Förtroliga bönesuckar | Ibn ´Ata Allah al-Sakandari
Förtroliga bönesuckar – Munajat
– 1 –
Min Gud! Jag är fattig i min rikedom, så hur fattig skall jag då inte vara i min fattigdom!
– 2 –
Min Gud! Jag är okunnig i min kunskap, så hur okunnig skall jag då inte vara i min okunnighet!
– 3 –
Min Gud! Ombytligheten i Ditt styrande och ställande och snabbheten i Dina besluts ikraftträdande hindrar sannerligen Dina tjänare – de som äger kännedom om Dig – från att förlita sig på gåvor och från att förtvivla på Dig under prövningen!
– 4 –
Min Gud! Från mig utgår det som förklarar varför man förebrår mig, och från Dig utgår det som stämmer överens med Din givmildhet!
– 5 –
Min Gud! Du har utmärkt Dig genom välvillighet och mildhet mot mig innan min svaghet fanns till, så skulle Du då beröva mig dessa nu när min svaghet finns till?
– 6 –
Min Gud! Om jag ger upphov till positiva saker så är det till följd av Din godhet, och välsignelsen av mig tillkommer Dig. Och om jag ger upphov till negativa saker så är det till följd av Din rättvisa, och bevisföringen mot mig tillkommer Dig!
– 7 –
Min Gud! Hur skall Du kunna utlämna mig åt mig själv då Du redan har tagit mig i Ditt beskydd? Och hur skall jag kunna tillfogas skada då Du är min hjälpare? Eller hur skall jag kunna misslyckas då det ju är Du som bringar mig heder? Se, här söker jag tillträde till Dig genom mitt behov av Dig, ty hur skall jag kunna vinna tillträde till Dig genom sånt som det är omöjligt att nå Dig genom? Eller hur skall jag kunna klaga över mitt själstillstånd hos Dig då det ju icke är fördolt för Dig? Eller hur skall jag kunna lägga ut mitt tal inför Dig då detta ju utgår från Dig och vänder åter till Dig? Eller hur skall mina förhoppningar kunna komma på skam då de ju redan nått fram till Dig? Eller hur sköna skall inte mina själstillstånd vara då de ju äger bestånd tack vare Dig och med Dig som mål?
– 8 –
Min Gud! Hur god är Du inte mot mig trots min enorma dårskap! Och hur barmhärtig är Du inte mot mig trots mitt avskyvärda handlande!
– 9 –
Min Gud! Hur nära är Du mig inte och hur fjärran är jag Dig inte! Hur mild är Du inte mot mig! Men vad är det då som beslöjar mitt ansikte från att kunna se Dig?
– 10 –
Min Gud! Jag har lärt mig av de skapade tingens ombytlighet och omständigheternas växlingar att Du i varje ting vill göra Dig känd för mig så att jag inte far vilse om Dig i någonting!
– 11 –
Min Gud! Var gång min lumpenhet gör mig stum får Din givmildhet mig att tala! Och var gång mina egenskaper får mig att förtvivla skänker Din nåd ny näring (åt mitt hopp)!
– 12 –
Min Gud! Hur dåliga skall inte (i Dina ögon) en människas dåliga sidor vara vars goda sidor (i Dina ögon) är dåliga! Och hur förmätna skall inte (i Dina ögon) en människas anspråk vara vars sanningsinsikter (i Dina ögon) är pretentioner!
– 13 –
Min Gud! Din dom äger omedelbar verkan och Din vilja är betvingande och lämnar inget tal i fred åt den som har något att säga och inget själstillstånd i fred åt den som har något själstillstånd!
– 14 –
Min Gud! Hur många lydnadshandlingar har jag inte byggt upp och hur många själstillstånd har jag inte utformat, men Din rättvisa har raserat mitt stöd på dem; eller snarare: Din godhet har befriat mig från (mitt stöd på) dem!
– 15 –
Min Gud! Du vet, att även om lydnaden från min sida inte har förblivit ett resolut handlande, så har den ändå förblivit en kärlek och ett fast beslut!
– 16 –
Min Gud! Hur skall jag kunna fatta beslut då det är Du som är Den Betvingande?
Men hur skall jag kunna låta bli att fatta beslut då det är Du som är Den Befallande?
– 17 –
Min Gud! Mitt irrande omkring bland de skapade tingen nödvändiggör avståndet till mötesplatsen (med Dig), så centrera mig mot Dig medelst ett tjänande som leder mig till Dig!
– 18 –
Min Gud! Hur skall man kunna leda Dig i bevis medelst det som för sin existens är i behov av Dig? Skulle någon annan än Du äga förmågan att uppenbara något som inte finns hos Dig, så att den andre vore den som uppenbarade något för Dig? När var Du frånvarande så att Du skulle ha behov av ett bevis som bevisar Dig, eller när var Du borta så att de skapade tingen vore de som knöte an till Dig?
– 19 –
Min Gud! Blint är ögat som inte ser att Du vakar över det och förgäves är den gudstjänares handlingsbeslut som Du ej gjort delaktig av Din kärlek!
– 20 –
Min Gud! Du har befallt mig att återvända till de skapade tingen, så sänd mig tillbaks till dem iklädd ljusets överklädnad och den inre synens vägledning, på det att jag måtte återvända till Dig från dem såsom jag en gång från dem trädde fram till Dig – med hjärtehemligheten väl skyddad från att se dem och med min andliga strävan tillräckligt högt satt för att inte behöva stödja mig på dem! «[…] Du är förvisso allsmäktig.» (Koranen 66:8)
– 21 –
Min Gud! Här är min lumpenhet ådagalagd inför Dig! Och här är mitt själstillstånd som icke är fördolt för Dig! Av Dig anhåller jag om att få nå fram till Dig och med Din hjälp söker jag bli visad hän mot Dig. Så vägled mig rätt till Dig med hjälp av Ditt ljus och ställ mig inför Dig medelst en uppriktig tjänargärning!
– 22 –
Min Gud! Låt mig få hämta kunskap ur Din kunskaps rikedomar och beskydda mig med hemligheten hos Ditt välskyddade namn!
– 23 –
Min Gud! Förverkliga mig genom de sanningar gudsnärhetens folk äger och låt mig få färdas på de vägar extasens folk färdas!
– 24 –
Min Gud! Gör mitt eget styrande och ställande obehövligt för mig genom att Du styr och ställer för mig, och gör mitt eget val överflödigt för mig genom att Du väljer för mig! Och gör mig uppmärksam på själva kärnan i min torftighet!
– 25 –
Min Gud! Driv mig ut ur min själs lumpenhet och rena mig från mitt tvivel och mitt avguderi innan gravens stund är kommen!
Med Din hjälp söker jag seger, så gör mig segerrik!
Åt Dig överlämnar jag mig, så utlämna mig inte åt mig själv!
Till Dig vänder jag mig med min begäran, så gör mig inte besviken!
Din godhet eftersträvar jag, så beröva mig den inte!
Till Ditt majestät ansluter jag mig, så sänd mig inte iväg!
Vid Din port uppehåller jag mig, så driv mig inte bort!
– 26 –
Min Gud! Ditt behag är alltför högheligt för att det skulle finnas någon orsak till det från Din sida, så hur skulle det då kunna finnas någon orsak till det från min sida? Du är den som genom Ditt eget väsen inte är i behov av att något gagneligt kommer till Dig från Dig själv, så hur obehövlig skall jag då inte vara för Dig?
– 27 –
Min Gud! Din gudomliga förordning och Ditt rådslut har överväldigat mig och lidelsen har bundit upp mig vid lustans vittnesbörd, så var Du min hjälpare så att Du gör mig segerrik och blir segerrik genom mig! Och gör mig rik genom Din godhet, så att jag med Din hjälp inte behöver be om något!
– 28 –
Du är den som får ljuset att skina i Dina vänners hjärtan!
Du är den som utplånar allt ovidkommande ur Dina älskades hjärtan!
Du är den som anförtror sig åt dem när världen lämnat dem åt sin ensamhet!
Du är den som lett dem rätt så att vägmärkena tydligt visar sig för dem!
Så vad har den funnit som förlorat Dig?
Och vad har den förlorat som funnit Dig?
Den som nöjer sig med något annat än Dig som ersättning är sannerligen bedragen, och den som önskar vända sig bort från Dig har förvisso förlorat sig på vägen.
– 29 –
Hur kan man hoppas på någon annan än Dig då Du aldrig upphört med att göra gott? Eller hur kan man bedja någon annan än Dig om något då Du inte har ändrat Din vana att skänka välsignelser?
– 30 –
O Du som låtit Dina älskade smaka Din förtrolighets sötma så att de står inför Dig fulla med lovord,
O Du som iklätt Dina vänner Din vördnadsfullhets klädnad så att de står ärade genom Din ära:
Du är den som kallar dem till erinran innan de kallar Dig till erinran!
Du är den som visar upp Ditt goda handlande innan gudstjänarna ens hinner rikta sig mot Dig!
Du är den som är frikostig med att ge innan de ens begär något!
Du är den store Givaren och ändå hör Du till dem som ber om ett lån för det Du har givit oss!
– 31 –
Min Gud! Sök mig med Din barmhärtighet så att jag kan nå fram till Dig! Och drag mig till Dig med Din nåd så att jag vänder mig närmare Dig!
– 32 –
Min Gud! Mitt hopp skärs inte av från Dig även om jag är olydig mot Dig, och min fruktan lämnar mig inte även om jag är lydig mot Dig. Världen har förvisso drivit mig mot Dig, och min kunskap om Din givmildhet har förvisso riktat min uppmärksamhet mot Dig!
– 33 –
Min Gud! Hur kan jag misslyckas då Du är mitt hopp? Eller hur kan jag förhånas då jag satt min tillit till Dig?
– 34 –
Min Gud! Hur skall jag kunna känna mig mäktig då Du har rotat mig i nedrigheten?
Men hur skall jag kunna låta bli att känna mig mäktig då Du ju har bragt mig i relation till Dig?
Och hur fattig skall jag inte känna mig då Du har placerat mig i fattigdomen?
Men hur skall jag kunna känna mig fattig då Du ju har berikat mig med Din frikostighet?
– 35 –
Du – förutom vilken det ej finnes någon gudom – har gjort Dig känd för varje ting och ingenting är ovetande om Dig! Du är den som gjort Dig känd för mig i varje ting! Jag har sett Dig manifest i varje ting! Och Du är den som är uppenbar för varje ting!
– 36 –
O Du som i egenskap av att vara Den Barmhärtige sitter stadigt på Din tron – och tronen blir osynlig i Din barmhärtighets väsen liksom universum blir osynligt i Din tron – Du har tillintetgjort verkningarna genom verkningarna och utplånat allt ovidkommande genom de himmelska ljussfärernas oceaner.
– 37 –
O Du som är insvept i Din härlighets paviljonger så att blickarna ej kan nå Dig!
O Du som uppenbarar Dig genom Din strålglans fullkomlighet så att hjärtehemligheterna varseblir Din storhet!
Hur kan Du vara dold, Du som är Den Uppenbare?
Hur kan Du vara frånvarande, Du som är Den Vakande, Den Närvarande?
Gud är den som skänker framgång,
och Honom ber vi om hjälp!
Källa: Göran Ogéns hemsida: ogen.se
