Så som en slöja
SÅSOM EN SLÖJA
Den kristna slöjan i svensk kontext
Av: Elisabeth Hallgren Sjöberg
Doktorsavhandling – Institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet 2014
Historiska studier: skrifter från Umeå universitet 6 | PDF | Recension
Denna avhandling har studerat idéer om och bruk av slöja inom kristendomen med fokus på Sverige under 1800- och 1900-talet. Den har inte handlat om synen på den muslimska slöjan. Materialet har dock visat att ordet ”slöja” förknippades med Orienten och med kvinnoförtryck under den undersökta tidsperioden. Om denna avhandling endast hade sysslat med synen på slöja hos teologer och kvinnosakskämpar skulle intrycket ha varit att det inte fanns något slöjbruk bland dåtidens svenska kristna. Andra källor gav dock en helt annan bild. Jämförelsen mellan de olika källmaterialen visar på en diskrepans mellan den värld som olika källor beskriver och den värld debattörerna ansåg sig leva i. Om avhandlingen å andra sidan endast hade fokuserat på praktiskt bruk av huvudbonader utan intresse för idéer kopplade till dem skulle det inte heller ha framstått som ett slöjbruk.
De samtida kvinnliga huvudbonaderna ansågs inte vara en slöja och sågs inte som symbol för kvinnoförtryck. Ändå visar materialet att de kristna kvinnornas hår och huvudbonader hade symbolisk innebörd som var länkat till idéer om kvinnans underordning. Den dåtida orientalistiska synen på vad som utgjorde en slöja innebar en blindhet för den egna kulturens tradition. Till detta bidrog språket, då de kristna kvinnornas huvudbonader aldrig benämndes slöja.
Då jag lever i en tid när den muslimska slöjans vara eller icke-vara ofta diskuteras i massmedia finner jag det intressant att den syn på slöjan som framkommer i materialet tycks motsvara icke-muslimers syn på den muslimska slöjan idag. År 2007 utkom Joan Scotts Politics of the Veil där hon analyserar en debatt i Frankrike som resulterade i förbud mot den muslimska slöjan i franska skolor. Enligt Scott hade den franska strävan att förbjuda slöjan delvis grund i krocken mellan två genussystem, ett förnekande och ett erkännande.374 I det franska jämlika samhället måste kvinnans kropp vara synlig för att skillnader mellan män och kvinnor tydligt ska framkomma. Därigenom könas kroppen kulturellt, men det förnekas under förespegling att alla individer är jämlika, både i fråga om fri sexualitet och lagliga rättigheter. Scott kallar detta system the psychology of denial, förnekandets psykologi. Vad gäller den muslimska slöjan sänder den ett budskap att det finns skillnader mellan kön och att det sexuella är reglerat. Därmed synliggörs just de problem som the psychology of denial förnekar. Genom att identifiera sexism i en religiös grupp vilken uppfattas som främmande kunde man framställa sitt eget system som icke-sexistiskt. Scott citerar Christine Delphys sarkastiska kommentar till debatten:
”The difference of others as sexists is confirmed while the absence of sexism among us is proof of the foreignness of the sexist.”
Med andra ord kan kamp för förbud mot muslimsk slöja ses som ännu ett exempel på Saids orientalism: Frankrike framställde en bild av muslimer som uppenbart sexistiska och kunde därmed vid jämförelse framhålla det egna systemet som icke-sexistiskt.
Kritik mot Scotts framställning av debatten som en krock mellan två genussystem har redovisats för i föreliggande avhandlings teoridel. Här skall dock påpekas att paralleller kan dras mellan slöjdebatten i Frankrike och utvecklingen i Sverige under förra delen av 1900-talet.
Genom att ignorera existensen av kristet slöjbruk i sin egen samtid kunde en kristen, jämlik identitet ställas mot ett österländskt kvinnoförtryck. I kombination med särartsfeminism kunde idén om kvinnans underordning behållas inom kristendomen samtidigt som man hävdade könens jämställdhet. Det Scott kallar ”förnekandets psykologi” skulle kunna sägas gälla teologer, kvinnosakskämpar och religiösa lekmän i 1900-talets Sverige. Till skillnad från debatten i Frankrike var blindheten för kristet slöjbruk inte en del av uppgörelse med ett nationellt kolonialistiskt arv, men däremot av en orientalistisk syn på vad som var kristet eller inte.
En närmare jämförelse mellan de senaste decenniernas debatt om den muslimska slöjan och föreliggande avhandlings resultat kan utgöra ett intressant ämne för framtida forskning. Men även om så inte sker anser jag att undersökningen om synen på och bruket av slöja inom kristendomen är intressant i sin egen rätt. Det är för mig fascinerande att en lång kulturtradition kunde försvinna genom att ha förknippats med en annan kultur, och rentav inte ansetts ha existerat överhuvudtaget.
Det Inger Hammar kallat religionsblindhet inom svensk forskning bör också räknas in. Hade Sigfrid Svensson under mellankrigstiden tagit mer fasta på de uppgifter som framkom i specialfrågelista sju om samband mellan religion och huvudbonad, så kunde diskussionen om 1 Kor. 11 ha löpt annorlunda. Månne dagens debatt om slöjor skulle vara helt annorlunda om forskare och teologer långt tidigare hade sett kyrkschaletten som något mer än lantliga kyrkgummors klädsmak. Kanske den muslimska slöjan då inte skulle ha uppfattats som så främmande och denna avhandling inte ha blivit skriven.