Dikt om jihad | AbdAllah b. Mubarak

Ya ‘abidal-Haramayn – O du som dyrkar Gud vid de två helgedomarna

En dikt av AbdAllah ibn al-Mubarak
Översatt och kommenterad av bmk

ياعابد الحرمين لو أبصرتنا *** لعلمت أنك في العبادة تلعب
من كان يخضب جيده بدموعه *** فنحورنا بدمائنا تتخضب
أو كان يتعب خيله في باطل *** فخيولنا يوم الكريهة تتعب
ريح العبير لكم ونحن عبيرنا *** رهج السنابك والغبار الأطيب
ولقد أتانا عن مقال نبينا *** قول صحيح صادق لا يكذب
لا يستوي وغبار خيل الله في *** أنف امرىء ودخان نار تلهب
هذا كتاب الله ينطق بيننا *** ليس الشهيد بميت لا يكذب

O du som dyrkar Gud vid de två helgedomarna, kunde du se oss,
skulle du inse att din gudtsjänst baraär lek

Dennes kinder vätes av hans tårar
medan våra strupar dränks av vårt blod

Denne tröttar ut sin häst gagnlös ritt
medan våra hästar mattas ut på stridens dag

Doft av parfym tillfaller er – vår parfym
är dammet (som kastas upp av hästars) hovar och den fina ökensanden

Det har förmedlats oss från vår Profet
ett tillförlitligt och sant ord, som inte kan tillbakavisas:

Sand (som virvlats upp) av hästar (i striden för) Allah’s sak
kan ej samsas i en mans näsa med rök från (Helvetets) flammande eld

Allah’s Bok talar till oss:
martyren dör ej – och (Allah’s Ord) är inte lögn.

År 170 H. sände AbdAllah ibn al-Mubarak ett brev till FuDayl ibn ‘Iyyad – må Allah finna behag i dem båda – med denna lydelse. Det var (troligen) ett svar på en inbjudan från Ibn Fydayl, som bodde i Makka, att komma till honom och göra hajj.

Detta återges i många kända böcker, bl.a. Imam al-Subki i Tabaqat al-Shafi´iyya [1], av al-Dhahabi i Siyar A´lam al-Nubala {2}, och i Ibn Kathir’s tafsir [3], som i sin tur hänvisar till Ibn ´Asakir’s Tarikh Dimasqh [4].

Isnaden innehåller dock flera svaga led [5]. Själva texten (matn) har också kritiserats, därför att den kan tolkas som om att Ibn Mubarak (en stor ´alim, faqih, muhaddith, zahid och mujahid) skulle nedvärdera FuDayl ibn ´Iyyad (även han lärd, muhaddith, och den störste av den tidens zuhada) – detta är otänkbart med tanke på att de båda var salaf och Ulama av hög rang och adab, med stor ömsesidig aktning.

Men texten kan också läsas som en framställning av företrädena i jihad jämfört med andra gudstjänsthandlingar, och det är ingen tvekan om att jihad intar den allra högsta rangen, om den utförs enligt Shari´as villkor och med den intention andliga disposition som förutsätts.

Enligt berättelsen grät Ibn Fudayl när han läste brevet, och medgav att det var sant och rätt.

Ayan som nämns i dikten är Al ´Imran 169:
وَلاَ تَحْسَبَنَّ الَّذِينَ قُتِلُواْ فِى سَبِيلِ اللَّهِ أَمْوَتاً بَلْ أَحْيَاءٌ عِندَ رَبِّهِمْ يُرْزَقُونَ
Och betrakta inte dem som fallit i kampen för Allah’s sak som döda. Nej, de lever [och] Allah sörjer för dem.

Ayan syftar på dem som stupade i slaget vid Uhud. I tafsiren nämns en hadith som Imam Ahmad tog från Imam Shafi’i, som tog den från Imam Malik (må Allah finnna behag i dem alla):

« نَسَمَةُ الْمُؤْمِنِ طَائِرٌ يَعْلُقُ فِي شَجَرِ الْجَنَّـةِ حَتَّى يَرْجِعَهُ اللهُ إِلى جَسَدِهِ يَوْمَ يَبْعَثُه »
“Den troendes själ är en fågel i ett träd i Pradiset, tills Allah återför den till hans kropp den dag Han återupplivar dem.”

Hadithen som antyds i dikten finns i Sunan al-Tirmidhi, Boken om företrädena i Jihad, Kapitlet om företrädena i dammet (som virvlas upp) i strävan för Allah:

“En person som gråter av frukan för Allah kommer inte till Elden förrän en mjölken återgår till spenen [dvs. aldrig], och dammet [som virvlas upp i strävan] för Allah’s sak sammanträffar inte med Helvetets rök.”

Referenser:
[1] Subki: Tabaqat al-Shafi’iyya
[2] Al-Dhahabi: Siyar A’lam al-Nubala
[3] Ibn Kathir: Tafsir
[4] Ibn ‘Asakir: Tarikh Dimasqh.
[5] Se t.ex. denna länk)

Hämtat från:http://islam.nur.nu
Framförande: http://www.youtube.com/watch?v=_eMKSmUgV_w