Egyptens “tvångsislamisering” | I. F. Brusi
Så gick det till när Egypten “tvångsislamiserades”
I den Islamfientliga falska dikotomin är en av de viktigaste teserna att Islam spreds med våld och de erövrade folken tvingades att konvertera. Argumentet är så klart orimligt vilket all historieförfalskning är.
Ett av de tidigaste länderna som erövrades av muslimerna var Egypten. Amr ibn al-As ledde åtta tusen beridna araber över Sinai till gränsstaden El-Arish och utmanade det Östromerska imperiet om makten över denna urgamla civilisation.
De kristna men monofysitiska kopterna, dvs Egyptierna, betraktades som kättare av de kristna melkitiska Bysantinerna och behandlades således därefter av sina östromerska herrar. Bland annat var de hårt beskattade, för att finansiera Bysans krig med det Persiska Sasanidiska imperiet. Väldigt lite av det egyptiska överflödet stannade i Egypten eller tillföll dess befolkning.
Befolkningen i Egypten vid muslimernas invasion har beräknats till ungefärliga tjugo miljoner. Om egyptierna verkligen fruktat muslimerna hade nog de åtta tusen arabiska hästkarlarna lätt kunnat slås tillbaka.
Moderna historiker som Bernard Lewis (1958) och Afaf Marsot (2007) menar i stället att stor del i att muslimerna så snabbt kunde rycka landet från Bysans var att de hade den inhemska befolkningens stöd och hjälp mot det så förhatade kejsardömet i Konstantinopolis.
Efter det avgörande slaget mot den Bysantinska armén stått vid Heliopolis gav den segrande muslimska hären egyptierna valet att övergå till Islam eller att behålla sin kristna tro.
Egyptierna valde att förbli sin kristna tro trogen. Enligt shari´ah betraktades dessa därefter som “ahl al-dhimma”, ett folk under muslimskt beskydd.
Det är detta ord “dhimma” som brukar få islamofoberna att slå knutar på sig själva i iver att påvisa något slags förtryck. Ordet i sig betyder skydd, omvård, ansvar, okränkbar, skyddsfördrag, rätt till liv och egendom, ja arabiskan är sannerligen ett rikt språk, men ni ser varthän det lutar. Islamofober brukar kvickt se detta system som ett slags islamiskt maffia-beskydd. Så låt oss titta på fördraget som skrevs mellan muslimerna och egyptierna, för det finns bevarat:
“I Guds namn, den Barmhärtige, den Nåderike.
Detta är amnestin som ges till Egyptens folk, till deras religion, deras egendom, deras kyrkor och deras kors, deras mark och deras vatten, av vilket inget kommer att röras eller tas ifrån dem.”
Egyptierna i sin tur förväntades betala en jordskatt om Nilens översvämning nådde en viss nivå vilket garanterade en god skörd. Annars förföll skatten. Män betalade även så kallad “jizya” vilket garanterade dem muslimernas beskydd från yttre angrepp så väl som att den befriade dem från militärtjänst. Kvinnor, barn, äldre, religiösa ledare och funktionärer åtnjöt denna rätt och skydd automatiskt.
Enligt de flesta källor så guvernerade Amr Egypten rättvist och effektivt och åtnjöt egyptiernas politiska gillande om än de kanske såg ned på denne man från öknen som kulturellt något oförfinad.
Muslimerna upphöll sin del av avtalet så rigoröst att Kalifen Umar ibn al-Khattab förbjöd araber att äga mark i Egypten och till och med förvägrade sin guvernör Amr att bygga sig ett hus på egyptisk mark.
Så gick det till när Egypten “tvångsislamiserades.”
/ I.F Brusi
Publicerat den 25 mars 2009 i skanskan.se
