Vad säger ni om Muhammad?


Nedan följer är en utdrag ur en audiens som den abbasidiske kalifen al-Mahdi (far till Harun al-Rashid) gav den kristna östkyrkans patriark Timoteus år 781 e.Kr. (ca 150 år H.) i Baghdad. Samtalet är nedtecknat av patriarken på syrianska och arabiska och översattes år 1928 till engelska under titeln “Timothy’s Apology”.


Sedan jag visat honom mina sedvanliga ärebetygelser som Konungarnas Konung, började han tilltala mig och samtala med mig, inte i en sträv eller högdragen ton, eftersom strävhet och högmod är främmande för hans person, utan på ett behagligt och välvilligt sätt. …

Och vår nådige och vise Kung sade tlll mig:
– Vad säger ni om Muhammad?”
varpå jag svarade hans Majestät:

Muhammad är värd allt beröm från alla förnuftiga människor, o min härskare. Han gick i Profeternas fotspår, och han gick deras väg som älskar gud. Alla Profeter har lärt läran om en enda Gud, och eftersom Muhammad lärde Guds enhet, gick han på Profeternas väg. Vidare drev alla Profeter bort människorna från onda gärningar och närmade dem till de goda, och eftersom Muhammad drev bort sitt folk från onda gärningar och närmade dem till de goda, vandrade han således på Profeternas väg. Återigen alla Profeter avskar människorna från avgudadyrkan och polyteism och fäste dem vid Gud och dyrkan till Honom, och eftersom Muhammad avskar sitt folk från avgudadyrkan och polyteism, och fäste dem vill dyrkan och kunskapen om en Guden, utom vilken ingen annan gud finns, så är det uppenbart att han vandrade på Profeternas väg. Slutligen lärde Muhammad om Gud, Hans Ord och Hans Ande, och eftersom alla Profeter förebådat Gud, Hans Ord och Hans Ande, vandrade Muhammad således på alla Profeters väg.

Vem skulle inte lovprisa, ära och upphöja den om inte bara stred för Gud med ord, utan även visade sin nit för Honom med svärdet? Som Moses gjorde med Israels barn när han såg att de hade format en guldkalv som de dyrkade, och han dödade alla dem som dyrkade dem – liksa utgjöt Muhammad en glödande nit för Gud, och älskade och ärade Honom mer än sig själv, sitt folk och sin släkt. Han lovprisade, ärade och uppphöjde dem som dyrkade Gud tillsammans med honom och lovade dem storhet, lovpris och ära från Gud, både i denna värld och i den kommande, i Paradisets Trädgård. Men dem som dyrkade avgudar istället för Gud stred han mot och motsatte sig dem, och visade dem Helvetets plågor och Elden som aldrig kommer att släckas och i vilken de de som gör onda gärningar kommer att brinna för evigt.

Det som Abraham, Guds vän och älskade, gjorde då han vände sitt ansikte bort från avguar och från sina släktingar, och endast sökte den ende Guden, och blev förkunnaren av den ende Guden inför andra folk – detta gjorde även Muhammad. Han vände bort sitt ansikte från avgudarna och dem som dyrkade dem, vare sig dessa avgudar tillhörde hans egen släkt eller främmande, och han ärade och dyrkade endast den ende Guden. På grund av detta upphöjde Gud honom till en yppersta rangen, och kastade ned två mäktiga kungadömen vid hans fötter, två riken som råmat i världen likt lejon, och låtit sin makts tordönsstämma ljuda över hela jorden som ligger under himlen – dvs. persernas och romarnas riken. Det förra – persernas rike – dyrkade skapade varelser istället för Skaparen, och de senare – romarnas rike – tillskrev lidande och fysisk död till Den som inte kan lida eller dö i någon bemärkelse eller på något sätt. Sedan utökade Han hans makts auktoritet genom de troendes befälhavare och hans barn från öst till väst och från norr till söder. Vem skulle inte lovprisa – o segerrike Konung – den som Gud har lovprisat; vem skulle inte väva en krona av ära och majestät till den som Gud har ärat och upphöjt? – Detta och liknande saker säger jag och alla som älskar Gud om Muhammad, o min härskare.

Och vår Kung sade till mig:
“Du borde därför acceptera Profetens ord!”


Källa: Timothy’s Apology, tertullian.org: Inledning | Text
Svensk översättning: bmk
Illustration: Kufi kalligrafi med texten “La ilahha illa Allah – Muhammadun Rasul Allah


[wpspoiler name=”Utdrag ur den engelska översättningen” ]

After I had paid to him my usual respects as King of Kings, he began to address me and converse with me not in a harsh and haughty tone, since harshness and haughtiness are remote from his soul, but in a sweet and benevolent way.

And our gracious and wise King said to me: “What do you say about Muhammad?”—And I replied to his Majesty: “Muhammad is worthy of all praise, by all reasonable people, O my Sovereign. He walked in the path of the prophets, and trod in the track of the lovers of God. All the prophets taught the doctrine of one God, and since Muhammad taught the doctrine of the unity of God, he walked, therefore, in the path of the prophets. Further, all the prophets drove men away from bad works, and brought them nearer to good works, and since Muhammad drove his people away from bad works and brought them nearer to the good ones, he walked, therefore, in the path of the prophets. Again, all the prophets separated men from idolatry and polytheism, and attached them to God and to His cult, and since Muhammad separated his people from idolatry and polytheism, and attached them to the cult and the knowledge of one God, beside whom there is no other God, it is obvious that he walked in the path of the prophets. Finally Muhammad taught about God, His Word and His Spirit, and since all the prophets had prophesied about God, His Word and His Spirit, Muhammad walked, therefore, in the path of all the prophets.

“Who will not praise, honour and exalt the one who not only fought for God in words, but showed also his zeal for Him in the sword? As Moses did with the Children of Israel when he saw that they had fashioned a golden calf which they worshipped, and killed all of those who were worshipping it, so also Muhammad evinced an ardent zeal towards God, and loved and honoured Him more than his own soul, his people and his relatives. He praised, honoured and exalted those who worshipped God with him, and promised them kingdom, praise and honour from God, both in this world and in the world to come in the Garden.110 But those who worshipped idols and not God he fought and opposed, and showed to them the torments of hell and of the fire which is never quenched and in which all evildoers burn eternally.

“And what Abraham, that friend and beloved of God, did in |62 turning his face from idols and from his kinsmen, and looking only towards one God and becoming the preacher of one God to other peoples, this also Muhammad did. He turned his face from idols and their worshippers, whether those idols were those of his own kinsmen or of strangers, and he honoured and worshipped only one God. Because of this God honoured him exceedingly and brought low 111 before his feet two powerful kingdoms which roared in the world like a lion and made the voice of their authority heard in all the earth that is below heaven like thunder, viz: the Kingdom of the Persians and that of the Romans. The former kingdom, that is to say the Kingdom of the Persians, worshipped the creatures instead of the Creator, and the latter, that is to say the Kingdom of the Romans, attributed suffering and death in the flesh to the one who cannot suffer and die in any way and through any process.112 He further extended the power of his authority through the Commander of the Faithful and his children from east to west, and from north to south. Who will not praise, O our victorious King, the one whom God has praised, and will not weave a crown of glory and majesty to the one whom God has glorified and exalted? These and similar things I and all God-lovers utter about Muhammad, O my sovereign.”

And our King said to me: “You should, therefore, accept the words of the Prophet.”[/wpspoiler]

1 Response

  1. Detta är vad den kristna kyrkans representant sade vid mötet me Kalifen i Baghdad ca. 150 H. (700-taket e.Kr). Att jämföra med Islams anseende idag….