Meningen med fastan | al-Shurunbulali
Visheten bakom att fastan påbjudits
حكمته مشروعية الصوم
Ur Imdad al-Fattah av Imam Hasan al-Shurunbulali
Översatt av bmk
Allah den Upphöjde har påbjudit fastan p.g.a. dess många fördelar, varav den främsta är att den framkallar två saker, där den första uppstår ur den andra.
(Den första är) att stilla ”egot som ständigt driver (till det onda)” (al-nafs al-ammara) och bryta dess upproriska pockande på sådant som är överflödigt. Det involverar alla kroppsdelar: ögat,tungan, örat, underlivet. Fastan försvagar (egots) rörelser i (dessa orgnas) sinnesförnimmelser, och därför har det sagts: När egot hungrar är alla kroppsdelar mätta och nöjda, och när egot är mätt hungrar de alla. Och därav berörs hjärtats klarhet, för det som orsakar dess förorening är är kroppens överflöd.
(Den andra är att) när den fastande håller tillbaka (egot), genom att erfara hungerns smärta under vissa tider, minns han dem, som hela tiden lever i denna situation, och skyndar till deras (hjälp) med ett mjukt och barmhärtigt (hjärta). Fastan utgör för människan en sorts ont i magen, genom vilket han får del av de fina belöningar som finns hos Allah. Det leder också till solidaritet med de fattiga genom att man under en tid står ut med det som de får utstå, och därigenom upphöjs ens ställning inför Allah.
Därför ska man inte överdrva gryningsmålet (sahur) (genoma äta före mycket), eftersom det förtar den yttersta meningen med fastan och tömmer den på dess bakomliggande vishet (hikma) – nämligen att (låta människan) anta Änglarnas andliga egenskaper.