Hanafi: Avsikten att fasta
Avsikten att fasta (niyyah)
baserat på Boken Nur al-Idah av Imam Hasan b. ´Ammar al-Shurunbulali
och dess kommentar Imdad al-Fattah av samman författare
Sammanställt och översatt av bmk
Allmänt om avsikt (niyyah)
Allah’s Sändebud (Allah’s välsignelser och fred vare med honom) sade:
”Handlingar bedöms enligt avsikten, och varje människa (belönas) endast för det hon avsett.”
(Bukhari, Muslim)
Avsikt (niyya) definieras i Shari’a som hjärtats fasta beslut att genomföra en handling. T.ex. genom att man säger: “Imorgon ska jag fasta”. För att avsikten ska vara giltig krävs
- att man är muslim,
- att man har urskillningsförmåga (tamyiz – åldern för vanligtvis mellan fem och sju år),
- att man har kunskap om det det man avser.
Hur formar man en giltig avsikt att fasta?
För att fastan ska vara giltig måste man ha avsikten att fasta. Det är inte nödvändigt att uttala avikten högt, eftersom den är en hjärtats handling, men det rekommenderas att uttala den, för att stärka sin beslutsamhet.
Avsikten (niyyan) att fasta är giltig även om man tillägger ”in sha’ Allah” (“om Allah vill”), om man därmed avser att söka hjälp från Allah för att genomföra det man avser. Detta till skillnad från uttalandet av skilsmässa (talaq – som blir ogiltigt om man säger “in sha’ Allah“). Skillnaden ligger i att avsikten är en hjärtats handling, inte en tungans handling.
Fastan bryts inte av att man formar avsikten att bryta den, utan endast av att man utför en handling som bryter den.
Med avseende på avsikten delar man in fastan i två olika grupper:
- Fasta som kräver specifik avsikt (النية وتعيين – ta´yin al-niyya) och att avsikten görs under föregående natt ( تبييت النية – tabyit)
- Fasta som inte kräver varken specifikation av avsikten (ta’yin) eller att den görs under föregående natt (tabyit)
A. Fasta som varken kräver ta´yin eller tabyit är:
- Ramadan-fastan under dess föreskrivna tid (ada’ Ramadan), eftersom den är obligatoisk (fard) och utförs på fastställda dagarna
- om man fastar enligt ett löfte (nadhr) som givits att fasta en viss bestämd dag
- frivillig extra (nafl) fasta
Dessa är giltiga om avsikten görs någon gång från nattens början (dvs. efter föregående solnedgången) och innan den “större förmiddagen” (al-Dahwat al-Kubra: mitt emellan Fajr och Maghrib), dvs. innan halva fastedagen förflutit, dvs.
Man behöver inte heller specificera om avsikten är att fasta fard, wajib eller nafl. Detta gäller oavsett om man är bofast eler resande, frisk eller sjuk.
Vad händer då om man under Ramadan formar avsikten att fasta någon annan fasta? För den som är frisk och bofast gäller fastan under Ramadan som Ramadan-fasta, även om man avsett att utföra någon annan fasta. Detta till skillnad från den resande, som har för avsikt att fasta någon annan wajib-fasta: hans fasta kommer då att gälla det han avsett, eftersom han är fri att välja om han vill fasta Ramadan-fastan eller inte. Gällande en sjuk person, som under Ramadan avser att utföra annan wajib-fasta, har de lärda olika åsikter: En del anser att Ramadan-fastan har företräde, medan andra anser att det hn avsett har företräde.
B. Fasta som kräver både ta´yin och tabyit är
- Ramadan-fasta som tas igen i efterhand (qada’ Ramadan)
- när man tar igen frivillig (nafl) fasta som ogiltiggjorts
- fasta för att gottgöra olika felsteg (bruten fasta under Ramadan, brutna eder, dråp m.m.) (kaffara)
- fastan enligt ett löfte (nadhr) som givits utan villkor (i tiden); t.ex. om man avgivit följande löfte: ”Om Allah botar min sjukdom är jag skyldig att fasta en dag” och sjukdomen botas (liksom om man avlagt löftet ”Jag ålägger mig själv att fasta en dag”).
Vad gäller när man kombinerar olika avsikter?
Om man under natten formar den kombinerade avsikten att ta igen en missad fasta (qada’) och att utföra en frivillig fasta (t.ex. att fasta för att det är måndag), gäller avsikten för qada’, eftersom det inte finns någon konflikt mellan dessa två, och den starkare avsikten tar då överhanden.
Om man kombinerar avsikten att ta igen en missad fasta (qada’) och att utföra kaffara, är ingen av dessa två avsikter giltig, eftersom de står i konflikt med varandra (båda är obligatoriska och den ena kan inte ta överhanden över den andra). Fastan gäller då istället som en frivillig fasta. Bryter man den blir man inte skyldig att ta igen den, eftersom avsikten var att fullgöra en skyldighet, men båda skyldigheter man avsåg kvarstår och man måste fullgöra dem var för sig.
Om man påbörjar en qada’-fasta efter gryningen, utan att ha format avsikten natten innan, gäller den inte som qada’ utan endast som frivillig fasta, och om man avbryter den är man skyldig att ta igen den.
Matn i Nur al-idah på arabiska (متن نور الإيضاح)
فصل فيما لا يشترط تبييت النية وتعيينها فيه وما يشترط مالا يشترط فيه تعيين النية
أما القسم الذي لا يشترط فيه تعيين النية ولا تبييتها فهو أداء رمضان والنذر المعين زمانه والنفل فيصح بنية من الليل الى ما قبل نصف النهار على الأصح ونصف النهار من طلوع الفجر الى وقت الضحوة الكبرى
ويصح أيضا بمطلق النية وبنية النفل ولو كان مسافرا أو مريضا في الأصح ويصح أداء رمضان بنية واجب آخر لمن كان صحيحا مقيما بخلاف المسافر فإنه يقع عما نواه من الواجب واختلف الترجيح في المريض إذا نوى واجبا آخر في رمضان
ولا يصح المنذور المعين زمانه بنية واجب غيره بل يقع عما نواه من الواجب فيه
ما يشترط فيه تعيين النية
وأما القسم الثاني وهو ما يشترط له تعيين النية وتبييتها فهو قضاء رمضان وقضاء ما أفسده من نقل وصوم الكفارات بأنواعها والنذر المطلق كقوله إن شفى الله مريضي فعلي صوم يوم فحصل الشفاء
