Biografi: Ibrahim ibn Adham (d. 161 H.)
(född i Makka – d. 161 H. i Sham)
Ur al-Risala al-Qushayriyya
Översatt av Göran Ogén
1. [Han] härstammade från Balkh {må Gud finna behag i honom!} och var av kunglig börd. En dag gav han sig ut på jakt och stötte då på en räv eller en hare, som han fortsatte att förfölja, när en röst ropade till honom: »O Ibrāhīm! Är det till detta du är skapt? Eller har du beordrats att göra det?» Därpå ropade rösten ännu en gång till honom från sadelbommen: »Vid Gud, inte är du skapt till detta! Och inte har du beordrats att göra det!» Därpå steg Ibrāhīm ned från sitt riddjur och träffade då på en av sin faders herdar, tog ullklädnaden som herden bar, drog den på sig och gav sin häst och allt han ägde till herden. Därefter begav han sig ut i öknen, besökte sedan Mekka – där han umgicks med Sufyān al-Thawrī och Fudayl bin cIyād – och slutligen Syrien, där han avled [år 160 (776-77 A.D.].
2. Han brukade äta vad hans händers arbete inbringade från skördearbete och bevakning av trädgårdsanläggningar och liknande.
3. I öknen såg han en man som lärde honom Guds mäktigaste namn(2), och hädanefter bad han i det namnet. Så såg han al-Khādir(3) {frid vare med honom!} som sade till honom: »Ja, min broder Dāwūd(4) har lärt dig Guds mäktigaste namn.»
4. Sufimästaren Abū cAbd al-Rahmān al-Sulamī {Gud förbarme sig över honom!} har förtäljt oss följande, och han hade hört det från Muhammad bin al-Husayn bin al-Khashshāb, som hört det från Abū al-Hasan cAlī bin Muhammad al-Misrī, som hört det från Abū Sacīd al-Kharrāz, som hört det från Ibrāhīm bin Bashshār som hade sagt: »Jag umgicks med Ibrāhīm bin Adham och bad honom berätta för mig hur det hela började för hans del, och då nämnde han detta (händelsen i öknen).»
5. Ibrāhīm bin Adham lade stor vikt vid gudaktigt leverne. Det berättas att han sade: »Tillred dig god mat! Och kom ihåg att det inte finns något att invända mot dig ifall du inte vakar om natten och inte fastar om dagen!»
6. Det sägs också att hans vanligaste bön var: »O Gud! För mig bort från den vanvördiga olydnaden mot Dig och fram till den ärevördiga lydnaden mot Dig!»
7. När man beklagade sig för Ibrāhīm bin Adham att köttet var dyrt sade han: »Se då till att det blir billigt!», det vill säga: »Köp det inte!» Om detta sjöng han följande strof:
Om något är för dyrt för mig avstår jag från det!
Så därför är det allra billigaste det som är för dyrt [för mig]!
8. Muhammad bin al-Husayn {förbarme sig Gud den högste över honom!} förtäljde oss, att han hört från Mansūr bin cAbd Allāh något, som denne hört från Muhammad bin Hāmid, som hört det från Ahmad bin Khidrūya, som berättade att Ibrāhīm bin Adham angående det rituella varvet runt Kaba(5)[-helgedomen] hade sagt: »Kom ihåg att du inte når upp till de frommas nivå förrän du passerat följande sex hinder:
[1] att du stängt den dörr som leder till en bekväm tillvaro och istället öppnat den som leder till en besvärlig;
[2] att du stängt den dörr som leder till upphöjelse och istället öppnat den som leder till förnedring;
[3] att du stängt den dörr som leder till avspänning och istället öppnat den som leder till anspänning;
[4] att du stängt den dörr som leder till sömn och istället öppnat den som leder till vakenhet;
[5] att du stängt den dörr som leder till rikedom och istället öppnat den som leder till fattigdom;
[6] att du stängt den dörr som leder till förväntan och istället öppnat den som leder till förberedelse för döden.»
9. Ibrāhīm bin Adham höll uppsyn över en vingård när en soldat passerade förbi honom och sade: »Låt oss få smaka dessa druvor!» Ibrāhīm svarade: »Vingårdens ägare har inte gett mig order om det.» När soldaten då började slå honom med sin piska böjde Ibrāhīm ned huvudet och sade: »Var så god och slå ett huvud som länge nog varit olydigt mot Gud!» Då förlorade mannen sin kraft och gick därifrån.
10. Sahl bin Ibrāhīm berättade följande: »Jag var tillsammans med Ibrāhīm bin Adham, men så blev jag sjuk, och då spenderade han sina besparingar på mig. När jag kvicknade till och fick tillbaks min aptit sålde han sin åsna och spenderade allt han fick för den på mig, och efter att ha återhämtat mig frågade jag honom ‘O Ibrāhīm! Var är åsnan?’, och han svarade ‘Den har jag sålt’. ‘Vad skall jag då rida på?’ sporde jag honom, och han svarade ‘O broder! På min rygg!’. Och så bar han mig tre etapper.»
Noter:
1) Död 160/776-77. Erik Hermelins översättning av kapitlet om Ibrāhīm bin Adham i cAttārs Tadhkiratu’l-awliyā´ finns att läsa i hans TAZKIRATÚL’L-AWLIYÁ – VÄNNERNAS MINNE, del I, pp. 165-195; klicka på länken för en digital version av denna text.
2) Guds mäktigaste namn: Gud har nittionio namn enligt islamisk tradition, men i islamisk mystik även ett hundrade namn som är dolt för vanliga människor men ibland uppenbaras av Gud för Hans utvalda.
3) Al-Khadir / Al-Khidr: »Den Gröne»: en mytisk gestalt som identifieras med Moses följeslagare i Koranen 18:64 sqq. (Ur Zetterstéens översättning: Och funno en av våra tjänare, som vi visat barmhärtighet och meddelat kunskap från oss. Och Mose sade till honom: »Får jag följa dig på det villkor, att du undervisar mig om sådant, som är rätt och varom du själv blivit undervisad?» Och han svarade: »Du kan förvisso aldrig hava tålamod med mig. Och huru skulle du kunna hava tålamod med det, som du icke fattat med din kunskap?» Då sade han: »Du skall finna mig tålig, om Gud vill, och jag skall icke sätta mig upp emot dig i någonting.» Han svarade: »Om du följer mig, så spörj mig ej om någonting, förrän jag yttrar någonting därom till dig!») Al-Khadir / Al-Khidr betraktas ömsom som en profet och ömsom som en gudsvän och förebild för sufier.
4) Dāwūd: bibliske kung David men också en smord profet enligt islamisk tradition.
5) Kaba [kacba]: den stora kub, i vilken en svart sten finns inmurad. Den står mitt i centralhelgedomen i Mekka, och runt den skall pilgrimmen [al-hādjdj] gå sju varv motsols i samband med pilgrimsfärden [al-hadjdj] och då vidröra, eller helst kyssa, stenen, som enligt islamisk tradition gavs av ängeln Gabriel till Ismail.
Må Guds välbehag vila över honom
Från: Al Ghazali-institutet 2004
Källa: okänd
Det berättas att en man bar fram tusen dinarer till Ibrahim och sade: ”Tag emot dem” Han svarade: ”Jag tar inte emot något från de fattiga” Mannen svarade: ”Jag är rik” Ibrahim sade: ”Skulle du vilja ha mer än vad du har” ”Ja” svarade mannen. Ibrahim sade då: ”Ta då ditt guld, ty du är hövding över alla fattighjon, nej inte ens fattighjon; en tiggare är du”
Han sade: Vi sökte fattigdom och fann rikedom. Andra människor sökte rikedom men fann fattigdom.
En man bar fram tusen silvermynt till honom. Ibrahim tog ej emot dem och sade: ”Hade du med denna näve silver verkligen tänkt utplåna mitt namn från de fattigas (derwishernas) register?”
Det berättas att någon en gång sade ”O samlare av rikedom!” till Ibrahim. ”Vem, jag!” svarade han: ”Jag som givit bort hela Balkh, jag som övergivit ett helt kungarike, skulle jag vara en penningsamlare!!” En dag när han satt hos barberaren kom en av hans lärjungar förbi. Ibrahim frågade: ”Har du några pengar?” Lärjungen gav honom en pung med guld. Ibrahim gav pungen till barberaren som betalning. En tiggare kom och tiggde pengar av barberaren. ”Ta emot” sade barberaren och gav tiggaren pungen med guld. ”Det är guld i pungen!” utropade Ibrahim. ”Jag vet det, penningsamlare!” ”Det är guld!” upprepade han. Barberaren svarade: ”Enfaldiga människa! Det är just därför jag ger den till honom.” Ibrahim sade: ”Aldrig ska jag förmå att se den skammen i ansiktet som jag då fick erfara. Den gången såg jag mitt egos sanna natur och just så som jag önskade få se det.”
En gång frågade de honom: ”Vems tjänare är du?” Han började darra och föll till marken. När han åter rest sig upp frågade de: ”Varför svarade du inte?” Han sade: ”Jag var rädd. Hade jag sagt ’Guds’ hade Han kanske ifrågasatt riktigheten i mitt svar och sagt: ’Vad är beviset på att du tjänat Mig som du bör?’ Hade jag svarat: ’Jag är inte Guds tjänare’ hade detta varit mer än jag någonsin skulle kunna säga.”
Det berättas att de frågade honom: ”Hur tillbringar du din tid?” Han svarade: ”Jag har fyra hästar. När jag får ett ynnestbevis från Gud, bestiger jag tacksamhetens häst och rider på den. När jag gjort en synd, bestiger jag botgöringens häst och rider på den. När en olycka eller ett lidande drabbar mig, rider jag på tålamodets häst. Och när ett lydnadsverk visar sig för mig, bestiger jag den uppriktiga noggrannhetens häst och rider på den. Vilken häst jag än bestiger, är målet detsamma; att komma Honom närmare.”
Någon sade: ”Giv mig ett råd” Han svarade: ”Minns Gud och glöm människorna.”
Till en annan man som bad om råd sade han ”Lös det bundna och bind det lösta” Mannen sade: ”Det där förstod jag inte riktigt” Ibrahim sade: ”Lös din bundna börs och bind din lösa tunga”
En man besökte Ibrahim och sade: ”O Shaykh! Jag har gjort orätt mot mig själv. Ge mig råd så att jag kan följa dem.” Han sade: ”Om du vill hålla till godo därmed så giv noga akt på sex förhållningsorder från mig. Lyder du bara dem, kan du sen göra vad du vill.
Den första: ät inte av Guds mat när du ämnar begå en synd.” Mannen sade: ”Men allt ätbart som finns i världen är Hans. Var ska jag då få min mat ifrån?” Ibrahim sade: ”Vore det rätt och bra att äta mat som tillhör Den du syndar emot?
Den andra: När du ämnar begå en synd föröva den då på ett ställe som ligger utanför Guds Kungarike.” Han sade: ”Detta är ett hårt tal. Den förhållningsordern är svårare än den första. Hela jorden, från solens uppgång till dess nedgång är Hans. Vart skall jag då gå?” Ibrahim svarade: ”Vore det rätt och bra att vara invånare i Hans rike och sedan göra uppror mot Honom?
Den tredje: När du ämnar synda mot Honom, gör det då på ett ställe där Han inte ser dig.” Han sade: ”Hur skulle det vara möjligt? Han vet alla hemligheter.” Ibrahim svarade lugnt: ”Vore det rätt och bra att äta Hans mat, bo i Hans rike och sedan begå synd där Han ser dig?
Den fjärde: ”Be dödens ängel om anstånd tills du gjort bot när han kommer till dig.” Han sade: ”Dödens ängel kommer inte att hörsamma mig” Ibrahim sade: ”Du är alltså inte stark nog att bjuda dödens ängel motstånd. Då är det bäst att du gör bot innan han kommer. Gör bot nu!
Den femte: Värj dig mot Munkar och Nakir när de kommer till dig efter döden.” Han sade: ”Det kan jag inte” Ibrahim sade: ”Förberedd då ditt svar i tid.
Den sjätte: Imorgon, på Domens dag, skall Gud befalla: ’För bort syndarna ned i Helvetet’ Säg du då: ’Jag, jag avser inte att gå!’” Mannen svarade: ”Nu får det vara nog!” Han gjorde genast bot och höll fast vid sin botgöring tills han lämnade detta liv sex år senare.
Källor:
Ovanstående artiklar är hämtade från:
1. http://www.ogen.se/sufiskatexter
2. http://ghazali.se/txt/ibrahim.htm
Mer att läsa:
Biografi ur Tahdkirat al-Awlia / övers. Eric Hermelin del 1, del 2,
Biografisk not ur Ibn Khalikan’s “Wafiyat al-A’yan” (arabiska)
Biografi på http://ghazali.se
Han nämns även i följande biografisamlingar:
[Adab al-Suhba p.59f1] al-A`lam, Tabaqat al-Suifyya, Tabaqat al-Awlia, Jami`Karamat al-Awlia, al-Sha`rami’s al-Tabaqat al-Kubra