Madhhab och taqlid | Farhad Abdi

Utdrag ur
Madhhab och taqlid
Argumenten för de fyra rättsskolornas giltighet samt nödvändigheten av taqlid
av Farhad Abdi


Det råder stor förvirring kring frågan om taqlid, vars innebörd och plats inom Sharia är, och har på senare tid varit, orsak till motsättningar mellan muslimer. Ibland går det även så långt att det splittrar församlingen. Men religiös fanatism är inte något nytt och ofta är den grundad på missförstånd. Det är av den anledningen jag har tagit på mig att skriva följande artikel. Läs hela artikeln i pdf


Innehåll

Inlednng
Bakgrund
Definitioner
Syfte och frågeställning
Några bevis för att muslimer måste följa de lärda
Vad krävs för att bli en mujtahid?
1. Kunskap i det arabiska språket
2. Hafidh al-Quran
3. Hafidh al-hadith
4. Mustalah al-Hadith
5. ’Ilm al-nasikh wa al-mansukh
6. Asbab al-nozool
Diskussion kring de sex punkterna
Ijtihad

Anledningarna till rättsskolornas meningsskiljaktigheter
1. Olika metodologier
2. De lärda har olika definitioner av en tillförlitlig hadith
3. De lärda tolkar språket i Koranen och hadither olika
Madhhab
De fyra perioderna
Mer om de fyra rättsskolorna
Varför överlevde bara dessa fyra?
Frågor och invändningar
1. Imamerna själva uppmanade oss att ge hadithen företräde över deras skola
2. Profeten följde ingen madhhab. Han var varken hanafi eller maliki!
4. Men tänk om din madhhab har fel?
5. En hadith fördömer de som upphöjer lärda till herrar genom att följa dem blint
6. Varför är det så viktigt att utgå från en metod när man gör ijtihad?
7. Men hur kan det vara obligatoriskt att följa någon av madhhaberna?
8. Man måste väl inte följa enbart en madhhab i allt?
9. Varför ska vi följa rättsskolor som ständigt stred och bekämpade varandra?
Sammanfattning


Inledning

Det råder stor förvirring kring frågan om taqlid, vars innebörd och plats inom Sharia är, och har på senare tid varit, orsak till motsättningar mellan muslimer. Ibland går det även så långt att det splittrar församlingen. Men religiös fanatism är inte något nytt och ofta är den grundad på missförstånd. Det är av den anledningen jag har tagit på mig att skriva följande artikel.

Jag kommer i första hand att vända mig till muslimer som är någorlunda insatta i ämnet, men jag har försökt göra artikeln begriplig även för nykonverterade svenskar. Jag kommer nedan att argumentera för den traditionella, eller ortodoxa åsikten, att taqlid är en nödvändighet.

Bakgrund

Den forskning som finns inom ämnet är omfattande. Väldigt lite har dock skrivits i ämnet på engelska, för att inte tala om det svenska språket. På engelska är det kanske mest uppskattade verket Principles of Islamic Jurisprudence [1] som i detalj beskriver de fyra skolornas metodologier (usul al-fiqh) och dess olika grenar (furo’). Ett annat är Understanding the Four Madhabs [2] av Abdal Hakim Murad, lektor vid universitet i Cambridge. Den senaste boken som fått mycket positiv kritik är The Four Imams and Their Schools [3] av Dr. Gibril Haddad.3

I muslimska kretsar har det som skrivits på hemsidor varit av dålig kvalitet och ofta baserats på artiklar översatta från engelska hemsidor.

Definitioner

Jag kommer nu att definiera olika ord och begrepp såsom jag använder dem i artikeln. Dessa är ganska välkända bland muslimer, men inte bland de nykonverterade.

  • Mutawatir/tawatur – information som förs vidare från en generation till en annan av en stor mångfald människor, till den grad att förfalskningar och konspirationer blir omöjliga. En hadith med en mångfaldig kedja (isnad) är följaktligen mutawatir.
  • En ahad hadith – en hadith som förts vidare och förmedlats av en eller ett fåtal personer, alltså motsatsen till en mutawatir hadith.
  • Ijtihad – ordet är härlett från samma rot som jihad, eller strävan, och beskriver en rättslärd imams yttersta ansträngning att genom en djup förståelse av olika vetenskaper framställa enfatwa (ett religiöst utlåtande). Ordet betecknar alltså en rättslärds yttersta intellektuella ansträngning för att formulera ett utlåtande (fatwa) i en svår lagfråga.
  • Mujtahid – en rättslärd som utövar ijtihad, eller tolkar den islamiska lagen (shari’a). Mujtahider utövar olika grader av ijtihad, vilket jag k ommer att ta upp i artikeln. En mujtahid är med andra ord en lärd person som genom sin ijtihad (stävan) utröner sharians furo’ (grenar) ur dess usul (rötter eller grund), och därigenom framställer en fatwa. För att sätta det i ett nötskal kan vi därför säga att en mujtahid är en rättslärd person som praktiserar ijtihad.
  • Madhhab – eller rättsskola, är den metod (usul al-fiqh) som en mujtahid imam, av den högsta graden, etablerar och som sedan genom generationer uppdateras (via framställandet av fatwor för nya situationer genom applicerandet av skolans metod) av hans studenter och förs vidare av ett stort (mutawatir) antal rättslärda. Det finns fyra giltiga sunnimuslimska rättsskolor: Hanafi-, Maliki-, Shafi’i-, och Hanbaliskolan. Alla rättsskolor är namngivna efter grundaren.
  • Taqlid – att följa en rättsskola eller en mujtahid imam utan att nödvändigtvis känna till eller närmare granska bevisföringen för de olika religiösa utlåtandena (fatwor). Taqlid gäller endast i fråga om shari’a lagar och inte tro (’aqida).
  • Upphävda (mansukh) och upphävande (nasikh) verser och hadither – En koranvers eller hadith kan ersättas av en senare. Ett exempel på detta är vinkonsumtion som i början var tillåtet enligt sharian, men som senare blev upphävd eller ersätt av vinförbudet. Upphävandet (naskh på arabiska) gäller uteslutande koranverser eller hadither av juridisk karaktär.

Syfte och frågeställning

Syftet med artikeln är att klargöra de många frågor som finns kring ämnen som taqlid och madhhab. Jag söker bevisa att de fyra madhhaberna (lagskolorna) är legitima, och att muslimer med gott samvete kan utöva taqlid inom den av de fyra skolorna som passar dem bäst. Jag vill argumentera mot alla grupper som avfärdar madhhabernas giltighet, och taqlid i olika former. Dessa grupper kallas ofta för ghair muqallidun. Jag kommer i artikeln att försöka besvara följande frågeställningar:

  • Vad är en madhhab?
  • Hur uppstår och utvecklas madhhaber?
  • Vilka egenskaper måste en mujtahid imam besitta för att kunna praktisera ijtihad?
  • Varför ska muslimer enligt traditionell/ortodox Islam följa (göra taqlid av) en madhhab?

Jag kommer att försöka minimera argumentationen i följande artikel och i stället citera ett stort antal hadither och koranverser som bevis för min sak. Jag kommer även att försöka exemplifiera mina påståenden.

>Några bevis för att muslimer måste följa de lärda

Det finns väldigt många bevis för att en muslim måste följa lärda auktoriteter. Jag kommer nedan att först och främst citera verser från Koranen som stöder denna ståndpunkt.

  • ”Fråga ahl al-dhikr om ni inte vet.” (Koranen 16:43). Mufassirun (koranexegeterna) har sagt att ahl al-dhikr är de lärda. [4]
  • ”Men alla troende bör inte gå ut i strid. Om några i varje grupp blir kvar kan de fördjupa sina kunskaper i religionen (li yatafaqqahu fi al-din)för att sedan [förmana och] varna de sina vid deras återkomst, [varna dem] att vara på sin vakt [mot det onda].” (Koranen 9:122). Av denna vers framgår det tydligt att vissa muslimer även i krigstider måste specialisera sig på religionen för att vara i stånd att undervisa andra.
  • ”Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts; och om ni råkar i tvist om något, överlåt då avgörandet åt Gud och Sändebudet, om ni tror på Gud och den Yttersta dagen. Detta är bäst och det [gynnar] en riktig och lycklig utgång.” (Koranen 4:59). Enligt vissa mufassirin (koranexegeter) är det de lärda som avses med ”dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts”.
  • I en hadith kan vi läsa: ”Gud tar inte bort kunskap genom att ta den från människors hjärtan; Han tar bort kunskap genom att ta bort de lärda, och när det inte längre finns en lärd kvar kommer människor att vända sig till okunniga ledare som när de tillfrågas kommer att ge fatwor (ett religiöst utlåtande) utan kunskap. De är vilseledda och vilseleder andra”. [5]

Vad krävs för att bli en mujtahid?

Jag kommer här att presentera ett antal villkor (shorut) som krävs för att en muslim ska erkännas som en mujtahid. Det är viktigt att notera att dessa villkor endast är en bråkdel av vad en mujtahid på högsta nivå måste kunna. [6] Några av dessa villkor är följande:

  1. Kunskap i det arabiska språket och dess grammatik på en mycket hög nivå. [7]
  2. Hafidh al-Quran (En person som memorerat Koranen).
  3. Hafidh al-hadith (En person som memorerat åtminstone 100 000 hadither inklusive deras kedjor).
  4. Mustalah al Hadith (Hadith klassifikation – att kunna bedöma en hadiths tillförlitlighet).
  5. Kunskap i ’ilm al-nasikh wa al-mansukh (Kunskap om de upphävande och upphävda koranverserna och haditherna).
  6. Asbab al-nozool (Kunskap om omständigheterna kring uppenbarelsen av koranverser och hadither).

Sammanattning

Sedan vi nu fått större kännedom i frågan om vad en madhhab är, och den omfattande kompetens som krävs för att praktisera ijtihad, kan vi kanske börja reflektera över hur svag ”anti-taqlid”-argumenten är. Skulle någon av oss (som inte själv är läkare) argumentera med sin läkare och be denne framlägga bevis för diagnosen och den medicinska ordinationen han skrivit? Även om läkaren skulle gå med på detta krav, är frågan om vi verkligen skulle förstå bevisföringen? Det skulle kanske låta något i stil med: ”Ditt blodprov visar att du är IgG-positiv och har spirocheter i blodet vilket starkt indikerar att du har en borreliainfektion (en infektion som sprids via fästingar). Men det kan snabbt
botas med en dubbeldos av solitärt huderytem PcV, 1 g x 3 under tio dagar, eftersom din kroppsvikt överstiger 90 kilo. Det är av denna anledning jag har gjort följande diagnos”.

Skulle någon av oss förstå läkarens ”bevis”? De flesta av oss vet inte ens vad ”IgG-positiv” innebär. En sådan argumentation med en läkare skulle vara löjligt om man själv inte är utbildad i ämnet. Därför undrar jag varför vissa muslimer argumenterar mot en viss rättsskolas åsikt utan att känna till eller kunna bedöma dess bevisföring. Det är viktigt att åter påpeka att en madhhabs åsikt inte består av enbart en lärd imams åsikter, utan tusentals lärda av den högsta graden.

Avslutningsvis
Ifall någon tror att det muslimska samfundet kommer att enas om vi avskaffar madhhaberna så har de fel. Med varje muslim som en stolt mujtahid, och med taqlid avfärdad som en synd istället för än en ödmjuk och nödvändig dygd, kommer de avvikande åsikterna, som skapade så mycket lidande i vår tidiga historia, åter upp till ytan. Istället för fyra madhhaber i harmoni kommer vi att ha miljarder olika rättsskolor i en bitter, självrättfärdig och sönderslitande konflikt.


Noter
  1. Mohammad Hashim Kamali (2006),Principles of Islamic Jurisprudence., Turkiet. Islamic Texts Society.
  2. Abdal Hakim Murad., Understanding the Four Madhabs., UK. Muslim Academic Trust.
  3. Gibril Fouad Haddad (2007)., The Four Imams and Their Schools. Spanien. Muslim Academic Trust.
  4. Se exempelvis Tabari, Qurtubi, och Ibn Marduyahs Tafsir.
  5. Sahih Bukhari, hadith 98.
  6. Kamali, 366-393 och speciellt 374-7; se även Amidi IV, 219-11, Shirazi, 71-2 och Bilmen I, 247, 250, 251-2.
  7. Se Juwayni , §§70-216, och al-Asma`i (Siddiqi, 84-5).

Hela artikeln i pdf