“En sahih hadith är min madhhab”
“Om ni finner en sahih hadith som mottsäger mig, så är den min maddhab”
Ur “Al-Majmu´ Sharh al-Madhabhib” av Imam al-Nawawi
Översatt och sammanfattat av bmk @ 2012
“Om ni i min bok finner något som går emot Allahs Såndebuds (salla Allah ‘aleihi wa sallam) Sunnah, så gå efter Allahs Såndebuds (salla Allah ‘aleihi wa sallam) Sunnah.”
“Om en hadith är sahih (autentisk) och går emot mitt ord, så handla enligt hadithen och lämna det jag sagt därhän” – eller: “så är det min madhhab“
De som motsätter sig taqlid brukar ofta anföra detta och liknande uttalanden från de tidiga Imamerna, för att ifrågasätta de lärda. De låter det framstå som om sådana uttalanden gäller alla människor, vare sig de är lärda, eller vanliga praktiserande muslimer, och att det skulle vara tillåtet för vem som helst som finner en hadith att handla enligt dess yttre lydelse och förkasta vad Imam al-Shafi´i sagt till förmån för ens egen personliga tolkning. Låt oss därför redogöra för vad några av största rättslärda i Shafi’i-skolan sagt om detta:
Imam al-Nawawi nämner i al-Majmu´ Sharh al Madhahib ett begränsat antal frågor i vilka Shafi´ lärda faktiskt gick emot Imam al-Shafi´is åsikt, men det förekom sällan att de hänvisade till detta uttalande. Han kommentarer vidare:
Detta som al-Shafi’i sade betyder inte att var och en som ser en sahih hadith kan säga “Detta är al-Shafi’is madhhab” och handla enligt dess yttre (zhahir) betydelse, utan detta gäller endast den som har rangen av en mujtahid inom madhhaben, så som tidigare beskrivits, eller att han i det närmaste är det.Det förutsätts att han håller det för troligast att Imam al-Shafi´i – må Allah visa honom barmhärtighet – inte stött på denna hadith eller inte känt till dess autenticitet. Det kan man bara komma fram till efter att ha gått igenom alla Imam al-Shafi´is böcker, liksom hans kollegers och elevers böcker och liknande skrifter. Det är ett svårt villkor, som inte många uppfyller.
Anledningen till att man ställer ovannämnda krav är att Imam al-Shafi´i (må Allah visa honom barmhärtighet) ofta lät bli att tillämpa hadither enligt deras uppenbara betydelse – trots att han var medveten om dem och kände till (deras autenticitet) – eftersom han hade bevis för att de kritiserats, upphävts, endast gäller i speciella fall, eller kräver tolkning etc.
Imam al-Nawawi citerar vidare Iman Abu ´Amr Ibn Salah, en annan stor auktoritet inom hadithkunskap och Shafi´i fiqh:
Sheikh Abu ‘Amr (Ibn Salah) sade:“Det är inte en enkel sak att handla efter den yttre betydelsen av Imam al-Shafi´is uttalande (“En sahih hadith är min madhhab”), och det är inte tillåtet för vilken faqih (rättslärd) som helst att utifrån sitt eget omdöme tillämpa vad han anser är ett bevis från en hadith.”
En av dem som försökte tillämpa en hadith, som Imam al-Shafi´i medvetet bortsett från, var Abul Walid Muza ibn Abi Jarud. Han sade:
Hadithen “Den som utför åderlåtning och den som åderlåts har brutit fastan” är sahih. Jag säger därför: Imam al-Shafi´i har sagt: “Den som utför åderlåtning och den som åderlåts har brutit fastan.”
Men Shafi´i-lärda tillbakavisade detta, eftersom al-Shafi´i hade en anledning till att inte ta upp denna hadith, trots att han kände till den och visste att den var sahih: Han ansåg nämligen att innehållet hadithen senare upphävts. Därför anförs den inte i kapitlet om fastan.
Imam al-Nawawi förtsätter satt citera Ibn Salah:
Sheikh Abu ‘Amr (Ibn Salah) sade:“Om någon Shafi’i-lärd finner en hadith som går emot hans skola, måste man undersöka (hans nivå av ijtihad). Om han är kapabel till ijtihad mutlaqan (d.v.s. i frågor rörande rättsskolornas principer), eller i det kunskapsavsnittet eller den frågeställningen, är han fri att handla enligt hadithen.
Om han inte (uppfyller villkoren för ijtihad), men det faller honom svårt att gå emot hadithen, sedan han undersökt saken och inte funnit någon förklaring till varför den verkar stå i motsats till madhhaben, kan han handla i enlighet med hadithen om det finns någon annan än Imam al-Shafi´i som är mujtahid och som handlar enligt den. Han har då en ursäkt för att lämna sin egen Imams madhhab i detta avseende.”
[Imam al-Nawawi säger:] Det som (Ibn Salah) sagt är korrekt och tillämpligt i denna fråga – och Allah vet bäst.
Sammanfattningsvis kan man säga att det ställs följande villor för att en person ska kunna dra egna slutsatser ur sahih hadither:
- att man är mujtahid mutlaq
- att man är mujtahid inom det begränsade kunskapsavsnitt som frågan faller inom
- eller att man finner en annan mujtahid Imam som handlat i enlighet med hadithen
Vi förstår av detta att ijtihad inte är en uppgift för lekmän utan för de lärda, och att Imam al-Shafi´is uttalanden inte kan användas för att kullkasta den kunskapshierarki som finns inom Islam eller sudda ut distinktionen mellan lärda och olärda. Allah, den Upphöjde, säger i den heliga Koranen:
”Fråga de som vet, om ni inte vet” (Koranen 16:43).
Och Allah vet bäst.
[wpspoiler name=”Imam al-Nawawi’s uttalande i sin helhet – قول الإمام النووي بالعربية” style=”ui-lightness” closebtn=”stäng – إخفاء”]
فصل :
صح عن الشافعي رحمه الله انه قال : (إذا وجدتم في كتابي خلاف سنة رسول الله صلى الله عليه وسلم فقولوا بسنة رسول الله صلى الله عليه وسلم ودعوا قولي ). وروي عنه : ( إذا صح الحديث خلاف قولى فاعملوا بالحديث واتركوا قولى أو قال فهو مذهبي ) .
وروى هذا المعنى بالفاظ مختلفة.
وقد عمل بهذا أصحابنا في مسألة التثويب واشتراط التحلل من الاحرام بعذر المرض وغيرهما مما هو معروف في كتب المذهب وقد حكى المصنف ( يقصد الشيرازي صاحب المهذب) ذلك عن الاصحاب فيهما. وممن حكى عنه انه أفتى بالحديث من أصحابنا أبو يعقوب البويطي وابو القاسم الدراكي ، وممن نص عليه أبو الحسن الكيا الطبري في كتابه في أصول الفقه وممن استعمله من أصحابنا المحدثين الامام أبو بكر البيهقى وآخرون.
وكان جماعة من متقدمي أصحابنا إذا رأوا مسألة فيها حديث ومذهب الشافعي خلافه عملوا بالحديث وافتوا به قائلين مذهب الشافعي ما وافق الحديث ولم يتفق ذلك الا نادرا ومنه ما نقل عن الشافعي فيه قول على وفق الحديث.
وهذا الذى قاله الشافعي ليس معناه ان كل أحد رأى حديثا صحيحا قال هذا مذهب الشافعي وعمل بظاهره ، وانما هذا فيمن له رتبة الاجتهاد في المذهب على ما تقدم من صفته أو قريب منه.
وشرطه : أن يغلب على ظنه أن الشافعي رحمه الله لم يقف على هذا الحديث أو لم يعلم صحته . وهذا انما يكون بعد مطالعة كتب الشافعي كلها ونحوها من كتب أصحابه الآخذين عنه وما أشبهها ، وهذا شرط صعب قل من يتصف به.
وانما اشترطوا ما ذكرنا لان الشافعي رحمه الله ترك العمل بظاهر أحاديث كثيرة رآها وعلمها لكن قام الدليل عنده على طعن فيها أو نسخها أو تخصيصها أو تأويلها أو نحو ذلك.
قال الشيخ أبو عمرو رحمه الله :
ليس العمل بظاهر ما قاله الشافعي بالهين ، فليس كل فقيه يسوغ له أن يستقل بالعمل بما يراه حجة من الحديث . وفيمن سلك هذا المسلك من الشافعيين من عمل بحديث تركه الشافعي رحمه الله عمدا مع علمه بصحته لمانع اطلع عليه وخفى على غيره كابى الوليد موسى بن ابي الجارود ممن صحب الشافعي قال : صح حديث افطر الحاجم والمحجوم فأقول قال الشافعي افطر الحاجم والمحجوم .
فردوا ذلك على ابى الوليد لان الشافعي تركه مع علمه بصحته لكونه منسوخا عنده وبين الشافعي نسخه واستدل عليه وستراه في كتاب الصيام ان شاء الله تعالى.
وقد قدمنا عن ابن خزيمة انه قال : ” لا أعلم سنة لرسول الله صلى الله عليه وسلم في الحلال والحرام لم يودعها الشافعي كتبه “.
وجلالة ابن خزيمة وامامته في الحديث والفقه ومعرفته بنصوص الشافعي بالمحل المعروف.
قال الشيخ أبو عمرو :
” فمن وجد من الشافعية حديثا يخالف مذهبه نظر:
إن كملت آلات الاجتهاد فيه مطلقا ، أو في ذلك الباب أو المسألة كان له الاستقلال بالعمل به.
وان لم يكن وشق عليه مخالفة الحديث بعد ان بحث فلم يجد لمخالفته عنه جوابا شافيا فله العمل به إن كان عمل به امام مستقل غير الشافعي ويكون هذا عذرا له في ترك مذهب امامه هنا “.
وهذا الذى قاله حسن متعين والله أعلم.
انتهى كلام النووي رحمه الله من المجموع 1 / 63 – 64.
قلت :
معنى كلام ابن الصلاح : (ليس العمل بظاهر ما قاله الشافعي بالهين ) يقصد به القول اعلاه ( اذا صح الحديث خلاف قولي … ) وليس المقصود به اقوال الشافعي الفقهية.
[/wpspoiler]
Walhamdulillahi Rabbil ‘alamin.
Källa: Arabisk text: المجموع شرح المهذب للإمام النووي http://www.almeshkat.net
Svensk text: bmk
Illustration: Detalj från Nizhamiya-moskén i Johannesbug, Sydafrika
Foto: lencomb
