Icke-muslimer i Ottomanska riket

Från lostislamichistory.com
Översatt till svenska av hs

I likhet med tidigare muslimska imperierier hade de ottomanska turkarna stor respekt och acceptans för de icke-muslimska minoriteter som levde i riket, något som grundade sig i de muslimska lagarna om icke-muslimers status. Enligt islamisk lag är de skyddade, har religiös frihet, och fria från all form av förtryck. Bland de första prejudikaten var Umar ibn al-Khattabs fördrag enligt vilket kristna och judar i Jersualem gavs fullkomlig religiös frihet och beskydd. [1]

Millet-systemet

Efter Sultan Mehmets II erövring av konstantinopel år 1453 [2] fick ottomanerna för första gången styra över ett stort antal kristna. Konstantinopel var under historiens gång kärnpunkten för den Ortodoxa Kristna samfundet och hade fortfarande en stor ortodox befolkning. Allteftersom imperiet allt mer växte in i Europa, fick ottomanerna allt fler icke-muslimer under sitt styre. Under 1530 var över 80% av den ottomanska befolkningen icke-muslimer! För att kunna hantera de nya religiösa samfunden instiftade sultan Mehmet ett system som senare kallades för Millet-systemet.

Millet-systemet innebar att varje religiöst samfund organiserades in i en så kallad ”Millet”. Millet kommer från det arabiska ordet ”milla” som betyder nation, vilket visar på att ottomanerna såg sig själva som beskyddare av de olika nationerna.

Varje enskild nation tillhörde sin egen millet, och det fanns alltså ett flertal millets i imperiet. Till exempel sågs alla ortodoxa kristna som en millet och judarna utgörde sin egen millet.

Varje millet fick utse sin egen religiösa ledare. Exempelvis var den ortodoxa patriarken, ärkebiskopen av konstantinopel vald som ledare för den Ortodoxa Kyrkan. Ledarna för varje millet fick döma efter deras egna religösa lagar på sitt folk. Alltså utövades inga sharialagar på icke-muslimerna.

Vid brottsmål straffades en person efter reglerna i den millet som personen tillhörde, varken islamiska lagar eller lagar från andra samfund tillämpades på personen.

Skulle en kristen begå rån till exemepel, dömdes denne efter den kristna lagen och om det var en jude så tillämpades det judiska straffet osv. Den enda gången som islamisk lag tillämpades var då den som begick rånet själv var en muslim. Eller om två personer från olika millets involverades i ett fall, fick en muslimsk domare döma efter hans bästa förmåga och den allmäna lagen
Förutom utövandet av religiösa lagar, fick olika milletsamhällen frihet att använda sitt eget stråk, utveckla sina egna institutioner (kyrkor, skolor osv) och samla sina egna skatter. Den ottomanska sultanen utövade endast sin kontroll genom milletsamhällenas ledare som brukade rapportera till sultanen. Om det uppstod ett problem med en millet brukade sultanen konsultera med milletledaren. Teoretisk sätt så tillhörde även den muslimska nationen sin en egen millet, med sultanen som deras ledare.

Arvet efter Milletsystemet

Det Ottomanska riket varade mellan 1300 till 1922. Genom större delen av historien gav milletsystemet en religiös harmoni och tillhörighet till folket genom hela riket. Allt eftersom riket expanderade organiserades fler milletsamhällen. Separata millet existerade för det armeniska folket, katolikerna och ortodoxa kristna, varje samhälle var i sin tur uppdelad i mer regionalspecifika kyrkor.

Dessa förordningar som utfärdats av de ottomakska sultanerna Mehmed II och Bayesid II tillerkände det grekiska samfundet äganderätten över kyrkan. Både förordningen och kyrkan kvarstår i Istanbul idag.

Millet systemet varade dock inte till ottomanska rikets slut. Allt eftersom riket försvagades under 1700-1800 talet, expanderade den europeiska interventionen. När det liberala Tanzimat ”were passed in the 1800s” avskaffades milletsystemet, som var till fördel för en mer sekulär regering med europeisk stil. Ottomanerna tvingades att garantera oklara rättigheter till de religiösa minoriteterna, vilket begränsade deras fri-och rättigheter. Istället för att få följa sina egna lagar, tvingades alla religiösa grupper under dem lagar som den sekulära regeringen stiftat. Det slutade med att spänningen ökade ännu mer mellan de olika grupperna, vilket i sin tur var en av orsakerna till det armeniska folkmordet under första världskriget.

Milletsystemet var ett unikt och kreativt sätt att styra över en multietisk- och multireligiös imperium. De fri-och rättigheter som gavs till de religiösa minoriteterna var långt fram i deras tid. Medan Europa kämpade med religiöst förtryck ända in till 1900 talet, skapade ottomanerna en harmonisk och stabilt religiös pluralistiskt system som garanterade religiös frihet under hundratals år.

Noter:
1. lostislamichistory.com Jerusalem and Umar ibn al-Khattab
2. lostislamichistory.com Mehmed II and the Prophet’s promise
Relaterad video: Youtubekanalen LostIslamicHist: Non-Muslim Rights in the Ottoman Empire – Islamic History Podcast