Mufti Ali Gomaa: Ash`ari skolans teologi

Ash`ari skolan och dess teologi

av Mufti Ali Gomaa
Översatt av Abdul Aziz

Ash`ariter är de som följer Imam Abu Hasan al-Ash‘aris teologiska skola. Men innan vi går in på Ash`ari-skolans teologi bör vi veta något om vem Imam Abu Hasan al-Ash‘ari var.

Han var Abu Hasan Ali son till Ismail son till Abi Bishr Ishaq son till Salim b. Ismail son till ‘Abd Allah b. Musa son till Bilal son till Abi Burda ‘Amir son till Abu Musa al- Ash’ari, den kända följeslagaren. Han föddes år 260 H. i staden Basra i nuvarande Irak, dock har det även sagts att han föddes 270 H. De lärda är inte heller överens om datumet för hans död – en del säger att han dog 333 H. andra 334 H. Han dog i Bagdad och begravdes mellan Al-Karkh och Bab Basra.

Abu al- Hasan al-Ash’ari var sunnimuslim och kom ifrån i ett sunnimuslimskt hem. Som ung studerade han den Mu’tazalitiska läran för Abu ‘Ali al-Jubai. Han ångrade sig sedan och en dag steg han upp på lärostolen i moskén och sa med hög röst:
Den som känner mig vet vem jag är, och för den som inte känner mig låt mig presentera mig. Jag är den och den, och jag brukade säga att Koranen var skapad, att man inte kan se Allah med mänskliga ögon, och att onda gärningar är någonting jag själv begår. Jag ångrar allt detta, och ska hädanefter argumentera mot Mu’taziliternas lära och avslöja deras falskhet.

Den rättslärde Abu Bakr al-Sayrafi brukade säga att Mu’tazaliterna var framtående och gick med högburet huvud innan Abu al-Hasan tillrättavisade dem.

Qadi ‘Iyad, en rättslärd inom Maliki-skolan, sade om honom:
Han samlade och skrev stora verk för Ash’ari skolan och fastställde bevis for Sunni-islam. Han etablerade Allahs Egenskaper som Ahl al-bid´a (innovatörerna) förnekade. Han fastställde bevis för att Allahs Tal är evigt, och för Hans Vilja och Hans Hörande. […] Ahl al-Sunnah höll fast vid hans böcker, lärde sig ifrån honom och studerade under honom. De blev förtrogna med hans skola. Antalet elever som studerade den växte och så lärde de sig detta sätt att försvara Sunnan och anföra dessa argument som ger seger åt tron.

När de gjorde detta tog de hans namn Ash’ari eller Ash`ariyya. Till en början kallades de muthbita (de som bekräftar), ett namn som de fick av Mu’tazaliterna då de bekräftade vad som fanns i Shari´a och Sunnan som Mu’tazaliterna förnekade. Därför använde Ahl al-Sunnah i både öst och väst hans [Al-Ash`aris] metod, och Abu al- Hasan al-Ash’ari och hans skola fick stort beröm för sina argument.

Qadi ibn Farhun al-Maliki sade om honom:
Han [Abu al-Hasan al-Ash’ari} följde Maliki-skolan och han författade verk för Ahl al-Sunnah och argumenterade för upprätthållandet av Sunnan, och bekräftade det som Ahl al-bid´a (innovatörerna) förnekade. [1]

Han ställde upp klara argument och bevis från Koranen och de profetiska traditionerna såväl som rationella argument. Han tryckte ner Mu’tazaliternas argument och de heretiker som följde dem. Han skrev stora verk genom vilka Allah har gett nytta till muslimerna. Han debatterade med Mu’tazaliterna och vann över dem.

Abu al- Hasan al-Qabisi brukade prisa honom. Han skrev ett verk om Abu al-Hasan al-Ash’ari och hans skola där han berömde honom och gjorde honom rättvisa. Även Abu Muhammad ibn Abi Zayd och andra muslimska ledare lovprisade honom. [2]

Grunden till Ash`ari skolans argument

Islams ortodoxa troslära är – både inom Ash´ari och Maturdi-skolan – tydlig i alla teologiska aspekter. Trots detta är många av dess kritiker okunniga om skolans trossatser gällande Allah, och det man kallar för “tillägg gällande Allah”, eller med en tekniskt term “Egenskaper som Allah har informerat oss om”.

Förvirringen gäller vissa ord i Koranen som Allah tillskrev Sig i Sin Bok (Koranen). En del vill bekräfta dessa ytterligare Egenskaper i bokstavliga mening, vilket leder till antropomorfism (att man liknar Allah vid skapelsen). Ash`ariyya däremot förstår att dessa Egenskaper inte är avsedda att tolkas bokstavligt, eftersom ordens betydelse är oklar. De fastslår i sin lära att dessa Egenskaper inte kan bevisas rationellt, utan enbart grundar sig på den information vi får från Koranen. Dessa Egenskaper måste därför accepteras som de är, utan att man försöker härleda något ur deras språkliga eller bokstavliga betydelse, eftersom den bokstavliga/språkliga betydelsen går emot vissa trosuppfattningar om Allah. Många av de tidiga Sunni-teologerna var av samma uppfattning, och det var de som först kallades Ash`ari. Senare Ash`ari teologer intog en något annorlunda hållning, då de mera inriktade sig på tolkning. Dessa lärda menade att det var bättre att fastslå en betydelse, även om ordet eller begreppet är oklart, för att undvika att hamna i antropomorfism.

Både tidiga och senare Sunni-lärda är överens om det bästa är att förmedla dessa texter [gällande Allahs Egenskaper] utan att beskriva eller tolka dem, och utan att tro på dem bokstavligt, eftersom det leder till antropomorfism. Senare teologer tillade dock att man endast bör uppfatta dessa Egenskaper på ett ett sätt som är lämpligt med avseende på Allah. Det är som att säga till kritikerna: “Om ni måste tolka dessa Egenskaper, så gör det endast på ett sätt som inte undergräver Allahs storhet eller leder till antropomorfism.” Således tolkar man Allahs öga som Hans omsorg för skapelsen, när Han säger i Koranen: “Och Jag omgav dig med Min kärlek och du växte upp under Mina ögon.” (Koranen 20:39)

Därför kan man säga att de tidiga teologernas metod var ren tro och de senares ämnad för debatt. Detta är Sunni-teologers sätt att behandla oklara ord som kan leda till Antropomorfism om de tolkas bokstavligt.

Al-Hafizh al-‘Iraqi hävdade därför gällande Allahs “ansikte” eller “anlete”, som omnämns så ofta i Koranen och Sunnan:
Det finns det två olika uppfattningar om hur detta ska förstås: Den första är att helt överföra det utan att ifrågasätta “hur”. Således tror man på det fullt och fast och överlämnar dess betydelse till Den som vet betydelsen, med fast övertygelse att det inte finns något som liknar Allah. Den andra uppfattningen är att tolka det på ett sätt som är passande för Allahs väsen, och betydelsen av ansikte eller anlete med avseende på Allah är då Hans existens. [3]

Det bästa som skrivits om detta ämne är nog Ibn Qudama al-Maqdisi`s uttalande i hans bok Lum‘at al-‘Itiqad:

Allt har givits i Koranen eller förmedlats genom sahih hadither från Allahs Sändebud (välsignelser och fred vare med honom) angående Den Barmhärtiges Egenskaper måste man tro och acceptera med full tillit. Det är bättre att inte bry sig om att tolka det, analysera det, associera det med något man kan uppfatta med sinnena eller andra problematiska tolkningsförfaranden. Det är nödvändigt att fastställa denna Egenskap så som de givits och överlämna dess tolkning till Den som talade om det, såsom de gör som är fast rotade i tron och vilka Allah prisar när Han säger:
De vilkas kunskap är fast och djupt rotad säger: Vi tror på denna
Skrift]; allt är från vår Herre. (Koranen 3:7) [4]

och Allah hotar att straffa dem som inför nypåfund genom tolkning:
Men de vilkas hjärtan har farit vilse går efter sådant i Skriften som har framställts i bild, när de försöker så split och förvirring genom [godtycklig] tolkning av dess innersta mening – dess innersta mening känner ingen utom Gud. (Koranen 3:7) [5]
I denna vers visar Allah att önskan att förstå dessa oklara verser är ett tecken på sjukdom i människans hjärta och förknippar deras önskan att tolka dem med splittring, men Allah har kuvat denna önskan gen om att säga att “dess innersta mening känner ingen utom Gud”.

Imam Ahmad Ibn Hanbal har uttalat sig om Allah’s Sändebuds uttalande att “Allah nedstiger till den lägsta himlen” och “man kommer att se Allah på Domedagen” och sagt:
Vi tror på dessa texter och bekräftar att de är sanna utan att fråga hur och utan att söka en mening och vi söker inget sådant. Vi tror på det Allah’s Sändebud (välsignelser och fred vare med honom) givit oss och säger inte emot det, och vi beskriver inte Allah med mer än Han har beskrivit Sig Själv med: “Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.” (Koranen 42:11) [6]
Vi konstaterar helt enkelt vad Han har konstaterat om Sig Själv och vi beskriver Honom så som Han har beskrivit Sig Själv. Vi säger inget mer, eftersom Han är upphöjd bortom varje annans beskrivning. Vi tror på hela Koranen, dess klara delar och dess oklara. Vi utesluter ingen del av den p.g.a något problematiskt som det medfört. Vi går aldrig längre än Koranen och haditherna och vi kan inte nå dess djup utom genom att tro på Allahs Sändebud (välsignelser och fred vare med honom) och Koranen. Imam al-Shafi`i sade: “Jag tror på Allah och vad som sänts från Allah på det sätt som Allah vill, och jag tror på Allah’s Sändebud (välsignelser och fred vare med honom) och på det som sänts från Allah’s Sändebud på det sätt han ville.” Detta är den väg som både de tidiga generationerna och sentida lärda följde. De är alla överens om att bekräfta dessa Egenskaper och föra dem vidare dem utan att tolka dem. [7]

Skillnaden mellan att följa Ash´ari-skolan och att följa Abul Hasan al-Ash’ari

En del kanske säger “Om Ash´ariterna påstår sig följ Sunnan, varför kallar de inte sig själva helt enkelt för Ahl al Sunnah? Och varför benämner de sig själv för Ash´ari istället för att uppkalla sig efter den tro som givits av Allah’s Sändebud (välsignelser och fred vare med honom) och hans följeslagare (må Allah vara nöjd med dom)?” Man finner dock att denna fråga ofta ställs av vanligt folk – inte av de lärda. De lärda vet att det är inte något med fel med sådana tekniska termer (istilah). Det som bevisar att en skola är korrekt är dess bevis och argument, inte dess namn.

När muslimer började tvista om teologiska frågor och det uppstod klandervärda innovationer, blev det nödvändigt att rätta till dessa missuppfattningar och rena den troslära som utgår från Allahs Sändebud (välsignelser och fred vare med honom). Det var vad Abu Hasan al-Ash’ari gjorde. I detta avseende nedlade Abu Hasan al-Ashari inte någon ny skola i islamisk teologi, utan snarare omformulerade han vad som redan tidigare sagts, och gav betoning åt den trosuppfattning som Allahs Sändebud (välsignelser och fred vare med honom) lärt. Detta är precis vad imam al-Subki säger när han skriver:
“Du skall veta att Abu Hasan al-Ash’ari inte kom med något nytt (teologiskt ställningstagande, och inte heller grundade han någon ny skola, utan han omformulerade och bekräftade salafs (de goda föregångarnas bland de tidiga muslimerna) tro och kämpade för denna uppfattning som också var Allahs Sändebuds uppfattning (välsignelser och fred vare med honom). De som följer hans väg följer också salafs väg, i en bemärkelsen att Abu Hasan al-Ash’ari gav en röst åt de tidiga muslimernas trosuppfattning och fastlade den med starka bevis och argument. De som följer detta system av bevis och argument kallar sig därför för Ash’ari.

Al-Mayraqi al-Maliki sade:
Abu al-Hasan var inte den första som argumenterade för Ahl al-Sunna, utan han gick längs en redan väletablerad väg, och utökade dess bevisstyrka och klarhet. Han kom inte med någon nyuppfunnen trosuppfattning eller tankeskola. Är det inte klart att lagskolan i Madina säger sig följa Imam Maliks skola, och de som följer dem kallas sig Mailiki Men Imam Malik följde helt enkelt exemplet av sina föregångare, salaf, och det gjorde han mycket strikt. När hans skola sedan ökade i bevisstyrka och i klarhet, tillskrevs den honom. – På samma sätt är det också med Abu Hasan al-Ash´aris skola. Han klargjorde inget annat än att klargöra de salafs trosuppfattning, och tack vare hans arbete tog den hem segern. [8]

I en annan av sina skrifter säger al-Subki:
Alla hanafiter, shafi`iter, malikiter och hanbaliter är eniga i sin troslära. De följer Sunnans väg med den metod som Abu al- Hasan al-Ash’ari fastlade. Generellt kan man säga att Ash`ari-teologin sammanfattas i Abu Ja’far al-Tahawi’s skrifter, som godtagits och accepterats i alla läger. [9]

Den stora hanafi rättslärde Ibn ‘Abidin säger i sin bok:
När han säger “enligt vår trosuppfattning” menar han allt det vi tror på – bortsett från sekundära frågor inom inom rättsläran) – som varje peson som ålagts följa Shari´a måste acceptera utan taqlid (dvs. utan att blint följa de lärdas åsikter). Det är alltså (trossatserna hos) Ahl al-Sunnah, dvs. just Ash`ariter och Maturuditer. De är båda överens förutom i vissa mindre frågor, varav de flesta kan återföras till skillnader i terminologi. [10]

Enligt denna långa diskussion, och med dessa framstående lärdas åsikter i åtanke, skulle det vara korrekt att säga att Allah’s Sändebuds (välsignelser och fred vare med honom) tro och aqida var i enlighet med Ash`ari-skolan, precis som man kan säga att Allah’s Sändebuds (välsignelser och fred vare med honom) Koran-recitation liknade Nafi`s, trots att Nafi` aldrig mötte Allah’s Sändebud (välsignelser och fred vare med honom), och egentligen är det Nafi´ som reciterar som Allah’s Sändebud. Men eftersom Nafi´ var en stor lärd i Konan-recitation, som dokumenterade sin egen recitation, så har den dokumenterade recitationen av Nafi’ kommit att bli det som antas vara Allah’s Sändebud (välsignelser och fred vare med honom) recitation.

Sammanfattningsvis står det klart att salafs (de tidiga muslimernas) inställning var att acceptera tron och utan kommentar återge oklara passager, för att undvika att hamna i heretiska ställningstaganden, som antropomorfism. Detta har omnämnts av Imam al-Shafi’i, Imam Ahmad och andra. Detta är Ash`ari-skolan trosuppfattning och teologi. Och Allah en Upphöjde och Allvetande vet bäst.


Källa: Mufti Ali Gomas hemsida ali-gomaa.com
Vi har tyvärr inte kunnat finna orginalartikeln som troligen innehåller exakta referenser till citaten.