Tariqans grunder | Ahmed Zarruq
Den andliga vägens grunder
av Sidi Sheikh Ahmad Zarruq al-Barnusi al-Fasi (d. 899 H.)
övers. till svenska: bmk
© Kultursällskapet Damas | www.damas.st
Sheikh [Ahmad Zarruq] – må Allah vara nöjd med honom – sade:
Principerna för vår väg är fem:
1. att frukta Allah (taqwa) i enskildhet och offentlighet
2. att följa sunnan i ord och gärning
3. att lösgöra sig från människor, vare sig de accepterar eller avvisar en
4. att vara tillfreds med Allah i knapphet och överflöd
5. att vända sig till Allah i välstånd som i nöd
Fruktan inför Allah (taqwa) förverkligas genom samvetsgrannhet (wara`) och regelbundenhet (istiqama). Att följa sunnan sker genom att upprätthålla och utöva den (tahaffuzh) och genom god karaktär. Att lösgöra sig från människor sker genom ståndaktighet (sabr) och förtröstan på Allah (tawakkul). Att vara tillfreds med Allah (rid!a) sker genom att nöja sig med det man har (qana`a) och överlämna sig till Honom (tafwid!). Och att vända sig till Allah sker genom lovpris och tacksamhet i välstånd och genom att ta sin tillflykt till Honom i nöd.
Principerna för dessa är åter fem:
1. att sträva efter höga mål (himma)
2. att upprätthålla vördnad och aktning (hurma)
3. att tjäna andra på bästa sätt (khidma)
4. att fullfölja sina föresatser
5. att upphöja värdet av Allah’s gåvor
Den som strävar efter höga mål kommer att upphöjas i rang. Den som håller Allah i vördnad och aktning, kommer att Allah att hålla i aktning. Den som tjänar andra på bästa sätt tillkommer ära. Den som fullföljer sina föresatser blir ständigt vägledd. Och den som ser stort värde i Allah’s gåvor tackar för dem, och den som tackar tillkommer fler gåvor från Givaren, så som den Sannfärdige lovat.
Principerna för (rätt) handlande är fem:
1. att söka kunskap för att fullgöra (Allah’s) bud
2. sällskap med Sheikher och bröder1 för att komma till insikt
3. att avstå från att lättnader (rukhas) och tolkningar (av Lagen), för att bevara (och skydda sig själv)
4. att utföra sina awrad på bestämda tider och med full sinnesnärvaro
5. ständig misstänksamhet mot sitt nafs för att bli fri från sina begär, och skydda sig mot felsteg och fall.
Sökandet av kunskap motverkas av sällskap med dem som är omogna (al-ahdath) med avseende på ålder, förstånd eller religion, som saknar fast grund och principer. Sällskapet (med Sheikher och bröder) motverkas av tillgjordhet och nyfikenhet. Att avstå från lättnader och tolkningar motverkas av självömkan. Punktlighet och sinnesvaro i awrad motverkas av en överdriven mängd goda handlingar. Misstänksamhet mot ens nafs motverkas av att man är nöjd med nivån på sitt själstillstånd (hal) och (den grad av) istiqama (man uppnått). Allah den Upphöjde har sagt:
(* Om hon så vill köpa sig fri med den högsta lösensumman, kommer den inte att tas emot. *)
[Sura Al-An`am 6:70]
Och den noble, son till den noble, som är son till den noble [Profeten Yusuf عليه السلام], Allah’s välsignelse och fred vare med dem, sade:
(* Jag frikänner inte mig själv – sannerligen, självet (al-nafs) kallar till vad ont är, utom när min Herre är barmhärtig. *) [Sura Yusuf 12:53]
Principerna för vad som botar självet (an-nafs) är fem:
1. att lätta magen från mat
2. att ta sin tillflykt till Allah vad som än händer
3. att fly från all situationer där man fruktar att det kan inträffa (sådant Allah har förbjudit)
4. att ständigt be Allah om förlåtelse och sända välsignelser över Profeten (s) i enskildhet och i sällskap (med andra)
5. samvaro med den som kan visa vägen till Allah och Hans bud – fast att den (fulländade ledsagaren) inte står att finna.
Sheikh Abul-Hasan al-Shadhili (må Allah finna behag i honom) sade:
Min Älskade [Profeten Muhammad صلى الله عليه وسلم] anbefallde mig följande: Rör bara dina fötter dit du hoppas på belöning från Allah. Sitt bara där du är säker mot olydnad mot Allah. Umgås bara med dem som kan hjälpa dig till lydnad inför Allah. Och välj som nära vänner endast dem genom vilka din förvissning (yaqin) ökar – och hur få är inte de!
Och (Imam Abul Hasan, må Allah finna behag i honom) sade:
Adaben för den “fattige” som dragit sig undan världen (al-faqir al-mutajarrad) är fyra saker:
1. respekt för de äldre
2. barmhärtighet mot de yngre
3. att avkräva sig själv rättvisa
4. och avstå från att utkräva sin rätt från andra
Adaben för den “fattige” som lever i världen (al-faqir almutasabbab) är fyra saker:
1. att stå i förbund med de bästa (människorna)
2. att hålla sig undan de orättfärdiga
3. att be de fem dagliga bönerna i gemenskap (jama`a)
4. att hjälpa de fattiga och utblottade, dvs. dem som saknar utkomst
(Imam Abul-Hasan al-Shadhili), må Allah finna behag i honom, sade: Den som leder dig till världen (al-dunia) bedrar dig. Den som leder till handling tröttar ut dig. Men den som leder dig till Allah har gjort dig väl.
[Imam Abul-Hasan må] Allah finna behag i honom, sade vidare:
Gör gudsfruktan (taqwa) till ditt hemland, så kommer ditt nafs’ njutningar inte att skada dig – sålänge du inte är tillfreds med dina brister, eller framhärdar i synd eller mister fruktan inför Allah i (andra människors) frånvaro.
Jag [Sheikh Ahmad Zarruq] säger:
Dessa tre ligger till grund för all olycka, och alla felsteg och fallgropar. Det leder vidare till fem saker:
1. att man föredrar ignorans framför kunskap
2. att man låter sig förledas av varje bräkande och skriande [Dvs. av okvalificerade personer som ger sig ut för att vara sheikher]
3. hastverk
4. högmod på Vägen
5. brådska att nå stadier vars förutsättningarna man inte uppfyller
Det leder i sin tur till fem saker:
1. att man föredrar bid`a framför sunna
2. att man följer dem som far med falskhet istället för dem som har sann (kunskap)
3. att man handlar efter sina begär i smått som stort
4. effektsökeri i motsats till verkliga (andliga framsteg)
5. anspråk (på rang) man inte är berättigad till.
Därav framspringer åter fem saker:
1. ingivelser av tvivel (waswasa) under gudstjänsthandlingarna
2. hängivenhet åt vanorna
3. ständigt (behov av) melodisk recitation (sama‘) och samvaro
4. strävan efter de mäktgas gunst
5. umgänge med världens barn, t.o.m. kvinnor och unga pojkar, under förespegling att sådant förekommmer bland (Vägens) folk, och med hänvisning till deras regler (ahkâm). Den som känner sanningen vet att medlen (al-asbâb)2 är en lättnad (rukhs!a) för de svaga3. Man upphåller sig vid dem i den utsträcking det är nödvändigt, men utan (att det tillför någon) vinst. • Vanorna är lindrande medel som fyller en viss uppgift, men endast de som befinner sig långt ifrån Allah den Upphöjde ger fritt lopp åt dem. • Dhikr i form av melodisk recitation (samâ‘) är en lättnad (rukhs!a) för den som överväldigas (och inte kan kontrollera sitt tillstånd), eller för den som nått fulländning – ja, (samâ‘) är att sjunka ned på den Sannes matta (bisât al-Haqq), om det utförs på rätt sätt, av rätt personer, på rätt plats och med rätt adab. • Ingivelser av tvivel (waswasa) är ett främmande element (bid‘a) som bottnar i bristande kunskap om sunnan4, eller en mental defekt. • Att vända sig till människor för att söka deras erkännande innebär att vända sig bort från sanningen, särskilt när det gäller en berömd recitatör, eller en korrumperad matkhavare, eller en okunnig sufi. • Att umgås med omogna personer (ahdâth) innebär att famla i mörker och förnedra sig i både den världsliga tillvaron och i religionen. Tar man emot deras vänskap gör det saken ännu värre. Sheikh Abu Madyan (må Allah finna behag i honom) sade: En omogen person (hadath) är någon som är olämplig för din andliga utveckling om han så är nittio år gammal. Jag [Sheikh Ahmad Zarruq] säger: En omogen person är någon som inte har ett stabilt själstillsrånd (hâl), som tar emot allt han erbjuds med entusiasm. Sådana finns (även) bland Vägfararna – det är framför allt de som går runt och söker tillträde till (olika dhikr-)möten. Akta dig ytterst noga för dem.
Om någon gör anspråk på att befinna sig på ett visst själstillstånd (hâl) inför Allah, men uppvisar en av följande fem (tecken), då är han en lögnare eller förlorad:
1. han använder sin kropp till att synda mot Allah
2. han låtsas att lyda Allah
3. han traktar efter (sådant som finns hos) Allahs skapade varelser
4. han talar illa om Allahs folk
5. han saknar den respekt för muslimer som Allah anbefallt.
Få av dessa slutar sina liv som muslimer.
Villkor för Sheiken som muriden överslämnar sig till är fem:
1. att han erfarit den rena smaken (av de andliga tillstånden)
2. att han äger sann kunskap
3. strävan efter höga mål (himma `âlia)
4. tillfredsställande själstillstånd (hâla mard!iyya)
5. genomträngande insikt.
Den som företer (någon av följande) fem saker är inte kvalificerad som Sheikh:
1. bristande kunskap om religionen
2. bristande respekt för muslimer
3. att han lägger si i sådant som inte angår honom
4. att han följer sina begär i allt
5. att han har dålig karakär och bryr sig inte om (att åtgärda det).
Muridens âdâb gentemot Sheikhen och bröderna är fem:
1. att följa (Sheikens) befallningar, även om det går emot hans egen åsikt
2. att avstå från det han förbjuder, om det så kostar hans liv1
3. att upprätthålla vördnaden (för Sheikhen), i hans frånvaro och i hans närvaro, under hans levnad och efter hans död
4. att så långt man förmår och utan tillkortakommande fullgöra hans rättigheter
5. att underordna (honom) sitt förstånd, sin kunskap och sin sociala ställning i allt, utom då de sammanfaller med vad Sheikhen (vill).
Han bör söka hjälp med detta i den rättrådighet och nasiha han finner i umgänget med bröderna. Står ingen (fulländad) Sheikh och ledsagare (murshid) att finna, men han finner någon som brister i något av de fem villkoren, bör han förlita sig på det som är fullkomligt (hos denne) och i övriga avseenden på umgänget med bröderna.
Här slutar “Grunderna för den andliga vägen”.
Lov och pris tillkommer Allah.
———-
Om Sheikh Ahmad Zarruq: http://rahma.se/2012/04/24/ahmad-zarruq-d899-masarata/
Ursprunglig text (arabiska): se kutub.nur.nu/Arabic
Arabiska med svensk text (PDF): kutub.nur.nu/Swedish