Tillförsikt | Sh. Nazim Qubrusi

VIKTEN AV TILLFÖRSIKT

Ur “Liberating the Soul – a Guide for Spiritual Growth“, Fenton MI 2002
Av Shaykh Nazim Adil al-Haqqani al-Qubrusi
Översättning och bearbetning av Idris Brusi

Shaykh Nazim Adil al-Haqqani al-Qubrusi berättar:

En gång då Habib al-cAjami satt utanför sin khanaqah, i sin takiyah [21], kom Hasan al-Basri springande till honom och sade:
“O Habib, göm mig! Al-Hajjaj, kalifens guvernör, har skickat sina soldater för att ta fast mig. Göm mig!”
“Kom in här och göm dig”, svarade Habib. Hasan gick in och fann en plats att gömma sig på. Strax därefter kom soldaterna springande och frågade Habib:
“Har du sett Hasan al-Basri?”
“Ja, jag såg honom gå in här. Han är här inne.”

Soldaterna gick in och såg sig om. De letade överallt medan Hasan al-Basri skräckslagen såg på från sitt gömställe. När de inte fann vad de letade efter kom de tillbaka ut och sade till Habib: “Skäms du inte som du ljuger? Var är han? Hajjaj kommer att straffa den som hjälper Hasan al-Basri och det är ett passande öde för dig, så som du ljuger. Sade du inte att han var där inne?”

“Här inne. Jag ljuger inte. Han är här inne” Soldaterna gick in igen och återvände tomhänta. Fruktansvärt arga lämnade de platsen för att fortsätta sitt letande efter Hasan al-Basri annorstädes.

Efter en stund kom Hasan ut och sade till Habib: “O shaykh, vad är detta? Jag kom till dig och anförtrodde mig till dig och så berättade du för soldaterna var jag gömde mig!”

Ya Hasan, ya imam, najdat min sidqi-l-kalam [22] -Du räddades av mina ords sanning. Jag sade sanningen och Allah skyddade dig eftersom jag talade sanningens ord. Jag sade: ‘O min Herre, denne Hasan al-Basri, Din tjänare, har kommit till mig för att söka skydd, men jag kan inte skydda honom. Jag anförtror honom till Dig. Jag ger honom till Dig i förtroende. Skydda honom Du!’ Jag sade bara det och sedan reciterade jag Ayat al-Kursi [23]”

-Därför sprang soldaterna bara omkring och letade överallt utan att hitta något. De kände till och med på hans huvud, så här, men förstod aldrig att han var där.

Ja. När Allah, den Allsmäktige, skyddar Sin tjänare kan inget ont hända denne. Awliya [24] är vår Herres förtrogna. Om en person ber en wali om beskydd, kan det hända att denne beskyddar honom både i detta livet och i nästa. Sådana är awliyas mirakel. Profeternas mirakel och awliyas mirakel. [25]

Vi behöver tillförsikt.

En annan gång gick Hasan al-Basri för att besöka shaykh Habib al-´Ajami. Då Hasan steg in hos Habib, må Allah välsigna honom, ställde han fram två bröd till sin gästs heder. Precis när Hasan skulle till att äta av brödet kom en hungrande förbi och bad om något för Allahs skull. Shaykh Habib al-´Ajami tog de två bröden från Hasan al-Basris händer och gav dem till den fattige.

Imam Hasan al-Basri talade: “O shaykh, du är en god människa men om du var mer kunnig i shari´a vore det bättre för dig. Du borde förkovra dig lite mer i shari´a, det skulle gagna dig.” Vad han egentligen menade var att shaykh Habib borde gett ett bröd till den fattige och ett bröd till Hasan, och inte gett bort båda bröden.

Shaykh Habib sade inget. Sedan en liten stund förflutit knackade det på dörren och shaykhen beordrade en av sina murider [26] att se efter vem som knackade på. Muriden sade: “En person har kommit med ett fat fullt med mat.” “Ta hit fatet,” sade shaykh Habib. “Nu, imam, skall du äta. Du har så mycket kunskap, men väldigt lite förtröstan. Du måste försöka ha mer förtröstan!”

Eftersom han förlitade sig på Allah visste shaykh Habib att om han gav för Allahs skull måste mer än det han gav komma till honom. “Du var irriterad på mig när jag tog dina två bröd och gav till den där personen. Titta! Hade jag inte givit dem båda skulle aldrig allt det här kommit till oss. Jag är övertygad om att när jag ger kommer Allah, den Allsmäktige, att ge tillbaka tiofallt eller mer.”

Ja, förtröstan är sannerligen till största gagn för alla och vi har behov av det. Finns det ingen förtröstan kan aldrig lärdom vara oss till nytta mer än som ett ornament, vilket möjliggör för människor att säga, “Vi är doktorer, vi är boklärda.”

Vad är visshet? Någon som säger: “Om jag med ett sunt hjärta skulle lägga min hand i drakens mun skulle jag aldrig frukta att bli biten. Nej, jag är förvissad om att draken endast biter på Herrens order. Därför skulle jag inte vara rädd om jag utan tvivel i hjärtat lade min hand i drakens mun.”

Imam Shaarani, som var av tillförsiktens folk, berättade, “En gång då jag var på resande fot var solnedgången nära. Jag såg en kupol på avstånd och styrde stegen ditåt. När jag kom in i byggnaden såg jag att det fanns en fallfärdig grav under kupoltaket. Inte långt därefter kom traktens bönder till mig och sade: ‘O shaykh, här kan du inte slå läger utan kom med oss, vår by ligger inte långt härifrån. Det här är en fasansfull plats, särskilt nattetid. Här finns mycket ormar, stora ormar som kommer ut på natten och om någon sover här finner vi bara hans benknotor morgonen därpå. Hör därför vår varning och sov inte här.’”

När imam Shaarani, Allah välsigne honom, hörde detta svarade han bönderna, “O mina bröder, när ni berättar detta för mig kan jag inte lämna denna plats ens med ett endaste fotsteg, eftersom ni har varnat mig för ormarna, och mitt ego [27] blev rädd för dem. Jag skulle skämmas inför vår Herre om mitt ego fruktat ormar mer än den Allsmäktige Allah. Jag kan inte slå följe med er nu. Jag måste sova här i natt, ty det är bättre för ett sådant ego att bli uppätet av ormar.”

Bönderna sade, “Du vet bäst shaykh. Du är den med kunskap, vi vet ingenting. Vi har inbjudit dig och vi har varnat dig för ormarna.” De lämnade platsen och morgonen därpå skyndade de sig tillbaka med spadar för att begrava imam Shaaranis torra benknotor. När de nådde fram såg de honom sittande på marken upptagen i dhikr [28]. Runtom honom låg ormarna som trädgrenar. Om han lade sig ned slingrade sig ormarna väsande runt honom och gjorde spår i sanden, men han var inte rädd. Ja, om du känner din Herre och förlitar dig på Honom kommer Han att beskydda dig. Om du är förtrolig med din Herre kommer hela världen att vara förtrolig med dig. Det är tillförsikt – och det är viktigt! Vi måste sträva efter att öka vår tillförsikt till Allah hellre än att sträva efter att behärska si och så många verser av Koranen eller så och så många ahadith om vi inte samtidigt införlivar deras dolda makt, som då kommer att utgöra vår tillförsikt till Allah. [29]

Förtröstan. Den som har det kan ge det. Den som har någonting kan välja att ge det vidare, men om han inte har något, hur kan han då ge? Frågar du en person om bröd kommer han ge det om han har något bröd, men om han inte har något bröd, kan han aldrig ge det vidare.

Tillförsikt finns hos profeterna, Guds frid och välsignelser över dem. Deras förtröstan förde ängeln Gabriel till dem från himmelen. Tillförsikt finns också hos awliya och av dessa kan du lära dig tillförsikt. Alla awliya äger tillförsikt och du kan aldrig finna en wali utan denna kvalitet.

Vi ber vår därför HERRE om att låta oss finna en av dem, så att vi kan få lära oss tillförsikt ty de ger ut förtröstan. Det finns lampor som brinner med fem watts styrka och de som brinner med ett tusen watts styrka. Så mycket som en person behöver, ger de. Så mycket tillförsikt du ber om så mycket ger de dig. Må Allah välsigna er och förlåta er och ge oss förtröstan på Honom från hans älskade folk.

Noter:
21. En takiyah är ett slags muslimskt härbärge, oftast bygd som en gårdsplan med individuella celler (khanaqah) längs tre av sidorna och en aula mot den sida som vetter mot qibla, den muslimska böneriktningen.
22. Ordagrant: “O Hasan, O imam, räddning(en) från ordens sanning.”
23. Tronversen, Koranen 2:255
24. Wali pl. Awliya; Vän, Förtrogen, de människor som inte är profeter men åtnjuter en särskild ställning hos Allah, Ibland översatt från arabiskan som helgon
25. Eftersom ingenting sker utan Allahs vilja, menas här bi idhni Allah, med Allahs tillstånd.
26. Murid; en lärjunge som åtagit sig att följa en andlig tradition.
27. Nafs
28. Dhikr el Zikr; Gudsåminnelse, exempelvis genom upprepandet av Guds namn eller Hans epitet.
29. Imam Malik uppges ha sagt att “Den här religionen (religiösa kunskapen) är något som finns i hjärtat, den består inte av mycket recitation (eller citerande) av ahadith.”


Ur Al Ghazali-institutets årsskirft Oas 2011, med benäget tillstånd av översättaren


You may also like...