Vaksamhet | Imam Aballah Haddad

Vaksamhet

Ur “Råd på den andliga vägen”
av Imam Abdallah ibn Alawi al-Haddad
översatt av: Umm Hani Nilsson, AbdulWahid Morrone

Syskon, Tänk på Gud vad ni än företar er och i de stilla stunderna. Tänk alltid på honom, i varje ögonblick, och i varje tanke, önskan eller annat tillstånd. Var medveten om Hans närhet till er! Var förvissad om att Han ser och är medveten om er och att ingenting ni döljer är fördolt för honom. (K.10:61) [MUHAMMAD!] Vilken fråga din uppmärksamhet än riktas mot och vilka Guds ord du än läser ur Koranen och vilket arbete ni[människor] än ägnar era krafter åt – är Vi vittne till allt [från den stund] då ni griper er an med det. Inte ens [vad som motsvarar] ett stoftkorns vikt, på jorden eller i himlen, är dolt för din Herre och ingenting finns, varken mindre eller större än detta, som inte [är inskrivet] i [Guds] öppna bok. (K. 20:7) Vare sig du säger högt [vad du tänker eller inte, vet Han det], eftersom Han känner [människans] hemligheter och det som är än djupare dolt. (K. 57:4) Det är Han som har skapat himlarna och jorden under sex dagar och som tronar [över skapelsen] i Sin allmakts härlighet. Han vet vad som tränger ned i jorden och vad som utgår därifrån och [Han vet] vad som sänker sig från himlen och vad som stiger upp mot den. Han är med er, var ni än befinner er, och Gud ser allt vad ni gör.

Var anspråkslös och blygsam inför din Herre så som sig bör. Förvissa dig om att Han aldrig ser dig någonstans där Han förbjudit dig att vara och aldrig saknar dig där Han befallt dig att vara. Tjäna Honom som om du såg Honom, eftersom Han ser dig även om du inte ser Honom. Närhelst du blir medveten om lättja i din själ vid tjänandet av Honom eller benägenhet till olydnad, påminn dig att Gud hör och ser dig, känner dina hemligheter och hör dina hemliga samtal. Om denna påminnelse inte gagnar din själ, eftersom den har otillräcklig kunskap om Guds majestät, påminn den om de två ädla änglar som skriver upp goda och onda handlingar och läs: (k.50:17,18) När de två [änglarna som har till uppgift] att skriva ned [hennes ord och hennes handlingar] skriver, sittande på höger och vänster sida, kommer inte ett ord över hennes läppar utan att en övervakare är hos henne, färdig [att skriva]. Om detta inte har någon inverkan på själen, påminn den om närheten till döden, det mest närstående av allt fördolt och förväntat. Hota med tanken på dess plötsliga nedslag, som, om det kommer när själen befinner sig i ett olämpligt tillstånd, leder till evig undergång. Om denna varning är utan verkan, påminn om de ofantliga belöningar som Gud har lovat dem som lyder Honom och de plågsamma straff Han hotat dem med som inte lyder. Säg till den: “själ! Efter döden blir det inget tillfälle att ångra sig. Efter detta liv finns bara Paradiset eller Elden. Välj, om du vill, lydnad som leder till seger, glädje, odödlighet i vidsträckta trädgårdar och till skådandet av Guds, den frikostige Givarens, Ansikte(1) Eller välj olydnad som leder till förnedring, förödmjukelse,hån och fångenskap mellan brinnande pelare av eld, “Försök bota din själ med sådana påminnelser när den försummar att lyda och visar tecken på upproriskhet; de är verksamma läkemedel för hjärtats sjukdomar.

Om du, när du erinrar dig det faktum att Gud betraktar dig, finner en viss skygghet framträda i ditt – en skygghet som hindrar dig från olydnad mot Honom och driver dig att bemöda dig när det gäller att lyda Honom – äger du något av vaksamhetens (muraqaba) realitet.

Du bör veta att vaksamhet är det ädlaste av tillstånd, den högsta av ställningar och ger den mest upphöjda rang. Vaksamhet är fullkomlighetens tillstånd (ihsan) som profetens, salla allahu aleyhi wa sallam, yttrande anger: “fullkomlighet är att dyrka Gud som om du såg Honom, eftersom Han ser dig även om du inte ser Honom.” Var och en som tror har övertygelsen att ingenting i himlen eller på jorden är dolt för Gud, att Gud är med honom var han än är och att ingen handling och ingen stund av stillhet är dold för Honom. Men det viktiga är att denna medvetenhet är varaktig och att dess verkningar blir synliga, av vilka den minsta är att man inte, när man är ensam inför Gud, gör något som man skulle skämmas för om man betraktades av en rättfärdig man. Detta är sällsynt och leder slutligen till något som är ännu mer sällsynt: tjänarens fullkomliga uppgående i Gud och förintelse i Honom, vilket gör tjänaren omedveten om allt annat och för honom bort från skapelsen, eftersom han skådar den sanne Konung i sanningens (församling) (K.54:55)

———————–
1. Ordet “ansikte” används symboliskt i klassisk arabiska för att beteckna någons “jag” eller “hela varelse”, och får inte uppfattas bokstavligt.


Ur “Råd på den andliga vägen”
av Imam Abdallah ibn Alawi al-Haddad (om författaren: på engelska)
översatt av: Umm Hani Nilsson, AbdulWahid Morrone
utgiven av ghazali.se