av egendom och liv och frukten [av ert arbete]. Förkunna för de tålmodiga och uthålliga ett glatt budskap – för dem som när de drabbas av olycka och motgång säger: ”Vi tillhör Gud och till honom ska vi återvända”- att deras Herre ska välsigna dem och innesluta dem i Sin nåd; det är de som är de rätt vägledda.
(Koranen Sura 2: 155-157)

Islam framställs emellertid fortlöpande i skolans undervisningsmaterial och i film, litteratur och media som en exotisk och hotande villolära. Benämningen muhammedaner på muslimerna är ett klassiskt exempel. Tendensen att framställa muslimer som råa, brutala och primitiva och islam som en grym och förtryckande irrlära framträder genomgående i såväl läromedel som i media.

I verkligheten går från korstågstiden fram till våra dagar en underström av hat mot islam genom hela västvärlden. Den är lika självklart inbakad i den kollektiva västerländska själen som apartheid och judehat. Detta hat kan vila långa tider för att sedan välla fram till ytan igen. Islam och muslimerna har efter kommunismens fall fått intaga den lediga platsen som lömsk fiende till det sanna, det goda och det bestående.

Detta är den miljö 350.000 muslimer har kommit till och försöker slå rot i. Den upplevs av många muslimer som klart fientlig mot dem som människor och mot deras religion islam.

Sverige satsade från början på en assimileringspolitik gentemot importerad arbetskraft. Eftersom assimileringspolitiken bygger på att objektet ska smälta in i befintliga strukturer har man förbigått högutbildade eller välbärgade flyktingar, vilka sökt sig till andra länder. Man har medvetet byggt upp en socialgrupp fyra. Man har tagit vad man behövt från de på arbetskraft exploaterade länderna. Religionens roll har inte beaktats. Samtidigt har man undvikit att ta in ledare, lärda, högutbildade. Om några ur den kategorien slunkit genom filtret blir de ändå diskriminerade på arbetsmarknaden. Följden är muslimerna i Sverige idag har mycket svaga kulturella, sociala, ekonomiska och religiösa grundvalar att stå på.

De enskilda muslimer som kommer till ett främmande land är beroende av religiösa och kulturbärande institutioner, såsom moskéer och universitet. Det är förenat med enorma svårigheter att upprätthålla en islamisk livsstil, med alla de variationer kring vissa gemensamma nämnare som det innebär. Detta innebär att Sveriges muslimer står inför en oerhört komplicerad situation. Utplåningshotet som många känner leder till en mörk framtidssyn. Arbetslöshet, dålig utbildning, rädsla, isolering och utstötthet leder till att primitiva reaktionsmönster kommer upp i dagen, i försök att rädda nedärvda kulturer och levnadssätt

IV. Vad är en svensk muslimsk kultur?

Ni är det bästa samfund som fått uppstå för människorna: Ni anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och ni tror på Gud.
(Koranen Sura 3:110)

Det är inte muslimerna som ska assimileras,utan det är islam som ska integreras på svensk mark, vilket innebär att det ska finnas plats för islams tro, tänkande, etik, kultur och civilisation jämsides med den rådande majoritetens tro, tänkande, etik, kultur och civilisation. Detta måste ske innan majoritetsbefolkningen utrotat alla spår av islamisk religiositet i Sverige Det måste till besinning och det måste beredas livsrum åt en islamisk och muslimsk kultur som kan gro och blomstra i Sverige.
Integration innebär samexistens och samverkan, inte undergång för en part.
.
Islam kräver aldrig underkastelse av någon, varken av en individ eller av ett folk. Det är därför möjligt och lätt för muslimer att acceptera ett mångkulturellt och till och med ett mångreligiöst samhälle, inte bara på papperet utan i levande verklighet.

Historien och nuet erbjuder talrika exempel från hela världen på hur islams kulturer har präglats av en tolerans som varit grogrund för guldåldrar av konst, vetenskap och andlig odling. Historikern Mikael Nordberg belyser i Profetens folk (19..) detta, när han säger att islam är en programmatiskt tolerant religion.

Vilken typ av människor var det, som bragte islam till olika världsdelar? De som fört med sig och byggt muslimska kulturer har, över hela världen, varit lärda ledare, fromma sufier, framgångsrika handelsmän, köpmän, och i vissa länder välbärgade odlare och bönder. De har fört med sig en intellektuell traditon där kunskaper i islamisk lag och en i sufismen rotad personlig utveckling givit dem kapacitet att utveckla och anpassa den traditionella islam till skiftande praktiska situationer.

När så många av dessa ingredienser nästan helt saknas måste frågan ställas: Hur ska en svensk muslimsk kultur kunna gestalta sig? Vilka steg ska tas först på vägen dit?

V. Samlevnad är överlevnad

De som tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, alla som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg ska tynga dem.
(Koranen Sura 2.62)

Vi står nu vid ett vägskäl för islams utveckling i Sverige. Klart framstår att vi måste välja en traditionell väg att bygga upp en islamisk kultur här i landet och inte ledas iväg på defensiva villospår genom att föra en skrämd och aggressiv segregeringspolitik.

Efter kolonialtiden har många olika grupper och samhällen i den sk islamiska världen känt sig i underläge och sökt politiska i stället för religiösa utvägar. De lösningarna har inte alltid varit förankrade i den klassiska islamiska kulturen och i den heliga kunskapen, utan stundom kommit att präglas av trångsynthet, fanatism och diktatur.

Man upplever sig underlägsen de nya samhällen man kommit till, lurad på sina rättigheter, och offer för övermäktiga fiender. Man sluter sig samman i små, hotade, och därför hotfulla enklaver. Omvärlden utmålas i mörka och ondskefulla färger och kontakter med det större samhället sker i, ofta, aggressiva former.

Denna strategi stämmer dåligt med islams grundprinciper, som går ut på att ge och tjäna, inte på att klaga och kräva. Talrika negativa effekter uppstår på de flesta områden i samhället, såväl vad beträffar utbildning och arbete, som vård och omsorg.

Ett ledarskap som väljer den riktningen för in sin flock på branta och farliga vägar där överlevnaden för gruppen hotas, och skaran alltmer decimeras. I svenska städer med hundratals eller tusentals muslimer kommer några handfullar till fredagsbönen. I koranskolorna finns några få tiotal barn medan de flesta är ute på gatorna. Isolering och hot om utplåning skymtar som slutpunkt.

Den väg som som islam tagit under alla sina spridningsperioder över världen återstår. Dess ledstjärna och resurs är Koranen, sunnah, och de lärdes genom århundradena pågående arbete med att lotsa fram muslimerna i en ständigt skiftande värld.

Om de varit många eller få, gått fram militärt eller längs handelsvägarna, så har muslimerna vunnit framsteg och byggt kulturer genom fredlig och positiv samverkan med nya områdens befolkningar. Rädsla och småskuren aggresivitet har aldrig varit muslimernas kännetecken. Tron är drivkraften, kunskap, visdom och vetenskap ger riktningen och den heliga kunskapen grunden för att bygga en svensk muslimsk kultur.

Bristen på islamisk utbildning i Sverige är ett av de största hoten mot det muslimska folkets framtid här i landet, och det hotet ligger i dess egna händer att avvärja.

Det första steget för ett ledarskap är att knyta riktiga muslimska lärda, alimer, till det svenska islamiska samfundet, för att bygga den väg in i framtiden som leder till framgång och upprättande av en islamisk civilisation här, av samma genom tidsåldrarna beprövade modell, som fått hela världsdelar att blomstra och som en gång var fröet till Europas renässans och den upplysta värld som vi lever i idag.

Är det inte absurt att vara rädd för och fientlig mot en kultur som man själv frambragt under islams första närvaro i Europa, under Cordoba-kalifatets stora guldålder, även om den ibland framstår som ett Frankensteins monster? Vårt ansvar som muslimer i Sverige är att öppna dörrarna till den stora skattkammare som heter islam och låsa upp kistorna med pärlor av kunkap och ädelstenar av sanning och börja att med ädelmod och frikostighet ge ut till dem som behöver och vill ta emot.

En civilisation är inte ett statiskt tillstånd utan en process som befruktas av givande och tagande mellan de kulturer som frotteras mot varandra i ett ständigt och dynamiskt flöde som aldrig upphör, så länge den här världen består. En svensk muslimsk kultur kommer att bli en del av ett rikare samhälle här uppe i Norden och ge smak och sälta åt det gemensamma mångkulturella samhälle som väntar i framtiden.

Hur den svenska muslimska kulturen till sist ska gestalta sig kan ingen veta säkert utom den Allsmäktige. Men från vår muslimska sida vet vi, att tillgången till islamiska lärda och kunniga imamer, en traditionell utbildning av ungdomen och den inspirerande närvaron av folk som lever efter den heliga kunskapen alltid har frambragt stora civilisationer.

Led oss på den raka vägen – den väg de vandrat som Du har välsignat med Dina gåvor, inte de som har drabbats av [Din] vrede och inte de som har gått vilse!
(Koranen Sura 1:6-7)

---

Noter:

1. Korancitat enligt Koranens budskap, övers. Mohammed Knut Bernström.
2. alla Allahu alayhiWa Sallam Gud välsigne honom och give honom frid.
3. Ordet ”traditionell” som ofta kommer till användning i dessa sammanhang betyder ”vilande på Koranen, Profetens (SAWS) väg, de första generationernas samstämmiga uppfattningar av hur islam ska uttolkas och praktiseras och slutligen de fyra lagskolornas än idag pågående arbete med islams tillämpning.”
4. Sufism är en västerländsk term för de fromhetsrörelser som funnits i den islamiska världen sedan äldsta tider. Dessa rörelser har haft stor betydelse för spridningen av islamiska kulturer över världen.
5. Den heliga kunskapen är den massa av kunskaper och tillämpningar som förts från person till person från Profetens (SAWS) tid till våra dagar, alltså traditionell islam.

---

Källa: Artikeln är publicerad i Tidskriften Minaret nr 3/2001 (Se Sveriges Kulturtidskrifter)

---