Dikt om natten | Elin Latifa
Dikt om natten
Om ondska, smuts, skönhet, kärlek och nåd – av Elin Latifa
Som tåg i natten, tåg i natten
Som ett ljudlöst ljud, som viskande vatten
Den ondska som fräter, som ljuger
Som hackar
Som driver till vanvett
Som alltid fördömer
Som aldrig tackar
Det finns inga ord, men jag måste försöka att skriva att skriva
Försöker förtvivlad att ondska fördriva
Mitt sinne kan inte ta in och begripa
Det smutsiga skändliga
Det sker när jag skriver
Jag hör det, det ekar
Ett skrik eller många
De skriker som döva, som rök ur en pipa
Som tjära som brinner, som blöder
Som blod när det rinner,
Som barn sniffar thinner,
Vart än blicken vänds här i Dunya,
hörs skriken som ständigt påminner
Om det som är hårt och helt utan värme, det är bara hetta
Och barn sniffar thinner
Om jag inte visste att allt här ska stanna
Allt här ska vissna, förseglas, förgås
Och jag aldrig bugat mig ner
På min panna
Med visshet att Gud är det Enda
Det Sanna
Vad hade jag då
Bara vansinne kvar
Men mitt i det giftiga, vidriga, stanken
Finns Skönheten, Tecknen, Ljuset
Finns svar.
Oh låt mig få hålla det repet
Till slutet,
Låt mig och alla få inblåst i hjärtat
Ja, gjutet
I finaste glas, i luft
Som av fjädrar
Att vi lyser och känn när du vädrar
Doftar en doft som av rosor och hav
Att alltings ursprung, alltings nav
Drar oss tillbaka, till Källan, till Kärlek
till frid och till stillhet, glöm bort alla kval
Låt dig sväljas av Jonas val
Och kom ut ur det gapet, kom hem
Be om nåd!
För så är det skrivet, så är det sagt
Att Guds nåd är större än all världens synd.
Att Guds nåd är större än all världens synd.
Tidigare pulbicerad på facebook.com
