Dikt: Det större Jihad | Heidi Bönnhoff

Det större Jihad

En dikt av Heidi Bönnhoff
Svensk tolkning av bmk

Nu ligger planen färdig:
perfekt blir detta brott:
ett mord så listigt och mäktigt,
ett dåd som bådar gott!

Jag smyger inte i bakhåll – nej
jag kungör offrets synd.
Så skär jag rakt genom köttet –
med endast en spegel i hand.

Jag dödar blott av barmhärtighet
Mujahidun är mitt namn
Må detta offer föra
min himmelska längtan i hamn.

Jag känner den sista sucken –
ge sig hän åt död
så nära att den fuktar
mitt ansiktes hänförda glöd.

I dunsten av blod som flyter
kan man ana doften av mysk –
Men handens styrka tryter
Och tyglarna slaknar visst.

Blod rusar fram i längtan
till lycksalighetens liv
Men kroppen värjer sig ännu,
ej redo för denna strid.

En del av den tomma värld
som trängs i fängsligt förvar
må utan betänklighet dödas,
till den fria andens försvar

Fienden som omsluter mig
är endast en mörk kontur
av andens liv, som skuggas
av mitt hus i materiens natur.

Mitt offer är ingen annan
än den del av mitt uslaste jag,
som inte gagnar någon –
ett uttorkat vattendag.

Denna utdragna kamp ger insikt
om att liv och död är en väv:
Där hjärtet pumpar ut blod
växer ny och livskaftig säv.

[wpspoiler name=”Ursprunglig dikt på norska” closebtn=”Stäng”]

Den store Jihad

Da har jeg planen klarlagt,
skal bli det perfekte komplott,
et mord så listig og mektig,
min gjerning skal gjøre godt.

Uten å snike meg innpå
oppleses offerets feil.
Så skjærer jeg gjennom kjøttet,
mitt våpen er kun et speil.

Jeg dreper blott av nåde,
Muhajedin er mitt navn.
Må dette lille offer
oppfylle mitt Himmelske savn.

Jeg kjenner varmen av pusten
som gir seg hen i død,
så nære at fukten dekker
mitt ansikt opplyst av glød.

Når lukten av flytende blodet
byttes med streifer av musk
darrer min hånd av svakhet,
lystrer ei til sin kusk.

Blodet siprer av lengsel
etter et salig liv.
Kroppen kjemper i motstand,
ei klar for dette kliv.

En del av den tomme verden
bosatt i fengselet trangt
må drepes i selvforsvaret
fra ånden så fri fra angst.

Fienden som omringer
er kun en mørk kontur
fra åndens liv overskygget
av mitt hus i materiens natur.

Mitt offer er ingen annen
enn den del av mitt usleste Selv,
som ikke gagner noen,
en livsfattig, uttørket elv.

Det langsomme drap lar meg innse
at døden er knyttet til liv.
Der hjertet pumper ut blodet
vokser det atter siv.

~ Heidi Bönnhoff, juni 2012

[/wpspoiler]


Med personligt tack till författaren