Hadith: Kännetecken på en sann Profet

Mötet mellan Abu Sufyan och Herakles
Ur Imam al-Bukharis “Jami` al-Sahih
Bok 1: “Uppenbarelsens början”
Översatt av bmk.


I denna hadith berättas om mötet mellan Abu Sufyan, en inflytelserik man från Quraysh och släkting till Profeten Muhammad (salla Allah ´aleihi wa sallam), med den kristne kungen Herakles i Jerusalem. Herakles frågade ut honom om den Profet som han hört hade framträtt bland Quraysh. Trots att Abu Sufyan på den tiden var motståndare till Islam, var han tvungen att svara sanningsenligt. Av svaren slöt sig Herakles till att Profeten Muhammad (salla Allah ´aleihi wa sallam) uppvisade alla tecken på att vara en sann Profet, och han sade:
Jag visste att han var på väg , men jag trodde inte att han skulle komma från er. Om jag visste hur jag kan nå fram till honom, skulle jag göra allt för att möta honom, och om jag vore hos honom skulle jag tvätta hans fot.Herakles var stjärntydare. Han såg tecken på himlen att araberna inom kort skulle framgå med seger, och han försökte varna sina samtida. Men trots alla tecken och bevis vågade han inte på allvar utmana det kristna Bysans och sätta sin egen ställning på spel. Hans förutsägelser besannades dock bara något årtionde senare.
Nedan följer hadithen i sin helhet.


(Imam Muhammad ibn Isma`il al-Bukhari säger:) Abu al-Yaman al-Hakam ibn Nafi` berättade för oss, att Shu`ayb berättat för oss (att han hört) från al-Zuhriyy, som sade: ´Ubayd Allah ibn `Abd Allah ibn `Utba ibn Mas`ud berättade för mig att `Abd Allah ibn `Abbas berättat för honom:

Abu Sufyan ibn Harb berättade att Herakles skickade efter honom, då han slagit följe med en karavan från Quraish på handelsresa till Sham (Syrien, Palestina, Libanon och Jordanien). Detta var vid den tid då Allah´s Sändebud, välsignelser och fred vare med honom, hade ingått vapenvila med Abu Sufyan och de icke-troende bland Quraish.

När Abu Sufyan och hans sällskap kom till Ilya (Jerusalem), kallade Herakles dem till en audiens vid sitt hov, där han satt omgiven av höga bysantinska ämbetsmän. Han kallade dem till sig, och kallade också in en översättare, och sade:

”Vem av er är närmast besläktad med den man som säger sig vara Profet?”

Abu Sufyan sade: Jag svarade då att jag var den som var närmast beläktad med honom.

Herakles sade, ”För honom (Abu Sufyan) och närmare mig, och för även hit hans sällskap, och placera dem bakom honom.” Sedan sade han till sin översättare: ”Säg till dem att jag nu kommer fråga ut denne man. Om han säger något osant, ska ni säga emot honom.”

(Abu Sufyan sade:) Vid Allah. vore det inte för att jag var rädd att de skulle beslå mig med lögn, så hade jag inte sagt sanningen om honom (Profeten).

Den första frågan han ställde till mig om honom var:

’Vilken ställning har hans familj bland er’?

Jag svarade: ’Han tillhör en anrik familj bland oss’.

Herakles frågade: ’Har någonsin någon bland er före honom gjort liknande anspråk (att vara Profet)?’

Jag svarade: ’Nej’.

Han sade, ’Var någon bland hans förfäder kung?’

Jag svarade: ’Nej’.

Han sade: ’Är det inflytelserikt folk som följer honom, eller är det de svaga (i samhället)?’

Jag svarade: ’Det är de svaga som följer honom’.

Han sade: ’Ökar de eller minskar deras antal?’

Jag svarade: ’De ökar.’

Han frågade: ’Är det någon som avsäger sig sin religion p.g.a. missnöje efter att ha antagit den?’

Jag svarade, ’Nej’.

Han sade, ’Har ni någon gång misstänkt honom för lögn innan han sade det han nu sagt?’

Jag svarade, ’Nej’,

Han sade: ’Bryter han sina löften?’

Jag svarade: ’Nej. Vi har vapenvila med honom nu, men vi vet inte vad han kommer att göra under den.’

(Abu Sufyan tillade:) Detta var de enda ord jag hade tillfälle att infoga (under förhöret).

Herakles frågade: ’Har ni stridit mot honom’?

Jag svarade, ’Ja’.

Han frågade: ’Hur förlöpte striden mot honom?’

Jag svarade: ’Krigslyckan varierade. Ibland vann han och ibland vi.’

Herakles sade: ’Vad befaller han er att göra?’

Jag sade: ’Han säger: dyrka endast Allah, och sätt inte något vid Hans sida, och lämna det som era förfäder trodde på. Han befaller oss att utföra bönen (salat), att hålla oss till sanningen, att vara återhållsamma och att upprätthålla släktrelationerna.’

Sedan sade Herakles till sin översättare: ’Säg honom följade:

Jag frågade dig om hans släkt, och du svarade att han kommer från en anrik familj. Faktum är att alla budbärare kommer från sina folks finaste familjer. Sedan frågade jag dig om någon annan bland er gjort liknande anspråk, och du sade nej. Om du sagt ja, hade jag trott att denne man bara stöder anspråk som (någon annan) rest före honom. Sedan frågade jag dig om någon av hans förfäder varit kung, och du svarade nej. Om du svarat ja, hade jag trott att denne man ville återupprätta sina förfäders makt. Sedan frågade jag dig om ni misstänkt honom för lögn innan han sade (att han var Profet), och du svarade nej. Jag vet nämligen att man inte kan låta bli att ljuga mot folk, om man ljuger mot Allah. Sedan frågade jag dig om det är de inflytelserika eller de svaga (i samhället) som följer honom, och du svarade att det är de svaga som följer honom – det är nämligem just dessa som alltid följer Profeterna. Sedan frågade jag dig om (hans anhängare) ökar eller minskar, och du svarade att de ökar. Just så förhåller det sig med tron innan den når sin fullkomning. Sedan frågade jag dig om någon avsäger sig sin tro p.g.a. missnöje efter att ha antagit den, och du svarade nej. Just så förhåller det sig när tron intar hjärtat och fyller det med glädje. Sedan frågade jag dig om han bryter sina löften, och du svarade nej. Just så förhåller det sig med Profeterna: de bryter inte sina löften. Sedan frågade jag dig vad han befallt er, och du svarade att han befallt er att dyrka Allah och inte sätta något vid Hans sida, och att han förbjudit er att dyrka avgudar, och befallt er att utföra bönen och hålla er till sanning och kyskhet.

Om allt det du sagt är sant, så kommer han snart att inta den plats mina fötter står på. Jag visste att han var på väg , men jag trodde inte att han skulle komma från er. Om jag visste hur jag kan nå fram till honom, skulle jag göra vad som helst för att träffa honom, och vore jag med honom skulle jag tvätta hans fot.

Sedan bad Herakles om det brev, som Allahs Sändebud (välsignelser och fred vare med honom) sänt med Dihya till guvernören av Busra, som sedan vidarebefordrat det till Herakles, och läste upp det. Där stod:

”I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn.
Från Muhammad, Allah´s tjänare och Sändebud, till Herakles, guvernör av Bysans.

Fred vare med dem som följer vägledningen.

Härmed kallar jag dig med Islams budskap: Underkasta dig (Allah), så kommer du att åtnjuta säkerhet, och Allah kommer att ge dig dubbel belöning. Men om du vänder ryggen till, bär du ansvaret för dina undersåtars synd, ty (Allah säger):

Säg: Bokens Folk! Låt oss samlas kring ett uttalande som är gemensamt för oss och för er – att vi endast ska dyrka Allah, och inte sätta något vid Hans sida, och inte ta varandra som herrar och beskyddare istället för Allah. Men om de vänder sig bort, säg då: Vittna att vi underkastat oss (Allah). [Koranen Al `Imran 3:64]”

Abu Sufyan sade vidare:

Då Herakles hade avslutat sitt tal och läst upp brevet, upphovs ett ramaskri kring honom. Rösterna höjdes och vi fördes ut. Jag sade till mina följeslagare när vi fördes bort: ”Ibn Abi Kabsha´s (Profeten Muhammad´s) befallning har gjort sig hörd (ända hit) – Banu Asfar´s (bysantinernas) kung fruktar honom!” Jag var (från den stunden) säker på att (Profeten) skulle gå fram segrande, och detta förblev min övertygelse, tills Allah förde mig till Islam.

(Ibn `Abbas tillägger:)

Vid den tiden, då Herakles var de kristnas överhvud i Sham, var Ibn al-Nazhur borgästare i Ilya (Jerusalem). Han berättade att Herakles, när han kom till Ilya, en dag var på dåligt humör. Nägra bland hans hovfolk sade till honom: Vi känner inte igen dig. Ibn al-Nazhur sade: Herakles var astrolog och brukade titta på stjärnorna. När de frågade honom svarade han:

”I natt när jag tittade på stjärnorna såg jag att de omskurnas ledare framgick med seger. Finns det någon i detta samhälle som omskär sig?” De svarade: ”De enda som omskär sig är judarna. Dem behöver du inte bry dig om. Skriv bara ett brev till alla städer i ditt kungdöme att de ska döda de judar som finns där.” Medan de diskuterade detta, fördes en man fram till Herakles, som var utsänd av Ghassanidernas kung med nyheter om Allah´s Sändebud (välsignelser och fred vare med honom). När han tagit emot nyheterna, sade Herkales: Gå och se efter om han är omskuren eller inte. De undersökte honom och underrättade (Herakles) om att (mannen) var omskuren. Han frågade honom då om araberna, och han svarade att araber omskär sig. Då sade Herakles:

”Denne kung (han syftade på den Ghassaniernas kung, som vid den tiden behärskade arabiska halvön) råder över det folk som kommer att framgå med seger. ”

Herakles skrev därpå ett brev till en kollega i Rom, som var jämbördig med honom i kunskap. Han reste sedan till Homs, och stannade där tills han fick brev från sin kollega, som bekräftade hans åsikt att (den väntade) Profeten framträtt och att han verkligen var Profet.

Då sammankallade Herakles alla Roms ledare till sitt residens i Homs, och befallde därpå att dörrarna stängdes. Sedan trädde han in och sade:

”Folk av Bysans! Om ni vill ha framgång och gå rätt väg, och är måna om att ert kungadöme ska bestå, svär då trohet till denne Profet.”

De rusade då som en flock vilda åsnor mot dörrarna, men fann dem låsta. När Herakles såg deras avvisande inställning, gav han upp hoppet om tro, och sade: ”För dem åter till mig!” Sedan sade han: ”Jag sade detta endast på skämt, på för att testa hur starka ni är i er religion, och nu har jag sett det.”

Då knäböjde de inför honom och var nöjda med honom. Detta är slutet på Herakles historia.

De som berättat detta är Salih ibn Kaysan och Yunus och Ma`mar, och (de har hört det) från al-Zuhriyy.

[wpspoiler name=”الحديث بالعربية” ]

حَدَّثَنَا أَبُو الْيَمَانِ الْحَكَمُ بْنُ نَافِعٍ، قَالَ أَخْبَرَنَا شُعَيْبٌ، عَنِ الزُّهْرِيِّ، قَالَ أَخْبَرَنِي عُبَيْدُ اللَّهِ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُتْبَةَ بْنِ مَسْعُودٍ، أَنَّ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ عَبَّاسٍ، أَخْبَرَهُ أَنَّ أَبَا سُفْيَانَ بْنَ حَرْبٍ أَخْبَرَهُ أَنَّ هِرَقْلَ أَرْسَلَ إِلَيْهِ فِي رَكْبٍ مِنْ قُرَيْشٍ ـ وَكَانُوا تُجَّارًا بِالشَّأْمِ ـ فِي الْمُدَّةِ الَّتِي كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مَادَّ فِيهَا أَبَا سُفْيَانَ وَكُفَّارَ قُرَيْشٍ، فَأَتَوْهُ وَهُمْ بِإِيلِيَاءَ فَدَعَاهُمْ فِي مَجْلِسِهِ، وَحَوْلَهُ عُظَمَاءُ الرُّومِ ثُمَّ دَعَاهُمْ وَدَعَا بِتَرْجُمَانِهِ فَقَالَ أَيُّكُمْ أَقْرَبُ نَسَبًا بِهَذَا الرَّجُلِ الَّذِي يَزْعُمُ أَنَّهُ نَبِيٌّ فَقَالَ أَبُو سُفْيَانَ فَقُلْتُ أَنَا أَقْرَبُهُمْ نَسَبًا‏.‏ فَقَالَ أَدْنُوهُ مِنِّي، وَقَرِّبُوا أَصْحَابَهُ، فَاجْعَلُوهُمْ عِنْدَ ظَهْرِهِ‏.‏ ثُمَّ قَالَ لِتَرْجُمَانِهِ قُلْ لَهُمْ إِنِّي سَائِلٌ هَذَا عَنْ هَذَا الرَّجُلِ، فَإِنْ كَذَبَنِي فَكَذِّبُوهُ‏.‏ فَوَاللَّهِ لَوْلاَ الْحَيَاءُ مِنْ أَنْ يَأْثِرُوا عَلَىَّ كَذِبًا لَكَذَبْتُ عَنْهُ، ثُمَّ كَانَ أَوَّلَ مَا سَأَلَنِي عَنْهُ أَنْ قَالَ كَيْفَ نَسَبُهُ فِيكُمْ قُلْتُ هُوَ فِينَا ذُو نَسَبٍ‏.‏ قَالَ فَهَلْ قَالَ هَذَا الْقَوْلَ مِنْكُمْ أَحَدٌ قَطُّ قَبْلَهُ قُلْتُ لاَ‏.‏ قَالَ فَهَلْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ قُلْتُ لاَ‏.‏ قَالَ فَأَشْرَافُ النَّاسِ يَتَّبِعُونَهُ أَمْ ضُعَفَاؤُهُمْ فَقُلْتُ بَلْ ضُعَفَاؤُهُمْ‏.‏ قَالَ أَيَزِيدُونَ أَمْ يَنْقُصُونَ قُلْتُ بَلْ يَزِيدُونَ‏.‏ قَالَ فَهَلْ يَرْتَدُّ أَحَدٌ مِنْهُمْ سَخْطَةً لِدِينِهِ بَعْدَ أَنْ يَدْخُلَ فِيهِ قُلْتُ لاَ‏.‏ قَالَ فَهَلْ كُنْتُمْ تَتَّهِمُونَهُ بِالْكَذِبِ قَبْلَ أَنْ يَقُولَ مَا قَالَ قُلْتُ لاَ‏.‏ قَالَ فَهَلْ يَغْدِرُ قُلْتُ لاَ، وَنَحْنُ مِنْهُ فِي مُدَّةٍ لاَ نَدْرِي مَا هُوَ فَاعِلٌ فِيهَا‏.‏ قَالَ وَلَمْ تُمْكِنِّي كَلِمَةٌ أُدْخِلُ فِيهَا شَيْئًا غَيْرُ هَذِهِ الْكَلِمَةِ‏.‏ قَالَ فَهَلْ قَاتَلْتُمُوهُ قُلْتُ نَعَمْ‏.‏ قَالَ فَكَيْفَ كَانَ قِتَالُكُمْ إِيَّاهُ قُلْتُ الْحَرْبُ بَيْنَنَا وَبَيْنَهُ سِجَالٌ، يَنَالُ مِنَّا وَنَنَالُ مِنْهُ‏.‏ قَالَ مَاذَا يَأْمُرُكُمْ قُلْتُ يَقُولُ اعْبُدُوا اللَّهَ وَحْدَهُ، وَلاَ تُشْرِكُوا بِهِ شَيْئًا، وَاتْرُكُوا مَا يَقُولُ آبَاؤُكُمْ، وَيَأْمُرُنَا بِالصَّلاَةِ وَالصِّدْقِ وَالْعَفَافِ وَالصِّلَةِ‏.‏ فَقَالَ لِلتَّرْجُمَانِ قُلْ لَهُ سَأَلْتُكَ عَنْ نَسَبِهِ، فَذَكَرْتَ أَنَّهُ فِيكُمْ ذُو نَسَبٍ، فَكَذَلِكَ الرُّسُلُ تُبْعَثُ فِي نَسَبِ قَوْمِهَا، وَسَأَلْتُكَ هَلْ قَالَ أَحَدٌ مِنْكُمْ هَذَا الْقَوْلَ فَذَكَرْتَ أَنْ لاَ، فَقُلْتُ لَوْ كَانَ أَحَدٌ قَالَ هَذَا الْقَوْلَ قَبْلَهُ لَقُلْتُ رَجُلٌ يَأْتَسِي بِقَوْلٍ قِيلَ قَبْلَهُ، وَسَأَلْتُكَ هَلْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ فَذَكَرْتَ أَنْ لاَ، قُلْتُ فَلَوْ كَانَ مِنْ آبَائِهِ مِنْ مَلِكٍ قُلْتُ رَجُلٌ يَطْلُبُ مُلْكَ أَبِيهِ، وَسَأَلْتُكَ هَلْ كُنْتُمْ تَتَّهِمُونَهُ بِالْكَذِبِ قَبْلَ أَنْ يَقُولَ مَا قَالَ فَذَكَرْتَ أَنْ لاَ، فَقَدْ أَعْرِفُ أَنَّهُ لَمْ يَكُنْ لِيَذَرَ الْكَذِبَ عَلَى النَّاسِ وَيَكْذِبَ عَلَى اللَّهِ، وَسَأَلْتُكَ أَشْرَافُ النَّاسِ اتَّبَعُوهُ أَمْ ضُعَفَاؤُهُمْ فَذَكَرْتَ أَنَّ ضُعَفَاءَهُمُ اتَّبَعُوهُ، وَهُمْ أَتْبَاعُ الرُّسُلِ، وَسَأَلْتُكَ أَيَزِيدُونَ أَمْ يَنْقُصُونَ فَذَكَرْتَ أَنَّهُمْ يَزِيدُونَ، وَكَذَلِكَ أَمْرُ الإِيمَانِ حَتَّى يَتِمَّ، وَسَأَلْتُكَ أَيَرْتَدُّ أَحَدٌ سَخْطَةً لِدِينِهِ بَعْدَ أَنْ يَدْخُلَ فِيهِ فَذَكَرْتَ أَنْ لاَ، وَكَذَلِكَ الإِيمَانُ حِينَ تُخَالِطُ بَشَاشَتُهُ الْقُلُوبَ، وَسَأَلْتُكَ هَلْ يَغْدِرُ فَذَكَرْتَ أَنْ لاَ، وَكَذَلِكَ الرُّسُلُ لاَ تَغْدِرُ، وَسَأَلْتُكَ بِمَا يَأْمُرُكُمْ، فَذَكَرْتَ أَنَّهُ يَأْمُرُكُمْ أَنْ تَعْبُدُوا اللَّهَ، وَلاَ تُشْرِكُوا بِهِ شَيْئًا، وَيَنْهَاكُمْ عَنْ عِبَادَةِ الأَوْثَانِ، وَيَأْمُرُكُمْ بِالصَّلاَةِ وَالصِّدْقِ وَالْعَفَافِ‏.‏ فَإِنْ كَانَ مَا تَقُولُ حَقًّا فَسَيَمْلِكُ مَوْضِعَ قَدَمَىَّ هَاتَيْنِ، وَقَدْ كُنْتُ أَعْلَمُ أَنَّهُ خَارِجٌ، لَمْ أَكُنْ أَظُنُّ أَنَّهُ مِنْكُمْ، فَلَوْ أَنِّي أَعْلَمُ أَنِّي أَخْلُصُ إِلَيْهِ لَتَجَشَّمْتُ لِقَاءَهُ، وَلَوْ كُنْتُ عِنْدَهُ لَغَسَلْتُ عَنْ قَدَمِهِ‏.‏ ثُمَّ دَعَا بِكِتَابِ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم الَّذِي بَعَثَ بِهِ دِحْيَةُ إِلَى عَظِيمِ بُصْرَى، فَدَفَعَهُ إِلَى هِرَقْلَ فَقَرَأَهُ فَإِذَا فِيهِ بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ‏.‏ مِنْ مُحَمَّدٍ عَبْدِ اللَّهِ وَرَسُولِهِ إِلَى هِرَقْلَ عَظِيمِ الرُّومِ‏.‏ سَلاَمٌ عَلَى مَنِ اتَّبَعَ الْهُدَى، أَمَّا بَعْدُ فَإِنِّي أَدْعُوكَ بِدِعَايَةِ الإِسْلاَمِ، أَسْلِمْ تَسْلَمْ، يُؤْتِكَ اللَّهُ أَجْرَكَ مَرَّتَيْنِ، فَإِنْ تَوَلَّيْتَ فَإِنَّ عَلَيْكَ إِثْمَ الأَرِيسِيِّينَ وَ‏{‏يَا أَهْلَ الْكِتَابِ تَعَالَوْا إِلَى كَلِمَةٍ سَوَاءٍ بَيْنَنَا وَبَيْنَكُمْ أَنْ لاَ نَعْبُدَ إِلاَّ اللَّهَ وَلاَ نُشْرِكَ بِهِ شَيْئًا وَلاَ يَتَّخِذَ بَعْضُنَا بَعْضًا أَرْبَابًا مِنْ دُونِ اللَّهِ فَإِنْ تَوَلَّوْا فَقُولُوا اشْهَدُوا بِأَنَّا مُسْلِمُونَ‏}‏ قَالَ أَبُو سُفْيَانَ فَلَمَّا قَالَ مَا قَالَ، وَفَرَغَ مِنْ قِرَاءَةِ الْكِتَابِ كَثُرَ عِنْدَهُ الصَّخَبُ، وَارْتَفَعَتِ الأَصْوَاتُ وَأُخْرِجْنَا، فَقُلْتُ لأَصْحَابِي حِينَ أُخْرِجْنَا لَقَدْ أَمِرَ أَمْرُ ابْنِ أَبِي كَبْشَةَ، إِنَّهُ يَخَافُهُ مَلِكُ بَنِي الأَصْفَرِ‏.‏ فَمَا زِلْتُ مُوقِنًا أَنَّهُ سَيَظْهَرُ حَتَّى أَدْخَلَ اللَّهُ عَلَىَّ الإِسْلاَمَ‏.‏ وَكَانَ ابْنُ النَّاظُورِ صَاحِبُ إِيلِيَاءَ وَهِرَقْلَ سُقُفًّا عَلَى نَصَارَى الشَّأْمِ، يُحَدِّثُ أَنَّ هِرَقْلَ حِينَ قَدِمَ إِيلِيَاءَ أَصْبَحَ يَوْمًا خَبِيثَ النَّفْسِ، فَقَالَ بَعْضُ بَطَارِقَتِهِ قَدِ اسْتَنْكَرْنَا هَيْئَتَكَ‏.‏ قَالَ ابْنُ النَّاظُورِ وَكَانَ هِرَقْلُ حَزَّاءً يَنْظُرُ فِي النُّجُومِ، فَقَالَ لَهُمْ حِينَ سَأَلُوهُ إِنِّي رَأَيْتُ اللَّيْلَةَ حِينَ نَظَرْتُ فِي النُّجُومِ مَلِكَ الْخِتَانِ قَدْ ظَهَرَ، فَمَنْ يَخْتَتِنُ مِنْ هَذِهِ الأُمَّةِ قَالُوا لَيْسَ يَخْتَتِنُ إِلاَّ الْيَهُودُ فَلاَ يُهِمَّنَّكَ شَأْنُهُمْ وَاكْتُبْ إِلَى مَدَايِنِ مُلْكِكَ، فَيَقْتُلُوا مَنْ فِيهِمْ مِنَ الْيَهُودِ‏.‏ فَبَيْنَمَا هُمْ عَلَى أَمْرِهِمْ أُتِيَ هِرَقْلُ بِرَجُلٍ أَرْسَلَ بِهِ مَلِكُ غَسَّانَ، يُخْبِرُ عَنْ خَبَرِ رَسُولِ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم فَلَمَّا اسْتَخْبَرَهُ هِرَقْلُ قَالَ اذْهَبُوا فَانْظُرُوا أَمُخْتَتِنٌ هُوَ أَمْ لاَ‏.‏ فَنَظَرُوا إِلَيْهِ، فَحَدَّثُوهُ أَنَّهُ مُخْتَتِنٌ، وَسَأَلَهُ عَنِ الْعَرَبِ فَقَالَ هُمْ يَخْتَتِنُونَ‏.‏ فَقَالَ هِرَقْلُ هَذَا مَلِكُ هَذِهِ الأُمَّةِ قَدْ ظَهَرَ‏.‏ ثُمَّ كَتَبَ هِرَقْلُ إِلَى صَاحِبٍ لَهُ بِرُومِيَةَ، وَكَانَ نَظِيرَهُ فِي الْعِلْمِ، وَسَارَ هِرَقْلُ إِلَى حِمْصَ، فَلَمْ يَرِمْ حِمْصَ حَتَّى أَتَاهُ كِتَابٌ مِنْ صَاحِبِهِ يُوَافِقُ رَأْىَ هِرَقْلَ عَلَى خُرُوجِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم وَأَنَّهُ نَبِيٌّ، فَأَذِنَ هِرَقْلُ لِعُظَمَاءِ الرُّومِ فِي دَسْكَرَةٍ لَهُ بِحِمْصَ ثُمَّ أَمَرَ بِأَبْوَابِهَا فَغُلِّقَتْ، ثُمَّ اطَّلَعَ فَقَالَ يَا مَعْشَرَ الرُّومِ، هَلْ لَكُمْ فِي الْفَلاَحِ وَالرُّشْدِ وَأَنْ يَثْبُتَ مُلْكُكُمْ فَتُبَايِعُوا هَذَا النَّبِيَّ، فَحَاصُوا حَيْصَةَ حُمُرِ الْوَحْشِ إِلَى الأَبْوَابِ، فَوَجَدُوهَا قَدْ غُلِّقَتْ، فَلَمَّا رَأَى هِرَقْلُ نَفْرَتَهُمْ، وَأَيِسَ مِنَ الإِيمَانِ قَالَ رُدُّوهُمْ عَلَىَّ‏.‏ وَقَالَ إِنِّي قُلْتُ مَقَالَتِي آنِفًا أَخْتَبِرُ بِهَا شِدَّتَكُمْ عَلَى دِينِكُمْ، فَقَدْ رَأَيْتُ‏.‏ فَسَجَدُوا لَهُ وَرَضُوا عَنْهُ، فَكَانَ ذَلِكَ آخِرَ شَأْنِ هِرَقْلَ‏.‏ رَوَاهُ صَالِحُ بْنُ كَيْسَانَ وَيُونُسُ وَمَعْمَرٌ عَنِ الزُّهْرِيِّ

[/wpspoiler]


Översättnng: bmk – Kultursällskapet Damas http://www.damas.st © 2009
Hämntat från http://islam.nur.nu
Illustration: Detaljer från Damascenskt kakelarbete från ottotmansk tid (1100-talet H.)
Ursprunglig storlek: 70cm x 70cm
Uppbevarat på http://www.brooklynmuseum.org (jpg)