Broderskapets bud (1) | Imam Sha´rani

Ur “Adab al-Suhba” av Imam al-Sha´rani
Bokens andra del: Vad bröder är skyldiga varandra
Översatt till svenska av bmk

Vet – må Allah ge dig framgång i sådant Han tycker om – att de rättigheter som hör till umgänget är många. Här ska vi endast lägga fram en sammanfattning för dig av de rättigheter som är absolut nödvändiga (att beakta) när man färdas på vänskapens och samvarons väg.

Vet också att Sheikherna ständigt uppmanar till att ge bröderna vad det har rätt till. De säger: “Den som kränker sin broders rättigheter kommer Allah den Upphöjde att underkasta prövningar genom att hans rättigheter kränks, och när Allah prövar en tjänare i det avseendet (är det för att) Han avskyr honom, och när Han avskyr en tjänare kastar Han honom i Elden.”

När du vet detta, säger jag – medan framgång är genom Allah:

1. Till den rätt en broder är skydlig sin broder hör:

Att man blundar för hans fel. Sheikherna har sagt: “Den som ser till sin broders fel har föga nytta av det, och hans hjärta ödeläggs.”

Och de har sagt:
“Om ni ser en person som vaktar över andras fel och är välunderrättad om dem, så ska ni veta att han lurats in i en fälla.”

Och de har sagt:
“Ett av tecknen på att en tjänare degraderats är att han är insatt i folks fel och blind för sina egna fel.”

Och de har sagt:
“Jag har inte sett något som i så effektivt omintetgör goda gärningar, som så grundligt fördärvar hjärtat, som så snabbt förintat tjänaren, som så omedelbart leder till (Allahs) avsky, och så konsekvent medför kärlek till att visa upp sig, självgodhet och anspråk på ledarskap, som bristande insikt i ens egna fel och uppsikt över andras fel.”

2. Till den rätt en broder är skydlig sin broder hör:

Att man tolkar att man ser hos honom på det finaste sätt man kan; och om man inte finner någon (fin) förklaring, må man hopa förebråelser över sig själv.

(Vi finner) bland förmaningarna från min Mästare Ibrahim al-Dusuqi (må Allah visa honom barmhärtighet) [a]:
“Klandra inte er broder för hans livssituation, hur man klär sig, vad han äter eller vad han dricker! Klander framkallar känslor av utanförskap och bryter kontakten med Allah den Upphöjde. Man ska inte klandra någon utom ifråga om brott som begås mot det som tydligt framställts i den heliga Lagen. Människor är individuella, och t.o.m. i sin individualitet individuella. Där finns den som står vid början och den som nått slutet, tvivlaren och den som har övertygande bevis. Den starke kan inte gå jämte den svage och inte heller tvärtom – men Allah skänker dem barmhärtighet genom varandra.”

(Vi finner) bland uttalanden från Sa´id al-Musayyib (må Allah visa honom barmhärtighet) [b]:
“Det finns inte en hedervärd eller dygdig människa som inta har brister, men hos den vars dygder är fler än hans brister tas bristerna bort av hans dygder.”

3. Till den rätt en broder är skydlig sin broder hör:

Att man önskar honom gott, överseende (med hans brister) och att hans tawba (bot och ånger) tas emot – hur många synder han än begätt mot Islam – precis som man önskar det för egen del.

4. Till den rätt en broder är skydlig sin broder hör:

Att man inte ser till hans tidigare felsteg och inte blottar den nakenhet som är täckt [dvs. inte exponerar de synder ingen känner till].

(Vi finner) i en hadith:
“Den som ser något naket och täcker det är som den som låter ett begravet flickebarn uppstå ur sin grav.” [1]

Sheikherna har sagt: “Var och en som inte skyler över de misstag man ser hos sina bröder utsätter sig själv för att hans nakenhet blottas i samma utsträckning som han avslöjat andras misstag.”

Och de har sagt:
“Om ni ser någon av era bröder begå en synd utan att visa det utåt, så skyl över den. Visar han den utåt, så tillrättavisa honom er emellan. Upphör han inte (med sin synd) så tillrättavisa honom inför andra med avsikten att få honom att rätta sig – inte för att tillfredsställa en önskan att bestraffa honom – förhoppningsvis visar han då respekt och upphör (med att synda). Så länge han fortsätter synda i hemmets vrå och låser dörren om sig, visar han det inte öppet – såvida det inte finns barn som berättar vad de ser, för de är då som vuxna.”

5. Till den rätt en broder är skydlig sin broder hör:

Att han aldrig ska anklaga honom p.g.a. en synd eller något annat, ty anklagelser skär av kärlekens band eller grumlar dess renhet.

(Vi finner) bland uttalandena av al-Hasan al-Basri (må Allah visa honom barmhärtighet) [c]:
“Om ni får reda på att er broder begått ett felsteg, och kan inte erkänt det, anklaga honom då inte för det, och anse den som en lögnare som sprider ut detta om honom, särskilt om man själv bevisar det för er. Ty grunden är att man är fri från skuld innan den bevisats genom rättfärdiga (vittnen) inför domare. Om det sedan fastställts inför domaren, så akta er ändå för att anklaga honom, ty det kan vara så att Allah har frikänt honom medan Han testar er.”

(Vi finner) i en hadith:
“Den som anklagar sin broder för en synd kommer inte att dö förrän han själv begått samma synd.” [2]

(Vi finner) bland uttalandena av min Mástare ´Aliyy al-Wafa (må Allah visa honom barmhärtighet) [d]:
“Lasta inte din broder för att han träffats av någon världslig olycka, ty han är i det avseendet antingen offer för förtryck – och då kommer Allah att bistå honom, eller en syndare som fått sitt straff, varigenom Allah renar honom; och det är dumt och obetänksamt av dig att visa förakt för något som du inte själv är skyddad från att råka ut för, eller anklagar din broder för något som lika gott kan tillkomma dig själv, när du vet allt som kan hända din nästa kan också hända dig.”

6. Till den rätt en broder är skydlig sin broder hör:
Att man inte ser honom med förakt. Ty Sheikherna har sagt: “Den som ser på sin broder med förakt kommer att straffas med förömjukelse.”

(Och vi finner) i en hadith:
“Den som ser på sin broder med kärlek kommer Allah att förlåta.” [3]

7. Till den rätt en broder är skydlig sin broder hör:

Att han, om man märker något fel hos honom, blir misstänksam mot sig själv och såger: Detta fel finns endast hos mig själv. Ty varrje muslim är en andres spegel, och det enda man ser i en spegel är sin egen bild.

En man tillbringade en tid i sällskap av Ibrahim b. Adhham (må Allah visa honom barmhärtighet)[d]. När han skulle skiljas från honom sade han till honom: Gör mig uppmärskam på vilka fel som finns hos mig! Då sade han till honom:
“O min broder, jag ser inga fel hos dig, för jag har betraktat dig med kärlekens öga, så allt jag såg hos dig fann jag gott. Så fråga någon annan om dina fel.”

Samma betydelse förmedlas i följande diktvers:


Det öga som är tillfreds är blint för alla fel
Liksom det öga som grumlas av missnöje ser allt ont.


Hadithreferenser:
[1] Imam Ahmad, Al-Tabarani, Al-Hakim; hadithens isnad är hasan sahih
[2] Al-Trmidhi; hadithens status är gharib, gahyr muttasil
[3] Al-Hakim al-Tirmidhi; Al-Tabarani med liknande lydelse; hadithen är munfarid

Biografier:
[a] Ibrahim al-Dusuqi: d. 676 H. i Dasuk, Egypten
[b] Sa´id al-Musayyib: d. 94 H. i Madina
[c] al-Hasan al-Basri : d. 110 H. i Basra
[d] ´Aliyy al-Wafa: d. 759 H. i Kairo
[e] Ibrahim b. Adhham: d. 161 H.


Källa: Del 2 av boken “Adab al-Suhba” av Imam Abul Mawahib ´Abd al-Wahhab b. Ahma al-Sha´rani
Svensk text: bmk | Copyright Kultursällskapet Damas @ 2012
Arabisk text:
Adab al-Suhba
Broderskap
sid. 55
sid. 56
sid. 57
sid. 58
sid. 59