Qasida om döden | Zayn al-´Abidin

BismiAllah
En gripande påminnelse om döden, som tillskrivs Zayn al-´Abidin ´Ali b. al-Husayn b. ´Ali b. Abi Talib, må Allah vara nöjd med dem alla.

[wptabs style=”wpui-alma” mode=”horizontal” background=”false”]
[wptabtitle] Svenska[/wptabtitle] [wptabcontent]

Främling är ej den främmande från Sham och Yemen
— främling är den som ligger i svept i gravens skakt

Främlingen har (gästens) rätt på grund av sitt främlingsskap
— gentemot den bofaste (som sitter tryggt) i hembygd och hus

Driv inte bort främlingen därför att han är främmande
— tidens prövningar har redan drivit honom genom förödmjukelser

Resan är lång, och min vägkost räcker ej ända fram
— min styrka sviktar och döden förföljer mig

(Hur många) synder har jag kvar, som jag själv inte vet
— Allah vet om dem, de dolda liksom de kända

O hur mild är Allah mot mig när Han ger respit
— medan jag fortfar i synd, täcker Han över mig.

Mitt livs timmar rinnner bort utan ånger,
— och utan gråt, utan fruktan eller sorg (över min synd)

Med ansträngning stänger jag dörrarna
— mot olydnad, medan Allahs öga betraktar mig

Ack det misstag som (ödet) skrev i en flyktig stund av oförsiktighet,
— ack den förlust som blev kvar i hjärtat och förtär nu mig

Låt mig att begråta och veklaga över min (döda) själ
— och tillbringa tiden med att eftertanke och sorg

Sluta att förebrå mig o du som förebrår mig,
— visste du hur det står till med mig skulle du ursäkta mig.

Lämna mig att fälla tårar utan avbrott
— kanske finns en tår ibland dem som frälser mig?

Nu ligger jag här bland dessa människor framstupa
— på en säng, medan deras händer vänder mig

Här är jag och runtomkring mig de som veklagar
— och gråter över mig, roparut min död och sörjer över mig

De hämtade en läkare för att han ska bota mig
— men denna dag ser jag ingen medicin som är mig till gagn

Min dödskamp tilltar, döden drar ut (min själ)
— ur varje åder, hårdhänt och utan finkänslighet

Den drar ut anden ur mig under dödsrosslingar
— då saliven bubblar ut djupt inifrån

De sluter mina ögon, sedan går de och lämnar mig
— då inget mer kan göras, och skyndar iväg för att inhandla en liksvepning

(Även) den som var mig kärast av alla människor reser sig
— skyndsamt för att tillkalla en tvättare som kan tvätta mig

Han säger: O folk, vi behöver en erfaren liktvättare,
— en fri man, skicklig, klok, kunnig och snabbtänkt

Så kom en sådan man till mig och avklädde mig
— min klädnad, och lät mig ligga naken och ensam

Sen lade de mig utsträckt på en bår
— och över mig porlar vattnet som renar och

Han låter vattnet strömma över mig och tvättar mig
— tre gånger, och ropar sedan efter svepningen

De klär mig i en dräkt utan ärmar
— och min färdkost är de doftande oljor de balsamerar mig med

Så för de ut mig ur denna värld – o ve –
— på en vandring utan vägkost att nå fram med

Och fyra män bär mig på sina skuldror
— och bakom mig (går) de som följer mig på min sista färd

De ställer mig framför mihraben, sedan går de och ställer sig
— bakom imamen och ber, sedan tar de farväl av mig

De ber en bön över mig utan ruku’
— eller sujud – att Allah må visa mig barmhärtighet

Och långsamt firar de ner mig i min grav,
— och sänder ned en man som lägger mig i skaktet

Han för bort tyget från mitt ansikte för att betrakta mig
— och låter tårar från sina ögon strömma och så att de översköljer mig

Sen reser han sig, samlad, fylld av respekt och beslutsamhet
— lägger rader av tegelstenar över mig och skiljer sig från mig

Han säger: Kasta nu jord på honom, och vinn
— fina belöningar från Den Barmhärtige Givaren

I gravens mörker här finns ingen moder och ingen far,
— ingen nära vän, ingen bror som ger kärt sällskap

En blid förskräcker mitt öga då det fylls
– av skräck inför det som nu överraskar mig

Den ende, ensam i graven – o ve –
— över en avfärd utan (goda) gärningar som ger mig vägkost

En blid förskräcker mitt öga då det ser
– den skräckvision som nu överraskar mig

Av Munkar och Nakir – vad ska jag säga till dem?
— deras närvaro sätter skräck i mig, jag blir utom mig

De sätter sig till mig, och börjar skyndsamt sitt förhör
— ingen har jag utom dig, min Gud, som kan frälsa mig!

Giv mig som gåva från Dig, o Du mitt hopp, Ditt överseende,
— ty jag är skuldsatt och pantsatt av mina synder.

Familjen delar på mina pengar sedan de gått
— kvar på min rygg ligger min börda och tynger mig

Efter mig har min fru tagit en annan man i mitt ställe
— och satt honom att råda över egendomar och hus,

Och gjort min son till en slav att tjäna henne
— och utan kostnad blev mina pengar deras lagliga egendom.

Så låt dig inte luras av världen och dess smycken,
— se vad den gör med din familj och ditt hemland!

Se den som älskar världen av hela (sitt hjärta)
— lämnar han den annat än i balsam och svepning?

Var fri från behov från denna din världsliga (lott), och nöj dig med det,
— lämnar någon den annat än i balsam och svepning?

Du som sår goda gärningar, du kommer skörda sedan dess frukter,
— du som sår onda gärningar, du kommer att stå där med förbrukade krafter.

O min själ, håll du undan synden och tjäna in
— de goda gärningarna (och deras lön) – kanske Allah visar mig barmhärtighet!

O min själ, ve dig, omvänd dig och gör gott
— kanske du efter döden belönas med gott!

Till sist välsignelser över den (Allahs) Utvalde, vår Mästare
— sålänge blixtarna lyser upp Sham och Yemen

Lov och pris ske Allah, som låter oss nå kvällen och morgonen
— med godhet och överseende, välvilja och nådegåvor.

[/wptabcontent]

[wptabtitle] بالعربية[/wptabtitle]

لَيْسَ الغَريبُ غَريبَ الشَّأمِ واليَمَنِ *إِنَّ الغَريبَ غَريبُ اللَّحدِ والكَفَنِ

لَيْسَ الغَريبُ غَريبَ الشَّأمِ واليَمَنِ *إِنَّ الغَريبَ غَريبُ اللَّحدِ والكَفَنِ
إِنَّ الغَريِبَ لَهُ حَقٌّ لِغُرْبَتـِهِ * على الْمُقيمينَ في الأَوطــانِ

والسَّكَنِسَفَري بَعيدٌ وَزادي لَنْ يُبَلِّغَنـي * وَقُوَّتي ضَعُفَتْ والمـوتُ يَطلُبُنـي
وَلي بَقايــا ذُنوبٍ لَسْتُ أَعْلَمُها * الله يَعْلَمُهــا في السِّرِ والعَلَنِ

مـَا أَحْلَمَ اللهَ عَني حَيْثُ أَمْهَلَني * وقَدْ تَمـادَيْتُ في ذَنْبي ويَسْتُرُنِي
تَمُرُّ سـاعـاتُ أَيّـَامي بِلا نَدَمٍ * ولا بُكاءٍ وَلاخَـوْفٍ ولا حـَزَنِ

أَنَـا الَّذِي أُغْلِقُ الأَبْوابَ مُجْتَهِداً * عَلى المعاصِي وَعَيْنُ اللهِ تَنْظُرُنـي
يَـا زَلَّةً كُتِبَتْ في غَفْلَةٍ ذَهَبَتْ * يَـا حَسْرَةً بَقِيَتْ في القَلبِ تُحْرِقُني

دَعْني أَنُوحُ عَلى نَفْسي وَأَنْدِبُـهـا * وَأَقْطَعُ الدَّهْرَ بِالتَّذْكِيـرِ وَالحَزَنِ
كَأَنَّني بَينَ تلك الأَهلِ مُنطَرِحــَاً * عَلى الفِراشِ وَأَيْديهِمْ تُقَلِّبُنــي

وَقد أَتَوْا بِطَبيبٍ كَـيْ يُعالِجَنـي * وَلَمْ أَرَ الطِّبَّ هـذا اليـومَ يَنْفَعُني
واشَتد نَزْعِي وَصَار المَوتُ يَجْذِبُـها * مِن كُلِّ عِرْقٍ بِلا رِفقٍ ولا هَوَنِ

واستَخْرَجَ الرُّوحَ مِني في تَغَرْغُرِها * وصـَارَ رِيقي مَريراً حِينَ غَرْغَرَني
وَغَمَّضُوني وَراحَ الكُلُّ وانْصَرَفوا * بَعْدَ الإِياسِ وَجَدُّوا في شِرَا الكَفَنِ

وَقـامَ مَنْ كانَ حِبَّ لنّاسِ في عَجَلٍ * نَحْوَ المُغَسِّلِ يَأْتينـي يُغَسِّلُنــي
وَقــالَ يـا قَوْمِ نَبْغِي غاسِلاً حَذِقاً * حُراً أَرِيباً لَبِيبـاً عَارِفـاً فَطِنِ

فَجــاءَني رَجُلٌ مِنْهُمْ فَجَرَّدَني * مِنَ الثِّيــابِ وَأَعْرَاني وأَفْرَدَني
وَأَوْدَعوني عَلى الأَلْواحِ مُنْطَرِحـاً * وَصـَارَ فَوْقي خَرِيرُ الماءِ يَنْظِفُني

وَأَسْكَبَ الماءَ مِنْ فَوقي وَغَسَّلَني * غُسْلاً ثَلاثاً وَنَادَى القَوْمَ بِالكَفَنِ
وَأَلْبَسُوني ثِيابـاً لا كِمامَ لهـا * وَصارَ زَادي حَنُوطِي حيـنَ حَنَّطَني

وأَخْرَجوني مِنَ الدُّنيـا فَوا أَسَفاً * عَلى رَحِيـلٍ بِلا زادٍ يُبَلِّغُنـي
وَحَمَّلوني على الأْكتـافِ أَربَعَةٌ * مِنَ الرِّجـالِ وَخَلْفِي مَنْ يُشَيِّعُني

وَقَدَّموني إِلى المحرابِ وانصَرَفوا * خَلْفَ الإِمـَامِ فَصَلَّى ثـمّ وَدَّعَني
صَلَّوْا عَلَيَّ صَلاةً لا رُكوعَ لهـا * ولا سُجـودَ لَعَلَّ اللـهَ يَرْحَمُني

وَأَنْزَلوني إلـى قَبري على مَهَلٍ * وَقَدَّمُوا واحِداً مِنهـم يُلَحِّدُنـي
وَكَشَّفَ الثّوْبَ عَن وَجْهي لِيَنْظُرَني * وَأَسْكَبَ الدَّمْعَ مِنْ عَيْنيهِ أَغْرَقَني

فَقامَ مُحتَرِمــاً بِالعَزمِ مُشْتَمِلاً * وَصَفَّفَ اللَّبِنَ مِنْ فَوْقِي وفـارَقَني
وقَالَ هُلُّوا عليه التُّرْبَ واغْتَنِموا * حُسْنَ الثَّوابِ مِنَ الرَّحمنِ ذِي المِنَنِ

في ظُلْمَةِ القبرِ لا أُمٌّ هنــاك ولا * أَبٌ شَفـيقٌ ولا أَخٌ يُؤَنِّسُنــي
فَرِيدٌ وَحِيدُ القبرِ، يــا أَسَفـاً * عَلى الفِراقِ بِلا عَمَلٍ يُزَوِّدُنـي

وَهالَني صُورَةً في العينِ إِذْ نَظَرَتْ * مِنْ هَوْلِ مَطْلَعِ ما قَدْ كان أَدهَشَني
مِنْ مُنكَرٍ ونكيرٍ مـا أَقولُ لهم * قَدْ هــَالَني أَمْرُهُمْ جِداً فَأَفْزَعَني

وَأَقْعَدوني وَجَدُّوا في سُؤالِهـِمُ * مَـالِي سِوَاكَ إِلهـي مَنْ يُخَلِّصُنِي
فَامْنُنْ عَلَيَّ بِعَفْوٍ مِنك يــا أَمَلي * فَإِنَّني مُوثَقٌ بِالذَّنْبِ مُرْتَهــَنِ

تَقاسمَ الأهْلُ مالي بعدما انْصَرَفُوا * وَصَارَ وِزْرِي عَلى ظَهْرِي فَأَثْقَلَني
واستَبْدَلَتْ زَوجَتي بَعْلاً لهـا بَدَلي * وَحَكَّمَتْهُ فِي الأَمْوَالِ والسَّكَـنِ

وَصَيَّرَتْ وَلَدي عَبْداً لِيَخْدُمَهــا * وَصَارَ مَـالي لهم حـِلاً بِلا ثَمَنِ
فَلا تَغُرَّنَّكَ الدُّنْيــا وَزِينَتُها * وانْظُرْ إلى فِعْلِهــا في الأَهْلِ والوَطَنِ

وانْظُرْ إِلى مَنْ حَوَى الدُّنْيا بِأَجْمَعِها * هَلْ رَاحَ مِنْها بِغَيْرِ الحَنْطِ والكَفَنِ
خُذِ القَنـَاعَةَ مِنْ دُنْيَاك وارْضَ بِها * لَوْ لم يَكُنْ لَكَ إِلا رَاحَةُ البَدَنِ

يَـا زَارِعَ الخَيْرِ تحصُدْ بَعْدَهُ ثَمَراً * يَا زَارِعَ الشَّرِّ مَوْقُوفٌ عَلَى الوَهَنِ
يـَا نَفْسُ كُفِّي عَنِ العِصْيانِ واكْتَسِبِي * فِعْلاً جميلاً لَعَلَّ اللهَ يَرحَمُني

يَا نَفْسُ وَيْحَكِ تُوبي واعمَلِي حَسَناً * عَسى تُجازَيْنَ بَعْدَ الموتِ بِالحَسَنِ
ثمَّ الصلاةُ على الْمُختـارِ سَيِّدِنـا * مَا وَصَّـا البَرْقَ في شَّامٍ وفي يَمَنِ

والحمدُ لله مُمْسِينَـا وَمُصْبِحِنَا * بِالخَيْرِ والعَفْوْ والإِحْســانِ وَالمِنَنِ

[wptabcontent]

[/wptabcontent]

[wptabtitle] English [/wptabtitle]
[wptabcontent]

English Translation:

  1. The stranger is not the stranger to Yemen or Shaam [Syria]
    • But the stranger is the stranger to the grave and the coffin
  2. Verily the stranger has rights for his absence
    • Over the residents of the dwellings & homelands.
  3. Don’t chase away the outlander in his state of unfamiliarity
    • For time is also chasing him with hardship & distress
  4. My travels are far and my provisions will not suffice me
    • My strength has weakened and death is calling unto me.
  5. I still have sins which I know not of
    • Allāh knows of them; those made in secret & in manifest
  6. How merciful has Allāh been to me by giving me respite
    • And I have increased in sins but Allāh has always shielded me
  7. The hours of my days pass by without regret
    • No crying, no fear, no sadness
  8. I am the one who closes the doors with fatigue
    • On disobedience, & The Eye of Allāh watches over me…
  9. O that which was written in a moment of heedlessness
    • O the sorrow which remains in my heart is burning me.
  10. Leave me to bewail myself and weep
    • And pass the time in sadness and remembrance.
  11. Leave off your Blaming of me O you who do so…
    • If you were but to know my situation you would have excused me…
  12. Let me cry out tears that have no ending to them
    • For there will be no lesson that will set me free
  13. It is As though I am with that family, laying…
    • Upon the mattress with their hands turning me over.
  14. And they came to me with a doctor that he may cure me…
    • But of today I think not that medicine will benefit me..
  15. My sufferings increased and death began to pull at me…
    • From every vein, without ease or comfort…
  16. My soul was then removed from me with a gurgle…
    • And my saliva became bitter at that point…
  17. They then shut my eyes and left me…
    • After a long moment of despair… they hurried to the purchase of the shroud
  18. And he who was dearest to me got up in a hurry…
    • To summon the person who was to wash me…
  19. He said: O my people we have attained a washer who is skillful,
    • Clever, bright & intelligent…
  20. So then one of the men came and removed my clothing…
    • He undressed me and uncovered my body…
  21. They then placed me on top of a board
    • And the sound of water above me, [the water that] began to clean me
  22. He poured the water on top of me and washed me…
    • Three times, before calling out to the people for the shroud…
  23. They shrouded me in a sleeveless garment…
    • And my provisions became the balm in which they embalmed me
  24. They bore me towards my journey out of this world, oh how sorrowful!
    • Will be this journey for which I have no provisions to take along with me?
  25. Upon their shoulders, they carried me, Four…
    • Men, and behind me are those who come to bid me farewell
  26. They set me before the mihrab then turned away from me
    • Behind the imām they went and he prayed on me then bade me farewell
  27. They prayed over me a prayer consisting of neither rukoo’ nor sujood
    • Asking that Allāh may have Mercy upon me.
  28. They lowered me into my grave slowly
    • And one of them came forward to place me in the lahd
  29. He raised the garment from my face to gaze upon me
    • And the tears spilled from his eyes awashing me
  30. Then he stood, honoring me, firm and resolute
    • And lined the bricks on my body then left me
  31. And he said “Throw the dirt upon him and reap
    • The great rewards from Ar-Rahmaan, the Most Gracious”
  32. In the darkness of the grave, no mother is there nor
    • Is there an affectionate father, or a brother to comfort me
  33. Alone… The only inhabitant of the grave, oh how sorrowful!
    • Am I on parting the world bearing no deeds to provision me?
  34. And a sight which beheld my eye struck terror into me.
    • From a place of terror it came and startled me…
  35. Munkar and Nakeer, what shall I say to them?
    • The thought of them strikes terror into me, it causes me fear
  36. And they made me to sit and put forth their questions
    • I have none other than You now, O Lord, to deliver me!
  37. So bestow upon me from Your Mercy, O Lord, how I hope in You!!
    • For verily I am fettered in my sins, I am confined by them
  38. The relatives have divided my wealth amongst them after leaving me.
    • And my sins are now upon my back, burdening me
  39. My wife has taken another husband in my place
    • And she has appointed him as overseer over my wealth and my home
  40. She has made my children into servants to bid unto her needs
    • And my wealth has become to them a worthless means of enjoyment
  41. So let not this World and its adornments deceive you.
    • And look at its [evil] effects in your family and homeland
  42. And look at the one who collects the wealth of this Dunya in abundance
    • Will he depart from this world bearing other than the death shroud and balm?
  43. Take from the dunya that which suffices you and be contented with that
    • Even if you were to have naught but good health
  44. O you who sows good, you will reap the fruit of your efforts.
    • O you who sows evil you will find yourselves overcome with grief
  45. O soul of mine, abstain from sinning and attain instead
    • Deeds which are beautiful, for which Allāh may be merciful towards me
  46. O soul of mine, Woe upon you! Turn towards your lord in Repentance, and do that which is good
    • So that you will be recompensed after your death with that which is delightful
  47. Lastly sending prayers upon the Chosen one, Our Sayyid (leader)
  48. All praise is unto Allāh, May he fill our days and nights with that which is Good, with forgiveness

[/wptabcontent]

[/wptabs]


Svensk översättning: Copyright © B. Muhammad
Engelsk öersättnng från muslimmatters.org
Från spellistan “Qasida” på youtube.com/nurdotnu