Madhhab – enkelt förklarat
Räcker det inte att följa Koranen och Sunnan?
Av yashabab / bmk
Det råder mycket förvirring bland unga muslimer idag som försöker hitta sin väg i den djungel av olika budskap som kommer via internet, kompisar och dem man möter i moskéerna. En del frågor dyker hela tiden upp igen, och vi har här försökt att besvara dem på ett sätt som alla kan förstå.
Ordet “Madhhab” är arabiska och betyder på svenska “vart man ska gå”. Det är det ord som används för att beteckna en tolkningsmetod, eller lagskola. Enklelt uttryckt är en lagskola en sammaställning av de lärdas åsikter och perspektiv gällande Koranen och Sunnan. Inom Sunnni-islam finns fyra autentiska skolor som är upppkallade efter sina respektive grundare – Imam Abu Hanifa, Imam Malik, Imam al-Shafií och Imam Ahmad. Varje madhhab har en systematisk sammanställning av principer (usûl) och föreskrifter (ahkam) för hur man ska leva som Muslim.
Skolorna grundare tillhör al-Salaf al-Salihîns (de rättänkande föregångarna) – De levde under Islams tidigaste period. Deras metod har tillämpats av det muslimska samfundet (Umman) under över tusen år fram till idag, medan den ständigt granskas och förfinas av våra lärda. Rättsskolorna utgör en levande tradition, som förbinder oss som lever i dag med de Islams tidigaste generationer – salaf, sahaba och Profeten Muhammad (må Allah sända välsignelser och fred över dem alla).
Praxis för Ahl al-Sunnah wal-jamâ’ah är fastlagd i dessa fyra lagskolor.
Sheikh al-Islâm Ahmad ibn Hajar al-Haythamî (må Allâhs nåd vara över honom) sade:
“Påståendet att lekmannen (dvs. en vanlig Muslim) inte har någon madhhab fördöms. Snarare är det nödvändigt (yalzamuhu) för honom att göra taqlîd (dvs. följa) av en erkänd skola. (Vad beträffar påståendet att de lärda inte ansåg det vara nödvändigt att följa en skola), var detta innan kodifieringen av skolorna och deras etablering.” (Tuhfâ al-Muhtâdj fî Shârh al-Minhâj, Kitâb al-Zakât)
Sheikh Rajab al-Hanbalî (må Allâhs nåd vara över honom) sade i en av hans böcker som han gav titeln “Tillbakavisande av dem som följer något annat än de fyra skolorna”:
“För den som är Mudjtahid (dvs. den som, på grund av sin höga kunskapsnivå, är kapabel att på egen hand uttolka Koranen och Sunnan) – om vi erkänner att sådana finns – är det en plikt (fard) att följa det som framstår för honom som Sanningen. Vad beträffar den som inte är Mudjtahid (dvs. en vanlig Muslim), är hans plikt taqlîd.”
Imâm al-Sha’rânî (må Allâhs nåd vara över honom), en obestridd auktoritet i Shâfi’îskolan, sade:
“Du (sökare) har inte längre någon ursäkt för att inte göra taqlîd (dvs. följa) enligt viken du vill av de fyra Imâmernas skolor, ty de är alla vägar till Paradiset.” (Al-Mizân al-Kubrâ, vol. 1, sid. 55)
Ovanstående lärda är erkända och obestridda som auktoriteter. Deras verk lärs ut på våra Islamiska universitet världen över, än idag! Deras uttalanden räcker för oss att inse att det inte är något problem att följa en skola, utan tvärtom det bästa man kan göra!
Nej, lagskolorna är inte sekter. Den som följer en lagskola följer Koranen och Sunnan.
Lagskolorna anvisar systematiska tillvägagångssätt som gör det möjligt för vanliga muslimer att följa Koranen och Sunnan, utan att själv behöva vara på de lärdas nivå. Lagskolans principer och regler är ett resultatet av flera tusentals lärdas ijtihâd (härledningar) som vilar på på Koranen och Sunnan.
Det klokaste valet är att följa en lagskola, eftersom man då följer de lärdas omdöme under alla generationer från Salafs tid tills idag – istället för att följa nya trendiga sekters falska slogans om “Salafs förståelse” och “enbart Koranen och Sunnan”, när de i själva verket kallar till vissa nutida lärdas åsikter och inte till Salafs förståelse.
Naturligtvis är detta alla Muslimers yttersta mål! Islâms källmaterial (dvs. Koranen och haditherna) är lättillgängligt och kan inspirera för var och en som vill läsa dem för att öka sin tro på Allâh och stärka sin roll som Muslim. Men man måste samtidigt förstå att det är inte en lätt uppgift för en vanlig lekman (dvs. vanlig Muslim) att utforska allt det material som finns i Koranen och haditherna för att hitta fiqh-regler för t.ex. wudû’ (tvagningen), salat (bönen), saum (fastan) etc. Därför har våra lärda underlättat för oss genom det hårda arbete de utfört. De har serverat oss färdiga regelverk inom ramen för var och en av de fyra lagskolorna, och de har besvarat många tusen frågor om allt man kan tänka sig, och framställt svaren för oss i lärotexter och fatwasamlingar (islamiska utlåtanden).
Kontinuiteten i detta arbete garanterar att vi därigenom faktiskt följer salafs förståelse. Det vore dumt att kasta bort detta rep som förbinder oss med Profeten (salla Allah aleihi wa sallam), och ersätta det med en handfull personer under vår tid, som lever över tusen år längre bort från al-salaf al-saliha – de fromma generationernas lycksaliga tid.
Men varför har ingen berättat för mig om dessa lagskolor?
Därför att vi i våra hemländer oftast har följt en lagskola och ingen har ifrågasatt det, eller ens reflekterat över det. Men här i Sverige och västvärlden, finns det ingen given lagskola som är självklar för alla, och därför är många Muslimer omedvetna om sitt kunskapsarv. Till råga på allt sprider vissa sekter lögner och påhitt om lagskolorna, vilket naturligtvis gör att gemene Muslim famlar i ännu djupare mörker.
Alla Muslimska länder har i stort sett under alla tider följt någon lagskola. I Bosnien, Pakistan, Bangladesh, Indien, Turkiet, Albanien, Kosovo m.fl. har man sedan hundratals år tillbaka i tiden följt Hanafîskolan. I Somalia, Sudan, Indonesien, Malaysia m.fl. har man följt Shâfi’îskolan. I Marocko, Mauritanien, Algeriet m.fl. har man följt Malikîskolan och i Saudiarabien, Emiraterna, Yemen m.fl. har man följt Hanbalîskolan. Detta är bara några få exempel på länder som vi nämnt här, men det finns många, många fler.
I många av Islams hjärtländer, som Palestina, Syrien, Egypten, Iraq, och även Saudiarabien; har tre eller fyra lagskolor existerat parallellt under tusen år utan att blandas, och utan att det någonsin lett till rivalitet eller fientlighet. Varje lagskola har upprätthållit sin särskilda identitet och sin egen korpus av kunskap, samtidigt som Ulama visat stor ömsesidig respekt oberoende av vilken skola man tillhör. Denna mångafald är i själva verket ett tecken på styrka, en tillgång som de lärda kallat för “Allah’s Rahma (barmhärtighet) för samfundet”.
…lyder allstå: Om våra Muslimska länder har följt lagskolor under hela sin historia, utan att ifrågasätta deras giltighet, varför ska vi då inte följa dem?!
Det enklaste är att följa den lagskola som praktiseras mest i det land där man lever, eller den den som som man har lättast att lära sig. Å andra sidan är det bra om man följer samma lagskola som i sitt hemland, för att dämpa eventuella kulturella krockar och undvika onödiga diskussioner med sina närmaste. Om man ändå är osäker på vilken lagskola man ska följa, rekommenderar vi att man tar reda på mer om de olika skolorna genom att läsa mer om deras grundare och historia.
Redigerat med utgångspunkt från en artikel publicerad på fatwabanken.se
