Fastans inre aspekter | Imam al-Ghazali

FASTANS INRE ASPEKTER

Al-Ghazali-institutet

Fastan utgör enligt Profeten, frid och välsignelser vare med honom, en fjärdedel av tron. Han sade: ”Fastan utgör hälften av allt tålamod”1 och: ”Tålamod är halva tron.”2 Fastan skiljer sig från övriga pelare genom att Gud den Upphöjde, förbehållit Sig den. I en hadith qudsi säger Gud, Upphöjd är Han: ”En god gärning belönas tiofalt och ända upp till sjuhundra gånger med undantag av fastan. Den är för Mig och Jag belönar [Min tjänare] för den.”3 I Koranen säger Gud: ”Bara de tålmodiga skall få sin fulla lön och mer därtill” (K. 39:10) Fastan utgör hälften av allt tålamod och belöningen för den överstiger därför alla kalkyler och beräkningar.

Följande hadith är tillräcklig för dig om du vill förstå fastans värde. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Vid Honom som har mitt liv i Sin Hand, Den fastandes andedräkt är för Gud mer välbehaglig än doften av mysk. Gud den Mäktige och Ärorike, säger: ’Tjänaren har avstått från sina begär, mat och dryck bara för Min skull. Fastan är för Mig och Jag belönar honom för den.’”4 Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Paradiset har en port som kallas Rayyan, genom den släpps inga andra in än de som fastar.”5 Han sade: ”Den fastande har två glädjestunder: en när han bryter fastan och en när han möter sin Herre.”6 Han sade också: ”Allting har en port och fastan är tillbedjans port”7 Han sade: ”Den fastandes sömn är tillbedjan.”8 Abu Hurayra, må Gud vara nöjd med honom, berättade att Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”När månaden Ramadan infaller öppnas paradisets portar, helvetets portar stängs, shayatin fängslas och en förkunnare ropar: ’Stig fram du som vill gott och stå tillbaka du som vill ont!’”9

Om dessa Guds ord: ”Ät och drick efter behag till lön för vad ni uträttat i forna dagar.”(K. 69:24) sade waki’: ”Det som avses är de dagar då de fastade och avstod från mat och dryck.” Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Gud Mäktig och Ärorik, säger: ’Änglar, Se Min tjänare! Han har avstått från sina begär, njutningar, mat och dryck för Min skull.’” Fastan innebär avhållsamhet och att avstå från [mat, dryck osv.] och detta sker i det fördolda – det finns inga handlingar som kan bevittnas. Alla former av tillbedjan kan bevittnas av skapelsen, utom fastan, den ses bara av Gud den Mäktige och Ärorike. Fastan är en inre handling som utförs bara med tålamod.

Fastan kuvar Guds den Ärorikes och Mäktiges, fiende. Begären är nämligen Satans – må Gud förbanna honom – medel och de närs när man äter och dricker. Av denna anledning sade Profeten, frid och välsignelser vare med honom: ”Satan kretsar inuti Adams söner på samma sätt som blodet kretsar. Inskränk därför hans vägar genom att hungra.”10 Då det bara är fastan som kuvar Satan, som omöjliggör hans sätt att handla och som inskränker hans vägar förtjänar den att ensam tillerkännas Gud den Mäktige och Ärorike.

När man kuvar Guds fiende ger man samtidigt seger åt Gud den Upphöjde, och den som ger Gud seger ges seger av Gud. Gud den Upphöjde, säger: ”Om ni ger Gud er hjälp skall Han hjälpa er och göra er stadiga på foten” (K. 47:7) Det börjar alltså med en strävan och en ansträngning från tjänarens sida varefter belöning i form av vägledning följer från Gud den Mäktige och Ärorike. Av denna anledning sade Gud: ”Men de som strävar och kämpar för Vår sak skall Vi sannerligen leda på de vägar som för till Oss.” (K. 29:69) och ”Gud förändrar inte människors villkor, förrän, de ändrar sitt sinnelag” (K. 13:11)

Förändringen sker genom att tygla begären. Begären är shayatinernas betesmarker och så länge dessa marker är rika på grödor upphör de inte att söka sig dit och så länge de söker sig dit visar sig Guds Majestät inte för tjänaren och tjänaren berövas då möjligheten att möta Gud. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Om det inte vore för att shayatinerna kretsar omkring Adams söners hjärtan skulle de skåda det himmelska kungadömet.”11

Med anledning av detta är fastan tillbedjans port och ett skydd.

Tre typer av fasta

Du bör veta att det finns tre typer av fasta: allmänhetens fasta, de utvaldas fasta och elitens fasta. Allmänhetens fasta innebär att avhålla magen och könsorganen från mat, dryck och sexuella aktiviteter. De utvaldas fasta innebär att avhålla hörsel, syn, tunga, händer, fötter och alla andra kroppsdelar från synd.

Elitens fasta innebär att avhålla hjärtat från jordiska angelägenheter och att hindra det från att ägna uppmärksamhet åt annat än Gud den Mäktige och Ärorike. Denna fasta bryts av att tänka på annat än Gud eller den yttersta dagen och av att tänka på det jordiska livet, med undantag för tankar som rör det jordiska men samtidigt främjar det tillkommande, eftersom sådana tankar hör till förberedelserna för det tillkommande livet.

De som är väl förtrogna med hjärtats andliga liv har sagt att den som under dagen planerar vad han ska bryta fastan med gör ett fel som nedtecknas, eftersom detta beror på avsaknad av tillit till Guds ynnest och brist på förtröstan att Gud ska ge den försörjning Han utlovat. Detta är Profeternas och de sannfärdigas nivå såväl som deras som står Gud nära. Denna nivå låter sig inte beskrivas ingående utan bör förverkligas i handling. Den innebär att helhjärtat hänge sig åt Gud den Upphöjde, att vända sig bort från allt annat och att ge uttryck åt den Mäktige och Ärorikes ord: ”Säg: ‘Gud’ – och låt dem sedan fortsätta att förströ sig med sina hårklyverier.”(K. 6:91)

De utvaldas fasta är de rättfärdigas fasta. Den innebär att avhålla kroppens delar från synd och detta uppnås genom att uppfylla följande villkor.

Det första     Att sänka blicken och inte se på något klandervärt, anstötligt eller på sådant som avleder hjärtats uppmärksamhet och vänder det bort från att minnas Gud den Mäktige och Ärorike. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Blicken är en av satans – må Gud förbanna honom – förgiftade pilar. Den som avstår från den av fruktan för Gud ges av den Mäktige och Ärorike, en tro vars sötma han finner i hjärtat.” Anas berättade att Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Fem företeelser bryter den fastandes fasta: Att ljuga, skvallra på ett kränkande sätt (ghiba), skvallra illvilligt (namima), svära falskt och att se på någon med begär”

Det andra     Att avhålla tungan från tomt prat, lögn, baktal, illvilligt skvaller, oanständighet, ohövlighet, gräl och tvister; låta tungan iaktta tystnad och sysselsätta den med att minnas Gud den Upphöjde och att läsa Koranen. Detta är tungans fasta. Sufyan sade: ”Att baktala andra bryter fastan.” Layth citerade Mujahid och sade: ”Två företeelser bryter fastan: baktal och lögn.” Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ” Fastan är ett skydd. Om någon av er fastar, bör han undvika oanständigt och högljutt tal. Om någon förolämpar eller vill strida mot en av er ska han säga, ’Jag fastar, jag fastar’”

I en hadith berättas: ”Två kvinnor fastade under Profetens tid, frid och välsignelser vare med honom. Vid dagens slut var de så utmattade av hunger och törst att de var nära att gå under. De skickade därför bud till Guds Sändebud, frid och välsignelser vare med honom, och bad om lov att bryta fastan. Som svar skickade Profeten, frid och välsignelser vare med honom, en skål och sade: ’Säg åt dem att kräkas upp vad de ätit i denna skål’ En av dem gjorde så och fyllde skålen till hälften med färskt blod och mört kött och den andra kvinnan gjorde likadant och fyllde hela skålen.

De som sett på var förstummade. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ’Dessa kvinnor avhöll sig från sådant som Gud tillåtit och bröt fastan med det Gud den Upphöjde förbjudit. De satt tillsammans och baktalade andra och detta är köttet som hörde till dem som baktalats.’”

Det tredje     Att inte lyssna på något som förbjudits; det som är förbjudet att säga är det också förbjudet att lyssna på och därför jämställde Gud den Mäktige och Ärorike, den som lyssnar på lögner med den som frossar i det förbjudna. Gud den Upphöjde sade: ”De som ivrigt lyssnar till lögner och frossar i förbjudna ting.” (K. 5:42) Den Mäktige och Ärorike sade också: ”Varför förbjuder dem inte deras andliga ledare och deras rabbiner att komma med syndiga och osanna påståenden och att göra sig otillåtna vinster.” (K. 5:63) Därför är det inte tillåtet att vara tyst när någon baktalas. Gud den Upphöjde sade: ”Då är ni lika dem.” (K. 4:140) och av denna anledning sade Profeten, frid och välsignelser vare med honom, ”Den som baktalar och den som lyssnar är båda delaktiga i synden.”

Det fjärde     Att avhålla övriga kroppsdelar från synd: händerna och fötterna från anstötliga handlingar och magen från tvivelaktig föda när det är dags att bryta fastan. Det är meningslöst att fasta – att avstå från tillåten föda – om man bryter fastan med förbjuden mat. En person som fastar på detta sätt kan jämföras med någon som bygger ett palats och ödelägger en stad.

Tillåten mat är skadlig i stora mängder, inte i sig själv och fastan handlar om att minska mängden mat. Den som avstår från att ta mycket medicin av fruktan för dess skadliga verkan, är dåraktig om han tar gift istället. Det som förbjudits är ett dödligt gift för religionen, medan det tillåtna är ett botemedel; gagneligt i små doser och skadligt i stora.

Meningen med fastan är att minska det tillåtna. Profeten, frid och välsignelser vare med honom, sade: ”Många som fastar får inte annat än hunger och törst av att fasta.” Detta har tolkats avse dem som bryter fastan med förbjuden föda. En del har sagt att hadithen avser dem som avstår från tillåten mat och som bryter fastan med människokött genom att baktala andra, vilket är förbjudet. Vissa har sagt att det avser den som inte avhåller sina kroppsdelar från synd.

Det femte     Ät och drick inte så mycket att magen fylls helt när det är dags att bryta fastan. Det finns inget kärl som Gud, den Mäktige och Ärorike, avskyr mer än en mage fylld till bredden med tillåten mat. Hur ska fastan kunna vara ett medel att övervinna Guds fiende och tygla begären om man när man bryter fastan, utöver att ta igen allt man missat under dagen, lägger till olika sorters maträtter?

Det har nu blivit vanligt att inför Ramadan lagra mat av alla slag så att mer mat äts under denna period än som sammanlagt äts under flera andra månader. Det är välkänt att syftet med fastan är att känna hunger och tygla begären för att därmed stärka gudsfruktan. Om du svälter dig från tidig morgon till kväll och magens begär väcks till liv och dess lystnad stärks, och därefter äter dig mätt på delikatesser, mångdubblas och stärks begären efter njutningar; begär som under normala omständigheter skulle ha varit slumrande väcks nu till liv.

Fastans syfte och innersta mening är att försvaga de krafter Satan brukar för att leda oss tillbaka till det onda. Det är därför nödvändigt att inte äta mer än man vanligtvis äter de nätter man inte fastar. Om man [när man bryter fastan] äter lika mycket som man brukar äta på dagen och natten, gagnas man inte av fastan.

Det är tillbörligt att inte sova mycket under dagen så att man verkligen erfar hunger och törst och upplever sin styrka försvagas – därigenom renas hjärtat. Man bör varje natt låta en del av denna svaghet kvarstå för att underlätta nattbönen (tahajjud) och awrad. Gör man detta kan det hända att Satan upphör att kretsa runt hjärtat och att man får skåda det himmelska kungadömet. Allmaktens natt (laylatu ’l-Qadr) är den natt då det är möjligt att få skåda något av detta kungadöme och det är detta som avses med Gud den Högstes ord: ”Se Vi har uppenbarat denna [heliga Skrift] under Allmaktens Natt” (K. 97:1)

Den som sätter en foderpåse mellan sitt bröst och sitt hjärta blir förblindad. Att hålla magen tom på mat är inte tillräckligt för att avlägsna slöjan, man måste även tömma sinnet på allt utom Gud den Upphöjde – och det är detta allting handlar om – att äta mindre är första steget.

Det sjätte     När man brutit fastan bör hjärtat sväva mellan hopp och fruktan, eftersom man inte vet om fastan godtagits och att man därmed hör till dem som kommer nära, eller om den avvisats och att man därigenom hör till de föraktade. Så bör man förhålla sig varje gång man avslutat någon form av tillbedjan.

Det har berättats att Hasan al-Basri en gång gick förbi en skrattande människoskara och sade: ”Gud den Mäktige och Ärorike har gjort månaden Ramadan till en kapplöpningsbana där Hans skapelse tävlar i tillbedjan. En del av dem kommer först och segrar, medan andra hamnar på efterkälken och förlorar. Det är mycket förvånande att höra muntra skratt den dag då segrarna koras och andra går förlorade. Vid Gud, om slöjan skulle dras undan skulle de som gör gott ägna sig åt sina goda gärningar och de som gör ont åt det onda.”

vilket betyder att glädjen hos den vars handlingar godtagits avhåller honom från meningslös lek och sorgen hos den vars handlingar avvisats hindrar lättsinnigt skratt. Någon sade till al-Ahnaf ibn Qays: ”Du är en gammal man och fastan försvagar dig.” Han svarade: ”Genom fastan förbereder jag mig för en lång resa. Att vara ståndaktig i lydnad mot Gud den Upphöjde, är lättare än att ha tålamod med Hans straff.”

Sådana är fastans inre aspekter.


Källa: Al Ghazali-institutet 1425 e.H. / 2004 e..Kr
http://ghazali.se/txt/fastan_ghazali.htm