Granskning av “Uppdrag granskning”
En muslimsk jurists granskning av
Uppdrag Gransknings felaktiga åberopande av svensk lag:
av Abdulmumit
Jurist med erfarenhet av bl a familjerätt, straffrätt och äktenskapsrätt.
Bismillahi r-Rahmani r-Rahim
Jag skriver denna korta artikel till följd av det uppmärksammade avsnittet av uppdrag granskning där två niqabiklädda personer uppsökte flertalet imamer och andra rådgivare vid moskéer i syfte att få svar på vissa frågor om kvinnans ställning i islam.
Jag brukar vanligtvis inte ödsla min tid på sådan typ av tv-program och än mindre på att försöka bemöta innehållet i program av aktuellt slag. Då jag dock fick tillfälle att titta på aktuellt avsnitt av uppdrag granskning i dess helhet och då jag också har fått ta del av den respons som programmet fick från såväl muslimer som icke-muslimer, har jag bestämt mig för att kommentera programmet på några punkter.
Förutom att programmet enligt mitt tycke genomsyras av en vilja att ”sätta dit” muslimer och särskilt muslimska institutioner och trossamfund har det även lagts vikt vid att de imamer och rådgivare som deltog i programmet och svarade på aktuella frågor skulle på något sätt ha agerat i strid med svensk lagstiftning och uppmanat de niqabiklädda personerna att agera i strid med den svenska, sekulära, lagstiftningen. Detta avsåg särskilt frågan om huruvida en muslimsk man kunde ingå äktenskap med mer än en kvinna. Det verkade som att man i programmet ville få fram att en sådan värdegrund var förkastlig och omoralisk i jämförelse med den värdegrund som ligger till grund för den svenska lagstiftningen. Vid ett tillfälle sade dessutom programledaren Janne Josefsson ”Vad är det för kvinnosyn, vad är det för syn på människa. Och att mannen har rätt till fyra fruar, det är inte lagligt.” samtidigt som hans ansikte gav uttryck för avsky och starkt avsmak. Allt detta utan att någon av programledarna egentligen presenterade någon som helst värdegrund för den svenska lagstiftningen och vad som borde vara måttstocken i aktuella frågor. Inte heller fanns det några som helst tecken på att personerna bakom aktuellt program hade lagt ner någon som helst tid för att undersöka huruvida ett islamiskt månggifte egentligen nödvändigtvis behöver strida mot svensk lagstiftning, så som den ser ut idag.
Hur förhåller det sig då i dessa frågor? Med tanke på Janne Josefssons nämnda reaktion och programmet i övrigt skulle man ju nästa kunna tro att det enligt svensk rätt finns något hinder för en gift man att ha relationer med andra kvinnor än sin hustru. Men är det så?
Svaret är både ja och nej. Å ena sidan finns det ett formellt förbud för både män och kvinnor att ingå äktenskap med mer än en person. Vilket alltså innebär att en gift person inte kan ingå ett nytt äktenskap med annan person. Men å andra sidan finns det inga som helst hinder för en gift person att ha äktenskapsliknande relationer med andra personer, och t.o.m. leva tillsammans med andra personer, så länge man inte ingår äktenskap med denna andra person. Det finns ingen som helst sanktion från lagstiftningens sida för en sådan person som, trots att han redan är gift, har en äktenskapsliknande relation med en annan än sin förstahustru. Med andra ord står det en person fritt att leva på aktuellt sätt. Det står t o m en person fritt att inleda hur många äktenskapsliknande relationer som helst. Redan utifrån detta kan man fråga sig huruvida den muslimska praxisen för en man att gifta sig med mer än en kvinna är så pass oförenlig med den svenska lagens värdegrund såsom programmet vill antyda. Men detta är inte allt. Det enda hinder som finns i svensk lag mot att ingå äktenskap eller äktenskapsliknande relationer är ett förbud mot tvegifte som är straffbelagt. Det är således förbjudet att ingå ytterligare äktenskap om du redan ingått ett, utan att ha skilt sig. Det centrala i aktuellt tvegifteförbud är dock begreppet ”äktenskap”. Detta begrepp definieras utifrån svensk lag och vissa kriterier måste vara uppfyllda för att ett äktenskap ska anses ha ingåtts. Om samtliga kriterier är uppfyllda föreligger ett äktenskap i lagens mening om inte kriterierna är uppfyllda föreligger dock inte ett äktenskap. Det muslimska nikah, som vanligtvis översätts med ordet äktenskap, kan dock föreligga utan att detta nikah anses vara äktenskap enligt svensk lagstiftning. Rent juridiskt borde således en person som ingår flera nikah, utan att för den delen dessa uppfyller kraven för att anses som äktenskap enligt svensk lagstiftning, inte anses ha begått något brottsligt eller olagligt enligt svensk rätt. En muslimsk man som ingår muslimsk nikah med fler än en kvinna behöver således aldrig göra något olagligt eller brottsligt enligt svensk rätt. Med hänsyn till det får det aktuella programmet med Janne Josefsson i spetsen anses ge en missvisande bild av det rättsliga läget i Sverige. Då det vidare är så att svensk rätt enligt ovan inte uppställer förbud att ingå äktenskapsliknande och andra sexuella relationer med fler än en person, förutom förbudet om tvegifte, borde det inte heller strida mot de svenska moraliska värdegrunderna som lagen bygger på att en person har förhållande med flera personer samtidigt. Tvärtom borde det välkomnas att man, om man väljer att ha förhållande med flera personer samtidigt, också försöker ta ansvar för sina mellanhavanden, vilket ju är ett resultat av att personen väljer att ingå förhållandet i form av nikah.
Vidare har det i programmet riktats ett oerhört fokus på att en hustru har en skyldighet enligt islam att tillfredsställa sin make. Något som lyftes fram som något fruktansvärt utan att man för den delen frågat sig vad egentligen ett äktenskap eller ett äktenskapsliknande förhållande är till för. Varför inleder två personer en sådan relation om inte DELVIS för att just tillfredsställa sina sexuella behov. Det som programmet också helt har missat är att även mannen har en skyldighet att tillfredsställa sin hustru sexuellt. I Islam är punkten om tillfredsställande av sin make/maka dessutom särskilt viktig eftersom en person annars kan tänkas söka att tillfredsställa sin sexuella drift på annat håll och därmed begå synd och skada sin make/maka och sin familj. Något som å andra sidan inte skulle utgöra ett problem utifrån den svenska lagstiftningen. Med detta sagt vill jag inte gå in på specifika situationer där exempelvis en kvinna eller man vägrar tillfredsställa sin make respektive maka p g a av vissa omständigheter, såsom misshandel eller liknande.
En annan viktig sak som framställts i ett väldigt missvisande ljus är råden kvinnorna fick om att inte polisanmäla eventuell misshandel. Programmet ville åter framställa islams ”barbariska natur” genom att visa att muslimska auktoriteter råder utsatta och misshandlade kvinnor att inte vända sig till polisen utan tåla förnedring och misshandel. Till viss del kan man kanske också få denna bild utifrån det man får se. Men det finns också en helt annan aspekt på det hela. Jag undrar hur ofta Janne Josefsson fått ge rådgivning till kvinnor som lider av misshandel i hemmet. Har han någon gång fått någon knackandes på sin dör med frågor om vad personen borde göra i en utsatt situation? I detta avseende anser jag att aktuellt program helt saknar någon som helst verklighetsanknytning. Detta utifrån min egen erfarenhet från mitt yrke som jurist. Det är nästan omöjligt att på ett korrekt sätt sätta sig in i en persons situation under ett kortare samtal där man endast får höra den ena parten.
Samtidigt som det finns en verklighet som innebär att konsekvenserna för en familj kan bli ödesdigra om en utomstående part i maktposition som är ute efter att utifrån fyrkantiga lagrum bedöma vissa konkreta händelser som ägt rum och lagföra en eventuell gärningsman, blandas in på fel sätt eller vid fel tidpunkt. Skulle exempelvis polisen blandas i ett skede då brott inte skulle kunna styrkas, vilket ofta är fallet i fråga om misshandel i hemmamiljö, kan detta medföra att den utsatta kvinnans misär ökar genom att mannen ökar sitt förtyckande beteende gentemot henne i ren hämnd. Visst är det inte bra att mannen kan göra på ett sådant sätt och visst ska man inte acceptera sådant, men verkligheten ser i många fall ut såhär och att tro något annat och agera utifrån någon slags utopi om hur saker och ting fungerar är kontraproduktivt i arbetet med fall av aktuell typ.
Vidare kommer kvinnorna i programmet till imamen/rådgivaren och inte direkt till polisen just av någon anledning – man vill veta vilka alternativ som finns och hur man kan tackla en svår situation utifrån sina egna värdegrunder. Imamens/rådgivarens funktion är inte att fungera som en mellanhand mellan en utsatt kvinna och polisen, utan att ge råd åt troende personer utifrån deras egna värdegrunder och livssyn. Om den rådsökande personen sedan inte vill ta rådet finns det inga hinder i Sverige för personen att lyfta på luren och slå 112. Skulle hindren finnas, skulle dessa personer från första början aldrig kunna ta sig till imamen eller rådgivaren för råd.
Programmet ger således enligt mitt tycke en väldigt missvisande bild i aktuellt hänseende. Inget av de nämnda faktorerna beaktas eller ens lyfts upp i ljuset. Vilket än tydligare visar att producenterna av programmet måste ha haft en klar agenda redan från början. Med detta sagt vill jag samtidigt påstå att problemet med att kvinnor misshandlas i hemmet är ett stort problem för såväl muslimer som icke muslimer, och det räcker egentligen med att en kvinna får utstå förnedring och misshandel för att problemet ska anse vara stort och ha hög prioritet. Jag skulle även vilja se att muslimerna internt ger mer belysning åt detta problem och försöker agera på ett konstruktivt sätt för att på ett effektivt och korrekt sätt skydda och hjälpa redan utsatta kvinnor men även för att förebygga kvinnomisshandel i ren allmänhet. Jag är inte heller främmande för tanken att det finns vissa muslimska institutioner som inte ger aktuella frågor den behandling som frågorna förtjänar.
Samtidigt vill jag dock även utifrån egen erfarenhet från mitt yrke vilja påstå att det finns också stora problem i det lagsystem som vi har för dagen i det svenska samhället gällande misshandel av kvinnor och barn i hemmet. Frågorna kan vara svåra att utreda och arbetet sker ofta på olika nivåer vilket också kan leda till väldigt märkliga resultat. Det har exempelvis hänt att en man anklagad för misshandel mot sin fru frikänts och rentvåtts alla misstankar av svensk domstol men ändå inte får träffa sina barn och inte heller få veta vart de numera är bosatta. Detta då polisanmälningar lett till att socialen gjort en egen bedömning av det inträffade och då Skatteverket beslutat om skyddad identitet i en annan process än den domstolsprövning varigenom mannen frikändes från brottsanklagelserna. En frikänd man får således ändå lida konsekvenser såsom om han i själva verket hade fällts för de brott han anklatas för. Slutligen finns det inte någon allmän skyldighet i Sverige att anmäla brott varför rådgivning om att inte polisanmäla viss händelse är vare sig olaglig eller uppmanande till lagstridighet.
Slutligen så anser jag att programmet varit mest skadligt för den grupp av människor som programmet direkt eller indirekt just avsett att skydda, nämligen muslimska troende kvinnor som är utsatta för våld i hemmet. Något som inte verkar ha behandlats i den debatt som följt aktuellt program. En sådan kvinna är nämligen inte särskilt intresserad av de värdegrunder som den svenska lagstiftningen är byggd på, vi är muslimer och det som är av betydelse för oss är vår Skapare och vår mästare Hans Sändebud, må Allahs fred och välsignelser vara över honom. Ofta vet också dessa kvinnor att det finns kvinnojourer och att man kan ringa polisen, men man söker medvetet något annat. Man hoppas på att tackla den uppkomna situationen på bästa möjliga sätt utifrån sin syn på livet och familjen och inte utifrån någon påtvingad värdegrund från den svenska lagstiftaren. Det är just därför man frågar imamer eller personer i liknande ställning när väl den tragiska situationen är för handen. För dessa kvinnor kan tyvärr aktuellt program vara direkt skadligt, för det kan med fog antas vara så att många imamer och rådgivare komma att försöka dra sig undan och inte vilja hjälpa en kvinna som nästa gång kommer knackandes till deras dör för stöd och hjälp. För en sådan troende kvinna blir alternativet förmodligen inte att springa till polisen eller en kvinnojour, i alla fall inledningsvis, vilket skulle innebära att hon bara blir ännu mera utsatt, genom att inte kunna få någon rådgivning, stöd och hjälp, i ett redan väldigt utsatt läge.
Jag hoppas att jag med mina ovanstående kommentarer kan ge såväl mina muslimska syskon som mina icke muslimska syskon viss klarhet kring de frågor som tagits upp och behandlats i aktuellt program.
Abdulmumit
Jurist med erfarenhet av bl a familjerätt, straffrätt och äktenskapsrätt.
Källa:
Ursprungligen publicerat i Facebook-gruppen Abu Hanifa
Författaren önskar vara anonnym
Relaterade länkar:
Uppdrag Granskning: Imamerna råd – Länk till filmen på stv.se
Max Dahlstrands hemsida maxdahlstrand.se
Hedersgäst i moskén konvertitkatuten.se
