Hanafi-skolans grundare | A. K.


Denna artikel har för avsikt att ge grundläggande orientering över förgrundsgestalter i hanafi skolan, dess primära litteratur och något om den inre organisationen av fiqh-materialet.


Om Hanafi-skolans grundare,
dess litteratur, definitioner och terminologi

Av Adnan Kozarcanin

Abû Hanîfa al N’umân bin Thâbit (80-150 h.) grundare till hanafi skolan

Abû Hanîfa bär titeln – den störste imamen – Al Imâm al ’Adham. Hans namn är al N’umân son till Thâbit som är i sin tur son till Zûtâ. Abû Hanîfa var född i Kûfâ i Irak i en familj som härstammar från Persien. Han levde och var verksam under två dynastier, den emevitiska (41-132 / 661-750) och den abasidiska dynastin (132-656 / 749-1258). Abû Hanîfa tillhör den generationen som har träffat Profetens a.s. följeslagare-sahaba. En av de han träffade är sahabi Anas ibn Mâlik (död 93 h.). Från honom berättar han hadithen ”Att söka kunskap är en plikt för varje muslim”. Abû Hanîfa är förgrundsgestalten för den stora inriktningen bland ulama som kallas ahl al ráy. Ahl al ráy betyder de som använder resonemang. Han var också den ledande fiqh-lärde i Irak och grundare till hanafi skolan.

Al Shâf’iî (150 – 204 h.) som också var imam mujtahid har sagt ”Alla människor är barn till Abû Hanîfa när det gäller fiqh”. Abû Hanîfa var äldst av de stora imamerna och var grundare av fiqh i den vetenskapliga betydelsen så som Euklides är grundare av geometrin och Aristoteles av logiken. Alla fiqh-lärda som levde efter honom kan liknas i relationen till honom som barn till sin fader. Abû Hanîfa sysslade med textilhandel i Kûfâ och räknades bland välstående män. Han studerade hadith och fiqh hos de flesta kända ulama på hans tid men framförallt är det de 18 åren han spenderade som student i studie cirkeln som hölls av Hammâd ibn Sulaymân (d. 120 h.) som fick speciell betydelse för hans senare karriär. Hammâd var den främste eleven till Ibrâhîm al Nakh’î (d. 96 h.). Ibrâhîm i sin tur var den främste eleven till Alqama ibn Qays al Nakh’î (d.62 h.) som var hans morbror och farbror till Al Aswad. Dessa två Alqama och al Aswad var främsta elever till sahabi Abdullah ibn Mas’ûd (d. 32 h.). Abdullah sändes av khalifen ’Omar ibn Khattab till Kûfâ för att lära dess folk Koranen och sunna. Nämner man vid sidan av Ibn Mas’ûd också Amîr al Muminîn ’Ali ibn Abî Tâlib (d. 40 h.) får man hela traderingskedjan i hanafi skolan.

Ovannämnda namn står i relation till varandra som elev till lärare där varje efterföljande har studerat systematiskt i många år hos den föregående. Abû Hanîfa var känd som strikt och försiktig i när det gäller att acceptera olika hadith som folk tillskrev Profeten a.s. och använde sig mycket av analogi förfarande al Qiyâs(1) och al Istihsân(2) . De främsta källorna till hans skola är: Koranen, sunna, al ijmâ’ (3), al qiyâs och al istihsân.

Bland de främsta elever till Abû Hanîfa räknas följande:

1. Abû Yûsuf, Y’aqûb bin Ibrâhîm från Kûfâ (113-182 h.). Han bär titeln – den högste domare – Qadhî al Qudhâh. Abû Yûsuf var den förste som innehade den tjänsten och som bar den titeln under Harûn al Rashîds (170-193 / 786-808) regering. Han har stora förtjänster i kompileringen av metodologin till Abû Hanîfas skola och dess acceptans i olika länder. Han har rangen av mujtahid mutlaq (absolut mujtahid utan några villkor).

2. Muhammad ibn al Hasan al Shaybânî (132-189 h.). Muhammad var född i Wâsit , växte upp i Kûfâ, levde senare i Bagdâd och dog i Ray. Studerade först fiqh hos Abû Hanîfa för att efter dennes död fullborda sina studier hos Abû Yûsuf. Muhammad skrev och kompilerade många och omfattande verk som utgör källan för hanafi skolan. Hans rang är mujtahid mutlaq.

3. Abû al Huzayl Zufar bin al Huzayl bin Qays från Kûfâ (110-158 h.). Zufar var född i Isfahan och dog i Basra. Tillhörde först de som studerade bara hadith men började sedan använda rationella resonemang. Han var utan like i analogiresonemang så att han ansågs vara den främste eleven till Abû Hanîfa när det gäller qiyâs. Hans rang är mujtahid mutlaq.

4. Al Hasan bin Ziyâd (d. 204 h.). Han var först elev till Abû Hanîfa och sedan till Abû Yûsuf och Muhammad. Han blev känd för sina hadith traderingar och traderingar av Abû Hanîfas åsikter i fiqh. Hans fiqh traderingar är inte på samma nivå som det som finns i Dhâhir al Riwâya böcker och hans rang i fiqh är lägre än rangen av imamer som nämndes ovan.

Kategorisering av olika mujtahid

Det finns några olika indelningar på de lärdas rang inom hanafi skolan som skiljer sig sinsemellan i visa detaljer. Det finns indelningar inom fem eller även sju klasser men bara första tre är mujtahid i ordets rätta bemärkelse. Här är en indelning som definierar olika mujtahids rang enligt tre olika klasser.

1. Första kategorin är al Mujtahid al Mutlaq al Mustaqil eller den absoluta och oberoende mujtahiden. Den här mujtahiden grundar sin egen metodologi som han använder för att härleda fiqh föreskrifter. Till den här kategorin hör de fyra imamerna som grundade egna skolor. Ibn ’Abidin kallar den här kategorin för mujtahid i sharî’a.

2. Andra kategorin är al Mujtahid al Mutlaq al Muntasab eller den absolute mujtahiden som tillhör en skola. Den här mujtahiden uppfyller alla krav som finns hos den förre kategorin men har inte grundat egen metodologi-al usûl, utan väljer att acceptera och verka enligt metodologin från annan mujtahid. Till den här kategorin hör imamerna Abû Yusuf, Muhammad och Zufar.

3. Den tredje kategorin är al Mujtahid al Muqayyad eller betingad mujtahid. Den här kategorin av mujtahid kan tillämpa ijtihâd inom ramen för skolans metodologi och härleda fiqh föreskrifter i nya frågor som inte har behandlats av första två kategorier men kan inte avvika från befintlig metodologi. Till den här kategorin hör sådana lärda som al Khassâf (d. 261/874), al Tahawi (239/853 – 321/935), al Karkhî, al Halwâni, al Sarakhsî (d. 490/1096), al Bazdawî och Qadhî-khân.

Kategorisering av fiqh-materialet

När det gäller själva fiqh-materialet i skolan dvs. de svar eller lösningar på olika frågor så indelas dessa lösningar också i olika kategorier beroende på vem som står bakom dem och på naturen eller tillförlitlighet av traderingen via vilken de kom till oss.

Ibn ’Abidin som räknas som den mest framstående representanten för skolan under de senaste seklen delar in alla lösningar – al masâil under tre kategorier i sin berömda Radd al Muhtâr ’ala al Durr al Mukhtâr:

1. Första kategorin är Masâil al Usûl eller Dhâhir al Riwâya som de också kallas. Dessa är lösningar som traderas från de främsta imamerna i skolan dvs. Abû Hanifa, Abû Yûsuf och Muhammad. Till dessa tre räknar man ibland också Zufar, Al Hasan ibn Ziyâd och ytterligare några som traderar från Abû Hanîfa. Hur som helst den dominerande praxisen är att det som är känt som Dhâhir al Riwâya är vad som berättas från de första tre imamer enbart. Dhâhir al Riwâya böcker är imam Muhammads sex böcker som traderas från honom antingen med mutawâtir (4) eller mashhûr (5) traderingen. Dessa är:

a) Al Mabsût eller också kallad al Asl som är den mest omfattande och viktigaste boken. I den samlade han frågor till vilka Abû Hanîfa gav svaret där han också nämner Abû Yûsufs och sitt eget svar om de skiljer sig från Abû Hanîfas. Om det inte nämns olika åsikter betyder det att de tre är överens i en viss fråga. I inledningen till olika kapitel nämner han traditioner som de stödjer sig på i sina svar.

b) Al Ziyadât innehåller frågor som man adderade till frågor som finns i resterande fem böcker, därav namnet.

c) Al Jâm’a al Saghîr innehåller frågor som Muhammad traderar från Abû Yûsuf. Varje fråga börjar med ”Muhammad från Y’aqûb från Abû Hanîfa”. Boken innehåller 1532 frågor. ’Ali al Râzi har sagt att den som förstår den här boken ska räknas till dem som besitter bästa förståelse. Hanafi lärda brukade testa en qâdis förståelse av denna bok innan han tillsattes.

d) Al Jâm’a al Kabîr redigerades av Muhammad två gånger. Den andra redaktionen innehåller mer material och är skriven med extraordinär språklig och logisk stil. Trots att boken inte innehåller detaljerade förklarningar över hur man gjorde analogiresonemang kan den fiqh-tränade härleda detta genom att läsa mellan raderna.

e) al Siyar al Saghîr

f) Al Siyar al Kabîr och al Siyar al Saghîr innehåller som det framgår av själva namnet krigs och internationell rätt. Al Siyar al Kabîr är den senaste boken som Muhammad skrev. Det nämns också att alla böcker som har al Saghîr i titeln traderar Muhammad från Abû Yûsuf medan de titlar som innehåller al Kabîr är hans egna kompileringar.

2. Den andra kategorin är vad som kallas Masâil al Nawâdir. Det är lösningar på frågor som också traderas från de nämnda imamer men inte i de sex böcker som imam Muhammad skrev och sammanställde. Dessa lösningar är antingen från Muhammads andra böcker som al Kaysâniyât, al Hârûniyât, al Jurjâniyât eller böcker skrivna av andra som boken al Mujarrad av al Hasan ibn Ziyâd och andra liknande böcker. Till dessa hör också så kallade al Âmâlî böcker dvs. det man dikterade till sina studenter och som traderas av Abû Yûsuf och Muhammad.

3. Tredje kategorin är så kallade Masâil al Wâqi’ât eller al Fatâwâ. Det är de lösningar som senare ulama, elever till Abû Yûsuf och Muhammad samt deras elever osv. härledde när de blev tillfrågade och hittade inget sagt i dessa frågor hos de tidiga imamerna. Ibland avviker dessa också från första imamers lösningar baserande på argument som har uppdagats till dem eller nya omständigheter. Första boken som har författats i det här området är Kitâb al Nawâzil skriven av Abû Layth al Samarqandî (d. 383 h.).

En del senare författare har inte i sina böcker klassificerat de olika lösningarna tillhörande dessa tre kategorier separat utan har blandat ihop dem enligt temat. Exempel på sådana är Fatâwâ av Qâdhî-khân. Andra har däremot markerat de olika frågorna beroende på vilken av de tre nämnda kategorier de tillhör som i boken al Muhît skriven av Radhiyuddîn al Sarakhsî. Han nämnde först Masâil al Usûl sedan al Nawâdir och till sist al Fatâwâ.

Några senare manualer

En del senare lärda i skolan brukade stödja sig på tre grundtexter – al Mutûn nämligen: al Wiqâya, Mukhtasar al Qudûrî och al Kanz. Andra har däremot valt att stödja sig på fyra grundtexter i stället. Dessa är: al Wiqâya, al Kanz, al Mukhtâr och Majm’a al Bahrrouayn. De menade att det som står i dessa böcker gäller och har företräde när olika slutsatser i samma fråga återfinns i dessa böcker jämfört med vad som står i andra liknande manualer. Anledningen att nämnda böcker har företräde är på grund av dess författares briljans och att de har förpliktigat sig att nämna lösningar som traderas från de första tre imamerna – al Dhâhir al Riwâya, samt lösningar som senare lärda inom skolan har valt att vara gällande.

a) Al Wiqâya är skriven av imam Tâj al Sharî’a Mahmûd ibn Ahmad al Mahbûbî al Bukhârî. Han studerade hos sin far Sadr al Sharî’a Ahmad ibn ’Ubaydullah. Boken skrev han som en excerpt från imam Marghinanis (511 h. –593 h.) berömda bok al Hidâya (6) och den var ämnad hans son som också blev känd jurist.

b) Mukhtasar al Qudûrî – också känd som ”al Kitâb”, skrevs av Abû al Husayn Ahmad ibn Muhammad al Qudûrî som levde i Bagdad. På sin tid var han den främste representanten för hanafi skolan i Bagdad. Han dog 428 efter hijra i Bagdad.

c) Kanz al Daqâiq skrevs av Abû al Barakât Hafidh al Dîn Abdullah ibn Ahmad al Nasafî. Han föddes i staden Nasaf i Transoxianien – ar. Mâ warâa al Nahr. Han studerade hos Shams al aimah al Kurdarî. Al Nasafî skrev berömda och av senare generationer väl bemötta verk i olika islamiska vetenskaper. Den mest berömda är kanske hans kommentar till Koranen känd som Tafsîr al Nasafî. Nasafi dog 710 efter hijra.

d) Al Mukhtâr skrevs av Abû al Fadhl Majd al Dîn Abdullah Mahmûd ibn Mawdûd al Mawsilî. Han föddes i staden Mosul 599 efter hijra och studerade hos sin far och sedan i Damaskus hos Jamâl al Dîn al Hasîrî för att sedan återvända till sina hemtrakter. Han tillsattes qadhi ämbetet i Kûfâ för att sedan grunda sin studiecirkel i imam Abû Hanîfas moske i Bagdad där han undervisade till sin död 683 efter hijra. Han skrev också kommentar till al Mukhtâr som heter al Ikhtiyâr.

e) Majm’a al Bahrayn skrevs av Mudhafar al Dîn Ahmad ibn ’Ali al Sâ’âtî född i B’albak och uppvuxen i Bagdad. Hans far var en berömd urmakare i Bagdad varav nicknamnet al Sâ’âtî. Han studerade hos Tâj al Dîn ’Ali som studerade hos Dhahîr al Dîn författaren till al Fatâwâ al Dhahîriya. Han dog 694 efter hijra.

(*)Hashiya av ibn Âbidîn (d. 1252 h.) eller al Rad al Muhtâr ’ala al Durr al Mukhtâr anses vara slutordet och sigill när det gäller fiqh överläggningarna och val av åsikter som har företräde i hanafi skolan. Det finns detaljerade regler och riktlinjer hur en mufti ska gå till väga när han väljer en åsikt från fiqh litteraturen i hanafi skolan på vilken han baserar sin fatwa. Den intresserade hänvisas till Ibn Abidins epistel Rasm al Muftî som behandlar den problematiken.

Slutligen som det redan framgår av titeln ska inte denna artikel på något sätt betraktas som uttömmande utan snarare ses som ett försök att ge allmän översikt över skolan dess rötter, inre organisation och vissa representativa böcker. Man bör ha i åtanken att hanafi fiqh har varit det gällande juridiska systemet i otaliga islamiska stater under en period som överstiger ett millennium. Detta resulterade i ett enormt stort antal verksamma jurister i alla tider och likaså stort antal juridiska verk.


(1)Al Qiyas eller analogiförfarande används i fiqh för att härleda ny föreskrift för vilken man inte har explicit textunderlag genom att jämföra med en existerande föreskrift och utöka dess gilltighet till det nya fallet p.g.a. inneboende motiv -ar. al ’illa (ratio legis) som är gemensam för båda fallen.

(2)Al Istihsân kan definieras som den alternativa analogin där mujtahid överger den uppenbara analogin och tillämpar den alternativa analogin p.g.a. argument som tvingar till detta.

(3)Al Ijmâ’ betyder enhetlig åsikt eller koncensus i viss fråga hos de islamska lärda i en viss tid.

(4)Mutawatir tradering är en sådan tradering som i en kontinuerlig-obruten form traderas till dig från Rasulullah a.s. med en traderingskedja kring vilken det inte finns några tvivel så att den blir som sådant man har själv bevittnat och hört från honom a.s.. Det uppnås genom att den berättas av ett oräkneligt antal människor så att det är otänkbart att de kommer överens om att ljuga p.g.a. deras mängd, rättskaffenhet och variation av boplatser. Denna definition ska gälla början som slutet mitten som båda ändar av kedjan. Den här kategori traditioner resulterar nödvändigt i kategoriskt kunskap som är på samma nivå som sådant man bevittnar med sina sinnen.

(5)Mashhûr är tradering som i början dvs. i första seklet inte når till mutawâtirs nivå men gör det i andra seklet. (se t.ex. Usûl al Bazdawî för mer detaljer)

(6)Al Hidâya är kommentar till kortare bok Bidâyatu al Mubtadi som är i sin tur en kombination av Mukhtasar al Qudûri och Imam Muhammads Al Jâmi’a al Saghîr. Al Hidaya är koncis kommentar som innehåller en lyckad kombination av fiqh argument baserade på traditioner samt rationella argument. Den har efter att den skrevs blivit en modell för hur man ska skriva fiqh böcker och presentera argument. Boken har blivit föremål för otaliga kommentarer bland de mest kända är Kamal ibn Humâms Fath al Qadîr. Imam hafidh al Zayla’î (d. 736 h.) har kritiskt redigerat alla traditioner som förekommer i Al Hidaya samt lagt till andra traditioner som stöd och också de traditioner som andra skolor åberopar. Zayla’îs bok har titeln Nasb al Raya takhrîj ahâdîth al Hidaya.

Av: A.K.

Litteratur:

1. Al Fiqh al Islâmî wa adilltuh av Wahba al Zuhaylî, [Dâr al Fikr, Damascus 1997 ]
2. Al Nâf’a al Kabîr sharh al Jâm’a al Sâghîr av Abd al Hay al Loknawî [’Âlam al Kutub, Beyrut 1986 ]
3. Abû Hanîfa hayâtuh wa ’asruh, ârâuh wa fiqhuh av Muhammad abû Zahrah [Dâr al Fikr al ’Arabî]


Se även: http://svenskmuslim.se


adko adnan zhahir riwaya