Shafi’i-skolans utveckling

En sammanställning av shafi’i-skolans historiska utveckling

Av AbdulWahid Morrone

Shaf’i-skolan har genomgått fem olika stadier.

1 Grundandet av skolan
Denna era tog slut vid Imam al-Shafi’is död, må Gud vara nöjd med honom. Han lämnade efter sig flera böcker, bl.a. Kitab al-Umm [Källboken]

2 Skolans utbredning
Hans elever och följeslagare spred skolans läror, och till de mest kända böckerna från denna första tid hör Mukhtasar al-Imam al-Muzani [Imam al-Muzanis sammanfattning]

3 Nedtecknandet av frågor relaterade till rättsläran och fördjupning i olika frågeställningar
Detta utfördes av två grupper; Irakierna och Khorasanerna.

  • Till Irakierna hör Abu Hamid al-Isfara’ini, al-Mawardi, Abu al-Tayyib al-Tabari, al-Mahamili, Sulaym al-Razi m.fl.
  • Till Khorasanerna hör al-Qaffal den mindre, Abu Bakr al-Marwazi, Abu Hamid al-Juwayni, al-Furani, al-Qadi Husayn, Abu Ali al-Sinji, al-Mas’udi m.fl.

4 Granskning av skolan
Denna utfördes av de två imamerna al-Rafi’i [1] och al-Nawawi [2]. Al-Rafi’i skrev bl.a. al-Muharrar, al-Sharh al-Kabir [Den stora kommentaren] och al-Sharh al-Saghir [Den mindre kommentaren]. De två sistnämnda är kommentarer till Imam al-Ghazalis al-Wajiz [Synopsen]. Al-Nawawi skrev bl.a. Minhaj al-talibin [Sökarens väg], al-Majmu’ sharh Muhadh-dhab al-Shirazi och Rawdat al-Talibin [Sökarens trädgård]. I dessa böcker granskades de olika åsikterna och bevisen för dessa åsikter.

Imam Rafi’is och Imam Nawawis roll i shafi’i-skolan var att granska och omvärdera de olika åsikter som fanns bland tidigare shafi’itiska lärda, för att därigenom fastställa shafi’i-skolans dominerande hållning i olika frågor. På grund av deras höga ställning kallas de ofta för “De två shaykerna” i shafi’itiska böcker.

5 Etablering
De stora lärda Ibn Hajar al-Haytami [3] och al-Shams al-Ramli [4] diskuterade sådana frågor som inte tagits upp av al-Rafi’i eller al-Nawawi. De mest tillförlitliga böckerna i shafi’-skolan är Ibn Hajars Tuhfat al-Muhtaj och Ramlis Nihayat al-Muhtaj som båda är kommentarer till al-Nawawis al-Minhaj.

Shafi’i-skolans dominerande åsikter utgörs av det som al-Rafi’i och al-Nawawi är överens om. Om de har olika åsikter är det Nawawis åsikt som anses vara den dominerande. I de frågor som inte omnämnts av al-Rafi’i eller Nawawi är den dominerande åsikten den som al-Ramli och Ibn Hajar är överens om. Om de har olika åsikter anses skolan ha två dominerande åsikter.


[1] Imam al-Rafa’i ´Abd al-Karîm b. Muhammed b. ´Abd al-Karîm b. al-Fadl b. al-Hasan, också känd som Abû al-Qâsim ar-Râfi´î, föddes år 557 e. H./1162 e. Kr. i staden Qazvin i Persien (våra dagars Iran). Han och imam Nawawî är den sena Shâfi´î-skolans främsta företrädare, eftersom de utforskade och etablerade denna skolas dominerande ståndpunkter. Imam ar-Râfi´î var en stor lärd inom området islamisk lag liksom inom läran om Koranens tolkning (tafsîr). Imam Tâj ad-Dîn Subkî sade om honom:
”Imam ar-Râfi´î var fylld av kunskap inom vetenskaperna religiös lag, Koranuttolkning och hadith, liksom när det gällde grundprinciperna för den islamiska legala metodologin. Han stod högt över sina samtida när det gällde att framlägga bevis, liksom i sin forskning, vägledning och andliga rang. Det var som om rättsvetenskapen hade varit död, men han återuppväckte och spred den, och återupprättade dess grundvalar sedan okunnigheten dödat och begravt den.”

Imam ar-Râfi´î skrev böcker om den religiösa lagen och historia, av vilka hans viktigaste arbete var en kommentar till imam al-Ghazâlîs Al-Wajîz med titeln Fath al-´Azîz fî Sharh al-Wajîz Denna bok använde imam Nawawî som källa till sin bok Minhâj at-Talibîn (Sökarnas väg).

Imam ar-Râfi´î var därutöver lärare i Koranuttolkning och hadith i Qazvin. Hadithmästaren imam Mundhirî var en av hans studenter.
Imam ar-Râfi´î var också känd som en renhjärtad asket och mystiker. Imam Nawawî sade om honom: ”Hans rättfärdighet var fast förankrad och det förunnades honom att göra många underverk.”

Imam ar-Râfi´î dog i hemstaden Qazvin år 623 e. H./1266 e. Kr. Må Gud förbarma sig över honom.

[2] Imam al-Nawawi (från www.damas.st) Hans fullständiga namn är Muhyi al-Din Abu Zakariyya Yahya ibn Sharaf ibn Hasan al-Shafi`i al-Nawawi. Han är benämnd efter sin fördelsort Nawa, en liten by i södra Syrien, ca 200 km söder om huvudstaden Damaskus, där han kom till världen år 631 H.

En from man i Nawa, Shaikh Yasin ibn Yusuf Marakashi, berättade: “Jag såg Imam al-Nawawi när han var en ung pojke på 10 år. Andra pojkar i hans ålder brukade tvinga honom att leka med dem, men Imam al-Nawawi brukade alltid undvika att leka, och var alltid sysselsatt med att recitera den ädla Koranen. När de försökte vinna över honom och insisterade på att han skulle gå med på deras lekar, brukade han klaga och uttrycka sin likgiltighet inför deras dåraktiga företag. När jag såg hans omdömesgillhet och allvar, väcktes i mitt hjärta en speciell kärlek till den unge Nawawi. Jag vände mig till hans lärare och anbefallde honom att ägna särskild omtanke om denne unge man, eftersom han i framtiden skulle komma att bli en av de största lärda och heliga män. Läraren frågade mig om jag var en spåman eller astrolog. Jag svarade honom att jag var varken det ena eller det andra, men Allah fick mig att säga dessa ord.”

Hans far tog honom till Damaskus, där han började studera vid al-Madrasah al-Rawahiyah, som stiftats av en rik köpman vid namn Zaki al-Din Abul-Qasim Ibn Rawahah, och som var ansluten till Umayamoskén. Imam Nawawi berättar själv om den tiden: “Jag studerade vid denna institution i två år. Under hela min vistelse vid Madrasan åtnjöt jag aldrig full vila, och jag levde på den lilla mängd mat som skolan erbjöd.”

I Damaskus studerade han ämnen som Hadithlära, Fiqh (rättslära), Usul al-Fiqh (dess principer), arabisk grammatik, för tjugo olika lärare av yppersta rang. Han ägnade all sin tid åt att söka kunskap. Han gick tidvis på tolv olika lektioner varje dag, och till varje lektion skrev han ned kommentarer och anteckningar. För varje bok han läste, läste han även tillhörande kommentarer och förklaringar. Han var skarptänkt och hade ett gott minne, och hans lärare tyckte mycket om honom och lovordade honom för hans koncentration och flit.

Under elva år var han föreståndare för det prestigefyllda institutet Dar al-Hadith al-Ashrafiyyah. Hans efterträdare, Taq al-din al-Subki in Ibn al-Subki, nedtecknade i sin biografisamling Tabaqat al-Shafi`iyyah al-Kubra följande diktrader:

“I Dar al-Hadith finns en subtil mening
På mattor där jag böjer mig ned och söker skydd:
Kanske rör jag med mitt eget ansikte
ett ställe där al-Nawawi satt sin fot.”

Imam al-Nawawi var känd för sin fromhet och goda karaktär. Han åt och klädde sig enkelt. En av hans samtida, Sheikh Muhyi al-Din uttalade följande om hans karaktär: “Imam al-Nawawi hade tre framträdande lovvärda drag i sin personlighet. Till den som äger endast en av dessa vänder sig folk i stora skaror för att få vägledning. Den första är: kunskap och förmåga att ge den vidare. Den andra är: total frihet från världsliga böjelser. Och den tredje är: att påbjuda det goda och förbjuda det otillbörliga.”

Hela hans korta och intensiva liv var ägnat gudsdyrkan, studier, undervisning och skivande. Han författade ett stort antal böcker om olika ämnen, var och en av dem ett mästerverk av koncishet, en ovärderlig skatt till gagn och vägledning för alla efterkommande generationer.
Efter 28 år återvände han från Damaskus till sin hemby Nawa, där han efter en kort tids sjukdom avled, 44 år gammal.

Imam al-Nawawi’s lärare:
Hans lärare var bl.a. Abu Ibrahim Ishaq bin Ahmad AI-Maghribi, Abu Muhammad Abdur-Rahman bin Ibrahim Al-Fazari, Radiyuddin Abu Ishaq Ibrahim bin Abu Hafs Umar bin Mudar Al-Mudari, Abu Ishaq Ibrahim bin Isa Al-Muradi, Abul-Baqa Khalid bin Yusuf An-Nablusi, Abul-Abbas Ahmad bin Salim Al-Misri, Abu Abdullah Al-Jiyani, Abul-Fath Umar bin Bandar, Abu Muhammad At-Tanukhi, Sharafuddin Abdul-Aziz bin Muhammad Al-Ansari, Abul-Faraj Abdur-Rahman bin Muhammad bin Ahmad Al-Maqdisi, Abul-Fada’il Sallar bin Al-Hasan Al Arbali etc.

Imam al-Nawawi’s elever:
Han hade hundratals elever, bland de mest framstående var: Alauddin bin Attar, Ibn Abbas Ahmad bin Ibrahim, Abul-Abbas Al-Ja’fari, Abul-Abbas Ahmad bin Farah, Rashid Ismail bin Mu’allim Al-Hanafi, Abu Abdullah Al-Hanbali, AbulAbbas Al-Wasti, Jamaluddin Sulaiman bin Omar Az-Zar’i, AbulFaraj Abdur-Rahman bin Muhammad bin Abdul-Hamid AlMaqdisi, Badr Muhammad bin Ibrahim, Shamsuddin Muhammad bin Abu Bakr, Ash-Shihab Muhammad bin Abdul-Khaliq, Hibatullah Al-Barizi, Abul-Hajjaj Yusuf bin Az-Zaki etc.

Imam al-Nawawi’s mest kända verk:

Al-Arba’un Nawawiyya – “Fyrtio Hadither” –
Riyad al-Salihin – Hadith-samlingen “De rättfärdigas ängder”
Al-Minhaj fi Sharh Sahih Muslim – Kommentar till Sahih Muslim
(Imam al-Nawawi var den förste som arrangerade Sahih Muslim på det sätt vi idag känner den)
Kommentar till Sahih Al-Bukhari (ofullbordad)
Kommentar till Sunan Abi Dawud (ofullbordad)
Mukhtasar At-Tirmidhi
Kitab al-Adhkar – “Boken om åminnelser”
al-Maqasid – Manual om islamisk rättslära
Minhaj al-Talibin – grundläggande referensverk i Shafi`i fiqh
Tahdhib-ul-Asma wal-Lughat
Tabaqat Ash Shafi’iyah
Manaqib-ush-Shafi’i
Kitab-ur-Rawdah
Bustan al-´Arifin

[3] Ibn Hajar al-Haytami är Ahmad ibn Muhammed ibn Ali ibn Hajar, Abu al-Abbas Shihab al-Din al-Haytami al-Makki. Han föddes 909/1504 i Abu Haytam i västra Egypten. Han var de shafi’itiska lärdas imam under sin levnadstid. Han var högst begåvad och hade djupa kunskaper om den religiösa lagen. Tillsammans med Ahmad al-Ramli utgör han den främsta källan för juridiska utlåtanden (fatwa) för hela den senare shafi’itiska skolan. Han fick sin utbildning i al-Azhar, och flyttade sedan till Mecka där han författade böcker om shafi’itisk rättslära, hadith, trosartiklar (aqida), hadith-kommentarer och juridiska utlåtanden. Hans mest kända verk är Tuhfat al-Muhtaj bi sharh al-Minhaj [Gåva till den behövande: En kommentar till ”Vägen”], en kommentar till Imam Nawawis Minhaj al-Talibin [Sökarens väg]. Denna kommentar som består av tio volymer är en höjdpunkt i shafi’itisk rättslära. Han har också författat böckerna al-Fatawa al-Kubra al-Fiqhiyya [Den stora samlingen av juridiska utlåtanden] och al-Zawajir ’an iqtiraf al-kaba’ir [Avskräckande från att begå svåra synder]. Imamen dog och begravdes i Mecka 974/1567.

Referenser
Ahmad ibn Naqib al-Misri. Umdat al-Salik i engelsk översättning av Nuh Ha Mim Keller. 1991 Nyutgåva. Maryland: Amana Publications 1999.
Hamza Yusuf. The Content of Character. Sandala 2005
Zayn Ibn Ibrahim Ibn Zayn Ibn Sumayt. Al-Taqrirat al-Sadiada fi al-Masa’il al-Mufida. Tarim: Dar al-’Ilm wa al-Da’wa 1423/2003
Kultursällskapet Damas damas.st


Från svenskmuslim.se