Treenighetslärans uppkomst

by · 17 June 2013

De kristologiska striderna och uppkomsten av treenighetsläran

Av Sebedaios

Vem var Jesus av Nasaret?

Under den period då Nya Testamentet (NT) kom till (ca. år 50-120 v.t.) uppkom många olika tolkningar kring den man som brukar kallas Jesus av Nasaret. En röd tråd var att man såg honom som den utlovade Messias/Kristus, och att han blev avrättad på ett romerskt kors – vilken betydelse detta än må ha haft.

NT ger inte någon enhetlig tolkning på betydelsen av Jesus av Nasaret. [1] Man kom snart att tro på att Jesus var uppstånden från de döda och denna tro ledde vidare till nya tolkningarna av Jesus liv, varav endast en del återfinns i NT’s texter [2]. Vissa av NT’s texter visar även spår av en tidig konflikt kring tolkningen av vem Jesus var [3] – och det blev inte bättre med tiden.

När väl alla NT’s texter var skrivna, började ett andra problem. Man var inte enig om vilka texter som skulle ligga till grund för kristenomen – det fanns nämligen ingen gemensam kanon [4]. Inte nog med att olika grupper har olika tolkningar på vem Jesus var, de hade även olika texter som de ansåg vara auktoritativa. Detta ledde såklart till debatt.

Var Jesus gud?

Innan jag går in i denna debatt ska jag först nämna lite kort om de titlar som NT applicerar på Jesus.

Exegeter idag är själva oense om tolkningarna på texterna i NT. Menar Johannes Evangeliet att Jesus är Gud? Trodde Paulus att Jesus var Gud? Vad var den ursprungliga synen på när Jesus blev Guds son?

Någon utarbetad teologi fanns inte i det skedet. Treenighetsläran t.ex. återfinns inte i NT. Det fanns dock texter som senare kom att tolkas – enligt vissa – som att Gud är en fast också tre. Jesus kallas G/gud och H/herre. Det finns t.ex. en hymn i Fil. 2:5-11 som tycks med en simpel läsning ge oss en bild av en pre-existerande figur som inkarnerar sig och hyllas av allt och alla.

Dessa uttryck är problematiska med tanke på att de flesta läser NT under premissen att det bara finns en Gud. Om Jesus kallas G/gud skapar inte då detta problem för Guds enhet?

Logoskristologin

För att återgå till den tidigare nämnda debatten (som ledde fram till vad som sedan skulle bli ‘ortodox’ kristendom): Omkring år 150 v.t. uppkommer ”logoskristologin” – ett av de tidigaste försöken att förklara hur Gud kan vara två fast ändå en. Logoskristologin innebar att Jesus som Guds ord (se Joh. 1:1-18), är Gud precis lika mycket som Gud själv, men utan att man kompromissar om Guds enhet. Det grekiska ordet ‘logos’ betyder både förnuft och ord. Jesus finns då sedan evigt som Guds förnuft, och är delaktig i skapelsen eftersom Gud skapar genom Sitt ord.

Ett av de största problemen som senare kristologi försökte göra sig av med var att logoskristologin tycktes ge Jesus en underordnad (subordinerad) ställning gentemot Gud. Den teolog som främst förknippas med denna logoskristologi är Justinius Martyren (d. 165) [5]

Bildandet av kristen ortodoxi

Två av de s.k. antignostiska kyrkofäderna är av stor vikt för utformningen av kristen ‘ortodoxi’: Irenaeus och Tertullianus.

Irenaeus (d. ca. 200) var skriftteolog, dvs. han försökte basera sin tro enbart på det som hans Skrift innehåller. Till skillnad från andra så ville han alltså inte att filosofin skulle styra vad kristendomen är och hur den förklaras.

Irenaeus polemiserade mot den gnostiska doketismen, dvs. uppfattningen att Jesus inte var av kött och blod. Irenaeus var ansåg att Jesus måste vara både Gud och människa för att frälsningen skulle ha lyckats. Han talar om Jesus som Guds enfödde Son i en ”evig födelse” – utan att gå in på vad detta egentligen betyder.

Tertullianus (d. 225) var också motståndare till filosofins sammanblandning med kristendomen. Han skall ha gjort det kända utlåtandet ”Vad har Aten med Jerusalem att göra…?”. Han är också väldigt klar med att när man väl har tron behövs ingen mer forskning, tron räcker. Här, precis som Ireanesus, tänker han sig Skrift bortsett från filosofi. Dock påpekar Hägglund i sin bok att ”Han [Tertullianus] drar sig icke heller för att själv taga filosofin till hjälp i sin argumentering.” (Hägglund, s. 37). Han är även den som kommer att mynta alla de begrepp som sedan kommer att användas för att reda ut treenighetsläran, (trots detta har även Tertullianus drag av subordination).

Tertullianus utformade sin kristologi i polemik mot modalismen. Han vände sig mot något han kallade för ”patripassionism” dvs. att Fadern kunde sägas ha lidit på korset. Modalister ansåg att Gud var – för att använda Tertullianus terminologi – en person i en substans. Tertullianus resonemang är att om Fadern ej led, men Jesus ändå är Gud, då måste det innebära att det finns två separata ting som är ett ting på samma gång. Här introducerar Tertullianus formeln att Gud är ‘en substans [i] tre personer’. På detta vis är Jesus Gud och lider på korset samtidigt som Fadern är (samma) Gud fast han inte lider på korset.

Fastställandet av treenighetsläran

Det som jag hittills har beskrivit dvs. den ‘eviga födelsen’ och ‘treenighetsläran’, kom efter en del strider (och ett par hundra år) att bli ‘ortodoxi’. År 325 har man ett första koncilie som sammankallades för att försöka ena dem kristna på en tro om Jesus.

Det fanns vid denna tid två stora grupper.

Arius (d. 336 ), en presbyter i Alexandria, förespråkade att Jesus är skapad, om än som den bästa skapelsen – en skapad gud om man så vill. Han går emot att Jesus är evig eller ett med Gud.

Athanasius (d. 373), som förespråkade att Jesus var evig och själv Gud, var Arius direkta motståndare. Athanasius argument mot Arius var att

  1. Om Jesus var skapad omintet gjordes frälsningen, eftersom bara Gud kan frälsa.
  2. Att dyrka Jesus som Arius innebär att dyrka något skapat och/eller flera gudar.

Konciliet i Nicea år 325 intog ställningen att Jesus (Sonen) var ”av samma väsen [som Fadern].” Striderna avstannade dock inte. År 381 i Konstantinopel antogs denna tro på nytt fast då hade man även tagit med den Heliga Anden i “Guds väsen”, så att man kunde proklamera ”[den Heliga Anden,] som med Fadern och Sonen tillbedes och äras.” [6] Därmed blev treenigheten officiell [7].

Men problemet kvarstod: Hur kan Jesus vara både Gud och människa samtidigt? Svaret blev att man, som teologen Ted Peters påpekar, använde treenighetsformeln på ett lite annorlunda sätt.[8] Nu blev Jesus, ‘en person i två väsen’, helt och fullt ut Gud samt helt och fullt ut människa. Detta beslut togs år 451 på det fjärde ekumeniska konciliet i Kalcedon. De Kristologiska striden tog dock inte slut här. [9]

Historisk-kritisk granskning av kristologin

Idag kan man tala om flera problem med kristologin – här vill jag bara nämna dem som rör kristologins utveckling. Fram tills nu har jag enbart talat om teologi. Idag är teologi mer än någonsin sammankopplat med historia. Den historisk-kritiska läsningen av Bibliska texter har givit oss anledning att se den teologiska reflexionen kring Jesus av Nasaret som en överdrift: Att man har upphöjt Jesus till något mer än han var.

De flesta exegeterna är nog överens om att treenigheten inte presenterats av någon författare i NT. [10] Vissa texter tycks även visa att Jesus själv skulle avvisa folk som överprisar honom. [11] Samtidigt ser vi texter där Jesus inte tycks ha några invändningar mot hyllningarna. [12] Man kan också se en evolution i evangelierna, att Jesus status växer från Markus till Johannes.

Jag hoppas detta har gett er en snabb överblick över den kristologiska stridens utveckling. Bengt Hägglunds bok som refereras i texten rekomenderas för mer ingående studie i ämnet.

Noter

  1. Dunn, J. D. G. (2009). New Testament Theology: An Introduction. Nashville: Abingdon Press, s. 7-10.
  2. ”Uppståndelsen från de döda har varit den centrala erfarenhet och det budskap utifrån vilken andra NT-liga utsagor om Jesus och titlar för honom kommit till.” Hallonsten, Gösta (2009). När blev Jesus Guds son? Svensk Teologisk Kvartalsskrift Årg. 85, s. 16.
  3. Se t.ex. Gal. och 2 Joh. v. 7.
  4. Med undantag av att vissa av Paulus brev tycks ha samlats av en grupp och ansetts vara Skrift, se 2 Pet. 3:15-16.
  5. Hägglund, Bengt (1956). Teologins Historia: En Dogmatiskt Översikt. Göteborg: Församlingsförlaget, s. 12-14.
  6. Bekännelsen från Konstantinopel 381, Nicenum (NC).
  7. Laborering kring treenighetsläran fortgick. Mest märkbara var, Augustinius (d. 450) och de tre kappadocierna: Basilius den Store (d. 379), Gregorius av Nyssa (d. 394), Gregorius av Nazians (d. 390).
  8. ”The Chalcedonian formula, intrestingly enough, paralleled but reversed the trinitarian formula.” Peters, Ted (2002) God – The Worlds Future: Systematic Theology For A New Era 2:nd Ed. Minneapolis: Fortress Press.
  9. ”Här kan man associera till en berömd artikel av Karl Rahner: ”Chalcedon – Ende oder Anfang?” Han menade helt enkelt att Chalcedon inte alls är en slutpunkt i den kristologiska striden/reflexionen. Den går vidare. Chalcedon drar upp några riktlinjer.” Hallonsten, Gösta. Kristologins problem – några teser. s. 3, not 3.
  10. Framförallt när det gäller treenigheten så som formulerad i t.ex. lärobekännelsen Athanasium (Q) (ca. 600-t.).
  11. Se t.ex. Mark. 10:18.
  12. Se t.ex. John. 20:28-29.

Illustration: Målning av Andrei Rublev